Ett sorgeföretag

Med samma villkor som föregående gånger fick vi överföra ett lastbilslass med medicin, medicinska instrument, filtar, toalettpapper med mera till Neuengamme. Vi kom inte längre än till huvudvakten även denna gång, där en norsk läkarkollega, dr Fossen, kvitterade sändningen. Vid denna tidpunkt ställde de tyska myndigheterna ytterligare krav på Svenska Röda Korset.

Eftersom trängseln i Neuengamme var mycket stor fodrade man att ett reservat skulle upplåtas för samtliga norrmän och danskar. Svenska Röda Korsets transportorganisation skulle därför överföra 2 000 fångar av annan nationalitet till ett annat koncentrationsläger i Hannover.

Norrmän och danskar skulle alltså beredas plats på andras bekostnad.

Transporterna utfördes den 27:e och 28.e mars. Enligt de deltagande svenskarna i transporten var fångarna – fransmän, ryssar, polacker samt amerikaner – i mycket dålig kondition. Genom de tyska soldaternas försorg packades bussarna överfulla. Trots protest från de svenska chaufförerna utdelade tyskarna sparkar och slag åt dessa försvarslösa människospillror. Vid framkomsten var flera av fångarna döda. Det var ett sorgeföretag.