Mot Theresienstadt

I norra Tjeckoslovakien låg en stad som på tyska hette Theresienstadt. Den hade tyskarna förvandlat till ett judegetto med judar av många olika nationaliteter, bland annat cirka 450 danskar och norrmän. Stadsgränserna var naturligtvis avspärrade och bevakad av tyskar, men inne i staden bodde folket i vanlig stadsbebyggelse.

På grund av överbefolkning var de flesta mycket trångbodda. All verksamhet sköttes av invånarna själva och de hade till och med egen valuta, Kronen. På sedlarnas ena sida fanns Moses med stentavlorna och på den andra judestjärnan. Allt övervakades naturligtvis av tyskarnas SS. Det ansågs att tyskarna hade inrättat detta getto för att visa världen hur väl de behandlade judarna.

Någon vecka in i april fick vi order att vi skulle hämta de danska och norska judarna och transportera dem ända till Sverige-färjan i Köpenhamn. Ett av problemen var att såväl öst- som västfronten rullade framåt med stor fart. Om fronterna skulle mötas när vi var där nere skulle vi försöka ta oss fram till Schweiz. Personalen blev uppställd i Friedrichsruh och informerad om riskerna och de som av olika skäl ansåg sig inte kunna följa med hade full frihet att avstå, men ingen avstod.

Det var brådskande så expeditionen organiserades i stor hast. Över tjugo bussar, flera lastbilar med olika funktioner, några personbilar och motorcyklar startade på den långa och ovissa färden. Den gick först till Neuengamme där vi skulle hämta 400 franska fångar som skulle lämnas på koncentrationslägret Flossenbürg i södra Tyskland för vidare transport till Schweiz genom Internationella Röda Korsets försorg.

De var i bättre kondition än de vi hade hämtat där tidigare. Berliner Ring och söderut mot Dresden. Vi övernattade i fordonen i någon skog när mörkret omöjliggjorde vidare färd. Verksamheten i luften var mycket livlig, så vi fick vara mycket försiktiga med minsta lilla ljusglimt.