Alla händelser

februari 1945

mars 1945

april 1945

maj 1945

Oktober 1944. De allierade trupperna har äntligen kommit in på tysk mark efter hårda strider. Sakta och gradvis går det upp för de tyska befälhavarna att de håller på att förlora kriget. Risken ökar att nazisterna vill undanröja alla spår av sina brott, att döda alla koncentrationslägerfångar. Livet i Nazityskland är farligt och Sverige vill ta hem alla skandinaver. <br><br>Danska, norska och svenska samarbetar för att rädda så många som går innan katastrofen sker. De Vita bussarna kan vara räddningen. <br><br>Här kan du läsa mer om Vita bussarna. Följ några av de personer som arbetade på bussarna och ta reda på mer om deras berättelser. 

Vita bussarna

United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) frågar om Sverige kan ge vård och fristad till ytterligare 10 000 före detta lägerfångar från Bergen-Belsen. Civilförsvarsstyrelsen och Svenska Röda Korset värvar frivillig personal och 19 juni startar expeditionen, det så kallade Lübeckdetachementet, ledd av doktor Arnoldsson.

Ytterligare hjälp

1945-05-05

De sista före detta fångarna transporteras med färjan från Köpenhamn till Malmö. Rödakorsexpeditionen har därmed räddat cirka 15 500 personer ur de tyska fånglägren. Drygt häften är skandinaver. De har även evakuerat cirka 1 500 tysk-svenskar. Samma dag befrias Danmark.

Den sista transporten

1945-05-04

Ett godståg från Tyskland ankommer till Padborg med cirka 2 800 kvinnor. Det sägs vara kvinnor från olika läger i närheten av Hamburg, samt från Ravenbrück. De förs sedan vidare till Sverige. Dessa kvinnor ingår inte i statistiken över de som räddades av de Vita bussarna, även om de omhändertogs av Röda Korsets personal.

Ett godståg

1945-05-02

Svenska rödakorsexpeditionen anländer med färja till Malmö från Köpenhamn. De före detta lägerfångar som medföljer förs bland annat till Ramlösa brunn i Helsingborg. Expeditionen avslutas. Transporter av före detta fångar från Danmark fortsätter ytterligare några dagar.

Till Ramlösa brunn

1945-05-01

Johanssons tredje transportkolonn avreser från Malmö till Danmark för att hjälpa till med transporterna. Den består av ett 40-tal personer, samt bussar från Malmö spårvägar, Helsingborg och Göteborg. Samtliga fordon har målats vita.

Mellan Danmark och Sverige

1945-04-30

Rödakorsfartygen Magdalena och Lillie Matthiessen lämnar hamnen i Lübeck med cirka 500 fångar. Bakom räddningsinsatserna står doktor Arnoldsson och Bjørn Heger, norsk läkarstudent och före detta lägerfånge. Båtarna anländer till Trelleborg 2 maj.

Fartyg med fångar

600 danskar och norrmän transporteras från lägren Frøslev och Møgelkær till Sverige. Närmare 350 rymmer under resan genom Danmark. Svenska Röda Korsets stab flyttar från Lübeck till Padborg. Kapten Melin får ansvar för transporterna av skandinaver från de danska lägren till Sverige, medan kapten Frykman, som är kvar i Lübeck, ska säkerställa att livs- och drivmedel förs till Danmark. Även doktor Arnoldsson och några till stannar i Lübeck

Några stannar

1945-04-27

Några stannar frivilligt

Den sista busstransporten avgår från Ravensbrück, ledd av löjtnant Svenson. Ett 20-tal bussar hämtar kvinnor med olika nationalitet, främst polska judinnor. Då expeditionen inte hinner evakuera alla ur lägret med befintliga transportmedel fyller de ett godståg med cirka 4 000 kvinnor. Först fyra dagar senare anländer det till Lübeck. Transporten fortsätter sedan till Padborg och sedan vidare till Sverige. Sammanlagt räddas drygt 7 000 kvinnor från Ravensbrück genom räddningsaktionen.

Med buss och tåg

1945-04-25

Evakueringen av kvinnliga fångar i Ravensbrück fortsätter. En kolonn danska ambulanser och lastbilar från Internationella Röda Korset kommer dit, ledd av löjtnant Hallquist. På väg till Danmark attackeras kolonnen av ett allierat jaktplan. Chauffören Ringman dör omedelbart och löjtnant Hallquist skadas. Flera kvinnliga passagerare dör. Ytterligare en kolonn blev beskjuten med flera dödade fångar som resultat.

Attack mot kolonnen

Den sista förhandlingen mellan Himmler och Bernadotte äger rum på svenska konsulatet i Lübeck. Bernadotte får tillstånd att transportera vilka fångar som helst. Svenska Röda Korsets stab påbörjar samtidigt flytten från baslägret i Friedrichsruh till Lübeck. Några dagar senare bombar de allierade slottet och de omkringliggande byggnaderna.

En sista förhandling

1945-04-23

Bernadotte träffar återigen Himmler som godkänner ytterligare transporter av kvinnor från Ravensbrück, nu av alla nationaliteter. Doktor Arnoldsson och en kolonn danska ambulanser hämtar cirka 100 kvinnor som förs till Padborg via Lübeck och därifrån till Sverige. Därefter kommer kapten Folkes transportkolonner och hämtar ännu fler fångar, främst fransyskor. Även de förs till Padborg.

Ytterligare en förhandling

1945-04-21

Judiska världskongressens representant Norbert Masur har förhandlingar med Himmler. Bernadotte får då tillstånd att träffa Himmler igen.

En jude hos Himmler

Den tyske SS-förbindelseofficeren Heinz Rennau meddelar att alla skandinaver i Neuengamme får föras till Danmark. De får ett dygn på sig att evakuera lägret. Samma natt skickar danskarna förstärkning från Padborg med cirka 100 bussar, samt ambulans-, person- och lastbilar. Drygt 4 200 personer serveras mat och dryck vid danska Røde Korsets utspisningsstation i Kruså. De flesta fångar förs till Frøslev, men också till ett provisoriskt läger i Møgelkær utanför Horsens.

Evakuera alla

1945-04-19

Evakuera alla!

Närmare 75 danska och svenska fordon avgår från Friedrichsruh för att hämta skandinaviska judar i koncentrationslägret Theresienstadt. På vägen dit tar de med sig cirka 450 franska fångar från Neuengamme som ska lämnas i koncentrationslägret Flossenburg. Men eftersom lägret i Flossenburg är i upplösning lämnas fångarna i Theresienstadt i stället. Från Theresienstadt transporteras 423 danska judar via Lübeck till Sverige.

Theresienstadt

1945-04-12

Ytterligare en svensk-dansk transportkolonn ledd av kapten Folke åker för att hämta fångar från fängelser i området Leipzig-Halle-Torgau. De återvänder till Neuengamme 11 april. Senare hämtas ytterligare fångar i Mecklenburg. Sammanlagt transporteras cirka 700 fångar. 

Fler fångar

1945-04-09

Räddningsaktionen påbörjar evakueringen av svårt sjuka från Neuengamme till Danmark. Det sker under svensk ledning även om personalen huvudsakligen är dansk och transporterna sker med danska fordon. Vid den danska karantänstationen Padborg blir de räddade avlusade och utspisade. De åker sedan vidare med tåg och båt till Sverige. Cirka 1 200 sjuka evakueras.

Mot Padborg

Cirka 100 skandinaviska kvinnor hämtas av vita bussar i koncentrationslägret Ravensbrück och förs till Sverige. Dagen därpå anländer de till lägret i Ramlösa brunn utanför Helsingborg.

Ravensbrück

1945-04-08

Löjtnant Hallquist och MC-ordonnans Sven Nilsson leder danska ambulanser med ryska och franska fångar från Neuengamme till Bergen-Belsen. I Bergen-Belsen skulle man hämta 24 danskar och norrmän, men vid ankomsten var 13 redan döda och de övriga i mycket dåligt tillstånd.

Bergen-Belsen

1945-04-07

Det Danske Hjælpekorps anländer till Friedrichsruh. En tredjedel av svenska Rödakorsexpeditionen återvänder till Sverige. Kvar finns 130 personer och 12 bussar. Nu är expeditionen i praktiken en svensk-dansk aktion, ledd av Svenska Röda Korset. Sammanlagt förs cirka 1 500 tysk-svenskar till Sverige via Lübeck, där Svenska kyrkan spelar en viktig roll.

Dansk hjälp

1945-04-02

Bernadotte förhandlar återigen med Himmler. Röda Korset får därefter tillstånd att föra alla norska och danska kvinnor, sjuka skandinaver, samt norska studenter från Neuengamme till Sverige. Man får också tillstånd att föra alla fångna danska poliser till Frøslevlägret i Danmark.

Förhandling med Himmler

En mindre transport med fyra bussar, en lastbil och en motorcykel åker från Friedrichsruh till södra Tyskland för att hämta resterande skandinaver i Dachau, Mauthausen och Vaihingen.

En mindre transport

Rödakorskolonner avreser till östra Tyskland och hämtar danska poliser som är fängslade i koncentrationslägren Torgau, Mühlberg och Oschatz. Kolonnen tar även med sig några norrmän. Sammanlagt hämtas cirka 1 250 fångar.

De danska poliserna

1945-03-30

Svenska rödakorsdelegater under ledning av Gerhard Rundberg får tillträde till Neuengamme. De skandinaviska fångarna är samlade i en särskild nordisk avdelning med en kasernbyggnad och ett antal baracker. Fångarna får mediciner, förbandsmaterial och matpaket. Rundberg påbörjar även ett samarbete med de danska och norska läkare som är fångar i lägret.

Läkarna i lägren

1945-03-29

Lägret i Neuengamme är fullt, men det finns fler skandinaver att hämta i andra tyska läger. För att skapa mer plats kräver tyskarna att Rödakorsexpeditionen transporterar cirka 2 000 polska, franska, belgiska, nederländska och ryska fångar från Neuengamme till andra läger i närheten av Hannover och Braunschweig. 72 danska fångar förs till Neuengamme.

För att få plats

1945-03-27

Hultgrenskolonnen får förstärkning i form av ytterligare transportkolonner från Sverige. De leds av kapten Johansson. Första transporten med tysk-svenskar avgår från Svenska kyrkan i Lübeck till Malmö. De har bland annat hämtats från Berlin, Hamburg och Stralsund.

Mot Malmö

1945-03-21

Andra och tredje plutonen reser, under ledning av överste Björck, till koncentrationslägren Dachau och Schömberg i södra Tyskland, samt Mauthausen i Österrike. De transporterar cirka 660 skandinaver till Neuengamme.

Dachau och Schömberg

1945-03-19

Rödakorsfartyget Lillie Matthiessen anländer till Lübeck med driv- och livsmedel, reservdelar, sjukvårdsmaterial och Röda Korsets matpaket. Lasten hämtas och förs till baslägret i Friedrichsruh.

Ett fartyg med förnödenheter

1945-03-17

Första plutonen reser till koncentrationslägret Sachsenhausen utanför Berlin. Här hämtas norrmän och danskar som sedan förs till lägret i Neuengamme. Plutonen gör sammanlagt sju resor dit och hämtar cirka 2 200 fångar.

Neuengamme

1945-03-15

Expeditionen anländer till Friedrichsruh i närheten av Hamburg. Här upprättas ett basläger med tält, kokplats, verkstad och latriner. Delar av staben bor på slottet medan övriga sover i tält eller i det närbelägna värdshuset Bollows Gasthaus.

Baslägret

1945-03-12

Resan går genom Danmark med uppsamling i Odense. Där övernattar expeditionen på Munkebjergskolen.

Genom Danmark

1945-03-10

Avfärd i omgångar från Hässleholm till Malmö och vidare till Danmark. Transportplutonen från Ystad ansluter i Malmö. UD beordrar att fordonen ska målas vita och förses med röda kors. Det görs för att de allierade flygplanen inte ska attackera dem. Målning sker på regementet i Hässleholm, i Pildammsparken i Malmö och ombord på färjan Malmö till Köpenhamn.

Avfärd!

1945-03-08

Större delen av Rödakorsexpeditionen samlas på regementet T4 i Hässleholm. Expeditionen består av tre sjuktransportplutoner med vardera 12 bussar, en transportpluton med 12 lastbilar, en intendenturpluton samt tross med kock, verkstads- och sjukvårdsutrustning. Sammanlagt cirka 75 fordon och 250 personer. Överste Gottfrid Björck är chef.

Samling för avfärd

1945-03-07

Statens informationsbyrå meddelar om att expeditionen måste hållas hemlig.

En hemlig aktion

1945-02-28

Bernadotte förhandlar med SS högste ledare Heinrich Himmler. Himmler godkänner att en svensk rödakorsexpedition i Tyskland får hämta skandinaviska fångarna i olika tyska läger och föra dem till i koncentrationslägret Neuengamme.

Samtal med Himmler

1945-02-19

Folke Bernadotte reser till Berlin för att inleda förhandlingar med tyska myndigheterna.

Till Berlin

1945-02-16

Danska organisationer erbjuder att hjälpa till med räddningsaktionen, men svenska myndigheterna avböjer förslaget med motiveringen att ”expeditionen av organisatoriska och andra skäl bör vara helt svensk”.

En svensk aktion

1945-02-13

En rödakorskolonn avgår till Berlin för att hämta svenskfödda kvinnor med barn, som nu önskar återvända till Sverige. Kolonnen leds av kapten Hultgren och består av sju personer, två kamouflagefärgade bussar och en personbil.

Första resan

1945-01-10

UD beslutar att skicka greve Folke Bernadotte, vice ordförande för Svenska Röda Korset, till Berlin för att förhandla om en frigivning av de skandinaviska fångarna.

Förhandlingar

Norske ministern N.C. Ditleff lägger fram ett förslag till Sveriges Utrikesdepartement (UD) om att sända en svensk Rödakorsexpedition till Tyskland för att hämta skandinaviska fångar från olika tyska läger.

Ett förslag

1944-11-30

Räddningsaktionen

november 1944

januari 1945

Gösta Hallquist från Ystad var Löjtnant och plutonchef för 4:e plutonen. Han arbetade på vita bussarna från den 8 mars till den 25 april då hans buss blev beskjuten av ett allierat jaktplan. Hallquist fördes till ett sjukhus i Schwerin och opererades för en allvarlig hjärnskada. 

Löjtnant Gösta Hallquist blir svårt skadad vid flyganfallet. Chaufför Erik Ringman och kvinnan som sitter i framsätet dör direkt av det brittiska flygplanets kulor. 

I samband med attacken blev Hallquist liggandes i ett dike, nästan naken, plundrad av förbipasserade flyktingar som trodde han var död. Bredvid honom låg hans lilla gröna fickalmanacka fulltecknad med dagboksanteckningar från arbetet. År 1995 gav Hallquist ut boken Löjtnant Hallquists dagbok, som bygger på dessa dagboksanteckningar, men även på brev och fotografier.

Löjtnant Hallquist blir tagen till ett tyskt krigssjukhus och får vård av dr Gerhard Zehrer, en mycket skicklig hjärnkirurg. Tack vare läkarinsatsen och en utmärkt fysik överlever löjtnant Hallquist. Men det tar många månader innan han kan transporteras till Sverige. Den 30 maj hämtades båda av ett svensk pontonplan och flögs till Stockholm. Läkarna lyckades aldrig ta bort den metallbit som trängt in i Hallquists hjärna.

För att hjälpa honom stannar den svenska sjuksköterskan Margareta Björcke kvar i Tyskland när alla andra åker hem. Först efter flera år återfår Gösta Hallquist sin hälsa, men han plågas av huvudvärk livet ut.

Efter skadan

1945-1947

Fortsätter kl. 5 på morgonen. Färden rullar vidare mot Danmark. Minns sedan bara att vi stannade till mitt på dagen för att ge kvinnorna något att äta och dricka. Kommer också ihåg att vi satte oss i lastbilarna för att åka i väg efter ett uppehåll, troligen efter den matrasten. Sedan vet jag inte vad det var. Vaknar liksom till och ser Erik Ringman hänga över ratten och tror att han slumrat av trötthet, knuffar till honom och säger ”Ringman, nu kör vi.” 

Han rör sig inte, hänger bara kvar där över ratten, visar inga livstecken. Något galet måste ha hänt, tänker jag. Ser på mina ben, översköljda med mitt eget blod. Tar fatt i dörrhandtaget, öppnar, tar några steg ut i vägbanan och faller ihop.

Flyganfall

25 april

Stiger upp klockan 5. Väcker samtliga. Föraren till lastbil 104 är borta. Jag tar hans bil och Erik Ringman kör själv. Med min lastbil och Ringman som chaufför går kolonnen ner mot Ravensbrück. Tusentals kvinnor står uppställda på landsvägen utanför lägret när vi kommer fram. Det blir kamp och trängsel när kvinnorna ska på. Alla vill med omedelbart! 

På varje lastbilsflak lastar vi så många det någonsin får plats. De står tätt sammanpackade men ser ut som om det här är ett fantastiskt sätt att färdas på. De blir oerhört tacksamma. Dessa kvinnor vill skänka mig hela världen och föreslår att den yngsta och vackraste av dem, en holländsk flicka, ska sitta där framme mellan Ringman och mig. Då och då sker överflygningar. Strider pågår inte långt ifrån oss, både i luften och på marken, från väster och från öster.

Tusentals kvinnor

24 april

Just fått order om att åka till det stora kvinnolägret Ravensbrück för att hämta bland annat franska, belgiska, polska och holländska kvinnor. Himmler sägs ha gett order till lägerchefen att tillåta Röda Korset hämta så många kvinnor som möjligt eftersom ryssarna är nära. Sent på kvällen dyker Gestapomannen Göring upp. Det finns inte bara en Göring i Tyskland. Den här har jobbat mycket med att befria lägerfångar.

Mot Ravensbrück

23 april

Åkte till Lübeck kl. 7 med tre lastbilar för att hämta drivmedel. Passerade en dansk buss som var uppbränd. Tre döda och nio sårade. I Lübeck fick jag order av kapten Folcke att åka till det numera folktomma Friedrichsruh och hämta så mycket drivmedel som möjligt av det som lämnats kvar i skogen. Först kl. 20 var vi färdiga med det arbetet.

Hämta drivmedel

22 april

Avgick från Friedrichsruh kl. 6 mot danska Padborg över Lübeck. Neumünster hårt bombat. En tysk ammunitionskolonn hade gått i luften så att bilar och människodelar låg kringströdda utåt åkrarna. När jag söker skydd under de häftiga överflygningarna får jag se ett ensamt öga ligga ute på åkern. Ordnar förläggning, utsätts för en låganfallande allierad igen så att vi måste köra ut på en åker för att inte bli påblåsta.

Efter flyganfall

21 april

Steg upp kl. 4, åkte kl. 5 till Neuengamme. Idag är äntligen dagen kommen, när lägret ska utrymmas! Vi har fått lov att ta alla de 4 200 danskar och norrmän som tidigare körts hit från olika andra läger och nu haft det för djävligt här inne. Svenskarna har tjugotalet bussar och lastbilar, medan danskarna skrapat ihop mer än 100 bussar. Hur trötta dessa fångar än är, hur sjuka och eländiga de än ser ut, så blir de otroligt glada när de hör oss prata och förstår att de äntligen ska slippa härifrån. 

Tidigt på morgonen kräver tyskarna att bara en buss i taget får köra in på gården och att varje fånge noggrant ska visiteras. Jag rapporterar krånglet och Gestapochefen Rennau ser till att det blir fart. Fångvaktarna blir spaka. Vi har tid på oss till klockan 19. Klockan 18.30 lastas den sista fången. Allt klart!

Gestapo hjälper till

20 april

Försinkad ordergivning. Skitprat. Kl. 17.30 ligger min motorcykelordonnans Sven Nilsson och jag i vårt tält och vilar oss när det plötsligt kommer låganfallande flyg mot vår förläggning. Det ryker grus och stenar omkring oss, det dånar fruktansvärt och smattrar och smäller. En blomkruka som står på tältlådan träffas och flyger i bitar. Den övre delen av spisröret träffas också. Vi slänger oss ner i vår djupt grävda latrin som använts i mer än en månad. Sven Nilsson först och jag över. Det är det enda stället där vi kan få ordentligt skydd. 

När anfallet är över kravlar vi oss upp. Jag har bara fått litet skit på ena kängan. Men Sven Nilsson! Så är det med över- och underordnad. När vi tvättat av oss skiten, bjuds jag upp på slottet för att dricka grogg med prins Georg.

Ett skyddsrum

18 april

Jag kör till Neuengamme med syster Ada, ser till att några av de sjukaste fångarna kommer iväg till Danmark. Om vi bara kunde få sätta i gång snart med den stora hemtransporten!

Till Neuengamme

14 april

Gjorde halt vid vägen i natt och sov tills det ljusnade. Det är en väldig oreda på vägarna. Stridsfordon, upp till fem fordon ihopkopplade för att spara bensin. Flyktingar från öst med kärror, höskrindor, hästar, kreatur och gamla bilar. Människorna, gråa och trötta med knyten i händerna, driver efter vägarna. Vet väl inte vart de ska ta vägen.

Vi ser sönderskjutna, uppbrända fordon vid vägkanterna, häst- och kreaturskadaver, människolik. När jag äntligen efter dessa dygn kommer hem till förläggningen i Friedrichsruh vid ettiden på natten möts jag med stor glädje. De hade inte trott att de skulle få se mig mer i livet.

Förödelse

13 april

Fick ut fångar från lägret, inte bara norrmän och danskar, utan även fransmän, ungrare, med flera. Det gäller att vara envis, energisk och fräck och ha mutor med sig. 

Såg det bombade Dresden, som fortfarande brann. Hörde kanondunder också från väster. Nu smäller det från båda håll och vi åker mittemellan fronterna. Kör till Berlin för att få bensin på svenska legationen. Hinner precis ut från staden innan flyganfallen börjar. Jag kommer i fortsättningen alltid hata fyrverkerier!

Fyrverkerier

12 april

Körde vidare till lägret i Luckau, där fängelsedirektören blivit tokig. Han skrek och hade sig, var väl psykiskt pressad eftersom fronten låg så nära. Efter vilda scener fick vi ut åtta av de människor som fanns på våra listor. Körde till Belzig och lämnade människorna där för vidaretransport. Fick order om att hämta de människor som fortfarande fanns kvar i lägren i Cottbus, Luckau och Dresden.

Hämta fler

11 april

Kommer till vår depå i Belzig och äter kl. 5. Sedan går bilarna åt olika håll. Jag åker med en dansk buss- och ambulanstransport till olika läger, bland annat Königswartha, Cottbus, Bautzen nära den ryska gränsen. Ryssarna befinner sig bara några kilometer härifrån. Kulsprutesmatter hörs. Vet inte om ryssar eller tyskar håller staden eller omgivningarna. Svårt att få ut de fångar vi ska hämta från lägret. Vakterna säger att det inte går att veta var de finns. Vi mutar vakterna med cigaretter och sprit. En liter starksprit eller några cigaretter räddar under dessa dagar många människoliv.

Sprit och cigaretter

10 april

Jag följde med en dansk kolonn med kapten Folcke som chef för att hämta fängelsefångar på olika platser, bland annat Luckau, Cottbus, Dresden. Fick åka i förväg till Berlin för att hämta listor och tillstånd. Träffade Himmler.

Hämta fångar

9 april

Bergen-Belsen, ett förfärligt koncentrationsläger. Pratar med Irma Grese, fängelsedirektören för detta helvete. Stram, korrekt, kall. Lämnar de arma fångar vi har med oss från Neuengamme. Vi skulle hämta 24 danskar och norrmän. Tretton var döda och de övriga i ett mycket dåligt tillstånd. De hade fläcktyfus och löss. En människa dog medan vi flyttade honom från lägret ut i ambulansen. Fångvaktarna röt och skrek. 

På hemvägen körde vi genom Hamburg, en beklämmande syn. Hela kvarter har fullständigt utbombats, krossats. Vi passerar stenhögar, dödade människor och djur. Vi kommer fram till lägret i Neuengamme kl. 12.

8 april

Hade vår vanliga tokiga ordergivning kl. 9. Hade tänkt åka till Hamburg men fick plötsligt order att åka till trakten av Hannover med en dansk ambulanskolonn. Vi hämtade ryssar och fransmän från lägret i Neuengamme och åker nu mot Bergen-Belsen. Det blir en svår och strapatsrik resa. 

Vi utsätts för beskjutning av låganfallande engelska och amerikanska flygplan, så kallade Tiefflieger. Det är problem med vägspärrar och svårt att hitta vägen till lägret i nattmörkret utan skyltar och kartor. Vi hamnar fel och ser några byggnader dyka upp där i mörkret. Utan att vi har en aning om det, hamnar vi på en kaserngård! Larmet går! Ungefär åttio tyska soldater stormar fram emot oss två med skarpladdade automatvapen och handgranater! De tar oss för en allierad spaningspatrull. Sven Nilsson föreslår att vi blixtsnabbt ska ta oss därifrån och vråla i väg på motorcykeln ut i nattmörkret, men någon av tyskarna skulle säkert ha prickat oss två helfigurer.

”Achtung! Was tun Sie? Stillstehen!“ Jag ryter min skoltyska med den starkaste röst jag kan åstadkomma. Soldaterna tycks vara vana att lyda kommandon som vrålas på tyska. De tar ner sina vapen. Vi förklarar att självaste Hitler genom Himmler lämnat oss tillstånd att utföra våra uppgifter och får då fortsätta utan att bli skjutna. Vi hittar lägret framemot efternatten.

Nästan skjutna

7 april

Min ställföreträdare Per återvänder från lägret i Torgau mycket nedstämd. Gråter. Tröstar honom. Tre fångar hade dött under transporten och en slogs ihjäl med en bösskolv.

Från Torgau

29 mars

Kolonnerna som förflyttat fångar från Neuengamme till andra läger återkommer och har mycket att berätta. De sjuka och utmärglade fångarna hade verkat fullkomligt apatiska och varit så magra att det rymdes ett femtiotal i varje buss, som normalt rymmer ca tio personer. Det fanns präster, poliser, högt uppsatta tjänstemän och unga studenter bland människospillrorna. Hårt bröd och vatten hade de sett som en gåva från himlen och när en bussförare hade delat med sig av sitt kexpaket hade det blivit fullständig kalabalik. 

I en buss hade bussförarna gjort smörgåsar av sin egen ranson och delat ut. Gestapomännen skrek, hotade om kommande bestraffningar och slog fångarna med bösskolvar. Naturligtvis hade bussförarna anmält vad som hände i bussarna. Vad det sedan får för effekt, vet man inte. Att utföra dessa transporter känns fruktansvärt.

Berättelser

28 mars

Ställde upp plutonen tidigt och gick igenom order, lämnade ut cigaretter. Skrev brev, dagbok med mera. För att lämna plats åt norrmän och danskar i Neuengamme har tyskarna krävt att vi ska hjälpa till med att flytta andra fångar (ryssar, polacker, fransmän med flera) till läger bland annat i Braunschweig och Bergen-Belsen. En fruktansvärd uppgift! Vi protesterar mot att utföra sådana transporter, men har inget annat val om det ska bli plats.

Förflyttning

27 mars

När vi lämnat människorna i Neuengamme och kommit tillbaka till vår förläggning ordnar jag så att vi får bada. Skönt att åter vara ”hemma”. Resan beräknades ta tio dagar. Vi utförde den på sex. Går ut och promenerar i månskenet för att koppla av efter denna hemska färd. Dricker bier.

Åter &#8221;hemma&#8221;

24 mars

Åter "hemma"

Är chef för trosskolonnen. Vi avgår kl. 08.15 genom Dachau. Bussarna lastar danskar och norrmän från lägret, ca 800 personer på 20-talet bussar. Män och kvinnor som tillhört motståndsrörelsen. Gåvopaketen de får sliter de upp och äter torrmjölken direkt med händerna. Ibland blandar de den med annat som finns i gåvopaketen, sardiner och marmelad. Proppar i sig allt i en enda röra. 

Sjukvårdspersonalen varnar dem för att äta för mycket men de är så oerhört hungriga. Vi färdas hela natten med endast korta nödvändiga uppehåll. Vi kör i mörker med släckta lyktor. Chauffören blir trött. Jag kör själv i månsken.

Svultna fångar

23 mars

Vi kommer fram till förläggningsplatsen fem kilometer från Dachau. Kör in i den verkliga fångstaden, Dachau. Man har inte kunnat ana att ett sådant ställe fanns. Tusentals magra, gråa människor i köer som väntar på mat eller på oss. Talar med en SS-officer för att ordna förläggningsplats och så snabbt som möjligt få tillstånd att hämta människorna som finns på de listor vi har med oss. Visar ordern från Himmler i Berlin, men SS-männen har svårt att tro oss.

Anfall