Färden på autobahn fortsatte. På många ställen fanns stora bombkratrar i och vid vägbanan. Nu såg jag också för första gången kondensstrimmor från jetplan, eller rea-plan som man sade då. Det hade tydligen varit luftstrider på hög höjd med många plan inblandade för i skyn såg det ut som spaghetti. Man såg även i omgivningarna lågflygande jaktplan göra sina attacker längs landsvägarna, man såg dem ibland flyga under kraftledningar.
Vad vi kunde förstå var de ibland och tittade på oss, men betydelsen av den vita färgen hade tydligen slagit igenom, ibland hälsade de oss genom att vicka på vingarna när de flög vidare. Under dagsljus var vi praktiskt taget ensamma på autobahn. På de öppna vägar som autobahn utgjorde var tyska kolonner för lätt iakttagbara mål. De flesta vanliga tyska landsvägarna hade alléer, som utgjorde ett visst insynsskydd. Vi passerade floden Donau.
Där gjorde vi ett stopp och de flesta av oss passade på att tvätta fötterna i dess vatten. Våren hade hunnit ganska långt där nere och jag minns att där växte massor av bland annat gullvivor på flodstranden. Vi gjorde ytterligare något nattuppehåll innan vi var framme vid Dachau.