En middag

I gryningen fortsatte vi söderut på autostradan för att, efter ett antal mil, ta av till vänster och upp bland mera höglänta landskap. En tragisk händelse inträffade, en av fransmännen avled plötsligt, troligen av hjärt- eller hjärnpropp. Han fick placeras på ett lastbilsflak inlindad i en presenning.

Våren hade hunnit långt nere i dalarna med massor av vårblommor och blommande fruktträd längs vägarna men uppe på höjderna låg snön ännu kvar vid vägkanterna. Här fick vi också vår första bekantskap med serpentinvägar. När vi så småningom kom fram till det läger som skulle ta emot våra fransmän rådde där uppbrottsstämning. De sade att amerikanarna kunde vara där när som helst, så vi fick fortsätta till ett annat läger. Det var samma förhållanden där, så fransmännen fick följa med till Theresienstadt, dit vi anlände sent på kvällen.

Efter att ha passerat stadsgränsen som bevakades av tjeckiska gendarmer under SS-ledning åkte vi till en plats där fordonen skulle ställas upp och bevakas av stadens myndigheter. Vi marscherade sedan till SS-officersmässen, som troligen hade varit ett fint hotell. Där skulle vi för ovanlighetens skull bjudas på mat av tyskarna och sedan övernatta. Först fick vi en grönsakssoppa och sedan en kötträtt. Vi kunde inte avgöra vad det var för sorts kött, det hade en ovanligt söt smak. Någon sade "hört att människokött smakar sött" och efter det lämnades det mesta kvar på tallrikarna.

Jag tror att det var hästkött, för jag vet att det smakar sött. Därefter skulle vi vila och sova. En del kunde sitta eller halvligga i fåtöljer och soffor i vestibulen och övriga fick sova på golvet. Officerare och sjuksystrar fick övernatta i rum i våningarna över.