Min Gestapo-man

På nätterna fick vi turas om att gå vakt i lägret. Vi hade ju inga vapen, men de flesta bussarna hade en Gestapo-man. Dessa var civilklädda i kostymer som ej var enhetliga, det enda enhetliga i deras klädsel var den bredbrättade svarta hatten. De bar pistol under vänster arm i ett axelhölster under kavajen. Min Gestapo-man hette Gideon Walter, ca 40 år, kraftig och kort, med ett grovt mycket ärrat ansikte, förmodligen av ungdomsfinnar. Han var allvarlig, ganska vänlig och mycket korrekt. Med honom gick jag vakt första gången i Friedrichsruh.

Mitt ”vapen” var en så kallad teckenspade som användes vid kolonnkörning och är lik polisens spade som de sticker ut genom sidofönstret. Dessutom hade jag en ficklampa. Vi gick omkring där i nattmörkret tysta. Vi förstod inte varandras språk. Plötsligt hörde vi prassel och misstänkta ljud. Vi smög närmare. Gideon stack handen under kavajen och jag greppade hårdare om mitt vapen. Då vi var tillräckligt nära tände jag ficklampan och vi fick se ett antal röda ögon lysa mot oss i mörkret. Det var en flock vildsvin, som tydligen ville undersöka vem som hade ockuperat deras domäner.