Hösten 1943 fördes Kiwa och hans mamma tillsammans med de judar som fanns kvar till Kielces järnvägsstation. De tvingades in i överfulla järnvägsvagnar. Kiwa och Zelda hamnade i en öppen vagn. Vakterna, som var ukrainare, beordrade alla att sitta ner. Ändå försökte fångar klättra ut och fly, men sköts ner av vakterna. Runt dem grät människor och bad till Gud. Även Zelda var rädd och grät mycket under resan och Kiwa försökte trösta henne och sa att allt skulle ordna sig. Själv kunde han inte gråta. De hade ingen aning om vart de skulle men redan efter ett par timmar stannade tåget. De var framme i förintelselägret Auschwitz-Birkenau.