Bertil CollinDöda och sårade
KI. 13.00 lämnade lastbil 107 Ravensbrück med ryttmästare Ankarkrona och Obersturmführer Danziger, samt en ung tysk fru, som skulle följa med till Lübeck. Dessutom medfördes den svenska familjens bagage. Svensken och hans hustru och svärmor hade själva åkt med busskolonnen. Hela vägen sågs spår efter de fruktade "Tiefflieger” som härjade längs vägen. Särskilt efter Schwerin låg de sönderskjutna bilarna tätt. En del ännu brinnande.
Några mil väster om Schwerin påträffade vi först en av de schweiziska lastbilarna i diket till vänster om vägen och till höger om vägen stod en av 3:e plutons lastbilar, 104:an, ordentligt avkörd från vägen. Förarhytten var alldeles sönderskjuten och nerstänkt med blod och hjärnsubstans. Av två tyska soldater, som "vaktade" bilen hörde vi att den schweiziska kolonnen, som leddes av en löjtnant mellan kl. 12 och 13 samma dag blivit beskjuten. Man hade stannat och sökt skydd och när planen var borta åter suttit upp. Just som chauffören startat motorn hade planen åter dykt upp och avlossat den dödande salvan. Vem som suttit i bilen hade vi ingen aning om, men tysken beskrev föraren som en helt ung, ljus man.
Det visade sig senare att löjtnanten i fråga var löjtnant Hallqvist och föraren Erik Ringman. Mellan sig hade de haft en fransyska. Ringman och kvinnan hade träffats i huvudet och dödats omedelbart, medan löjtnant Hallqvist blivit livsfarligt sårad i huvudet. Bilen var nu fullkomligt utplundrad, praktiskt taget allting hade stulits. Vi fortsatte emellertid färden mot Lübeck – med skärpt flygspaning – och anlände kl. 19.30 till svenska legationen i Lübeck, där fyndet rapporterades. Den natten sov vi i Svenska Kyrkan i Lübeck.
