Granater

Under dagen hade en av våra motorcykelordonnanser försvunnit, troligen i Dresden, och en personbil hade fått vända tillbaka för att försöka leta reda på honom. För att de inte skulle köra förbi oss måste det finnas en vaktpost ute vid vägen och vi var några stycken som skiftades om att stå där. Då hade man tillfälle att se skådespelet som pågick åt Berlinhållet.

Den brinnande staden lyste upp himlen med ett brandgult sken med inslag av en ständig ström av skarpa, vita blixtar från bombbrisaderna. De skarpa, smala ljuskäglorna från det tyska luftvärnets strålkastare svepte fram och tillbaka och när de fångade ett bombplan, som då lyste nästan silvervitt, kom genast ett par andra ljuskäglor som korsades just på flygplanet. Strax efter såg man massor av ljusblixtar runt planet, ibland försvann planet, men flera gånger såg man plan som träffades och som en eldkula föll mot marken.

Runt omkring där man stod hörde man splitter från granaterna slå ner. Ibland hörde man en kraftig smäll i närheten från granater som inte briserade förrän de slog i marken. För att minska risken stod man under en viadukt, men de som låg inne i skogen hade inte mycket skydd av träden, så det blev inte mycken sömn och vila den natten heller, men ingen blev träffad.

I gryningen bröt vi upp för vidare färd. Personbilen hade kommit tillbaka, men inte motorcykeln. Inom parentes sagt tog han sig tillbaka till Friedrichsruh för egen maskin en vecka senare. Redan i utkanten av Potsdam började man se verkningarna av nattens händelser. Delar av felplacerade bombmattor hade vräkt upp väldiga kratrar i långa rader och massor av träd låg omkullvräkta och splittrade.

Inne i staden, som vi passerat tre dagar tidigare och som då var oskadad och vacker, var nu allt ruiner, eldsvådor och kaos. Brandbilar försökte släcka bränder, folk höll på att gräva i ruiner efter överlevande eller försökte röja upp så att gator blev framkomliga. Vi var tvungna att komma igenom för att nå den väg som ledde vidare västerut mot Danmark. På många ställen hade spårvägsledningar fallit ner eller trasats sönder.

För att komma under med bussarna måste vi på en del ställen lyfta upp ledningarna med störar eller långa brädor som vi kunde få tag i bland ruinerna. Ibland hördes kraftiga explosioner, det var tidsinställda bomber som låg bland ruinerna och som användes för att försvåra uppröjnings- och räddningsarbetet.