Helge AnderssonPadborg
En kväll mot slutet av april var vi i lägret i Padborg. Vi hade lämnat av en transport fångar och skulle övernatta där. Vi fick då veta det vi fruktat och väntat nu hade hänt.
En svensk lastbilskolonn som transporterade fångar hade blivit beskjuten av Tiefflieger. Kolonnledaren löjtnant Hallquist från I7 i Ystad åkte i den första lastbilen som fördes av Erik Ringman från Malmötrakten. Mellan dem satt en kvinnlig fånge som på grund av sitt hälsotillstånd inte orkade att sitta på det övertäckta flaket. En granat träffade ratten och briserade.
Ringman och den kvinnliga fången dödades omedelbart medan Hallquist skadades svårt av granatsplitter bland annat i huvudet och blev medvetslös. Även flera fångar på flaket dödades eller skadades. Hallquist och de andra skadade hade förts till ett tyskt sjukhus i Schwerin. Senare på kvällen fick vi också veta att ytterligare en av våra kolonner hade beskjutits, men att man inte kände till några närmare detaljer om vad som hänt. Det beslöts att tre bussar skulle åka i väg tidigt nästa morgon för att undsätta dem.
Det behövdes frivilliga, på grund av riskerna ville de inte kommendera personalen. Jag och några andra anmälde oss.