Köttkonserven

Bortåt natten vaknade man upp och kände sig inte bra. Det körde runt i magen och man var illamående. I halvvaket tillstånd uppfattade man stönanden och oroliga sovsäckar runtom i tältet. Plötsligt flög någon ur sin sovsäck och ut genom tältöppningen, strax efter ytterligare en och i nästa stund var det ens egen tur. Ut som ett skott, ner med byxorna och på huk vid närmsta träd eller annat lämpligt eller olämpligt föremål.

Omväxlande satt man ner och lät köttkonserverna gå bakvägen eller så stod man upp och lät dem gå ut samma väg som de kommit in. Här i skogen rådde fullständig jämställdhet, inget tal om grader, kön och sådant, här var alla blandade, sida vid sida, bussförare, officerare, Gestapo-män, kockar, Röda Kors-systrar, Obersturmführer och andra. Och ingen tänkte på att det var oanständigt att uppträda med ändan bar. Efter ett antal besök omväxlande i sovsäcken och vid lämpligt träd var så äntligen natten genomliden.

På morgonen när vi skulle göra klart för avfärd fick man se sig noga för, var man satte fötterna. Jag kan inte minnas att vi var utsatta för något liknande vid fler tillfällen, men det var kanske något gammalt restparti som man velat göra av med först.