Under arbete på lägret gavs flyglarm. Jag var sysselsatt i den så kallade studentbaracken med undersökning av kroniskt sjuka som eventuellt skulle kunna få sändas hem. Jag reflekterade inte närmre över larmet, vilket gjorde att såväl en del kvinnliga delegater i andra delar av lägret som jag själv blev kvar i barackerna. Samtidigt som överflygningen började tog jag tillsammans med ett par nordiska kolleger plats vid de öppna fönstren.
Fönstren öppnades alltid för att undgå att rutorna sprängdes. I det klara vädret kunde vi utan svårighet följa de på hög höjd gående planen, uppskattningsvis ett hundratal. Plötsligt lät de sin bomblast dala ner mot jorden. Effekten var fruktansvärd eftersom krevaderna låg runt krutfabriken som låg fem till sex kilometer från Neuengamme. Barackerna skakade och vid fönstren kände man lufttrycket som en stöt. Efter anfallet steg en skyhög rökpelare mot höjden och bredde ut sig till ett grått jättemoln.