Tyskarna försvinner

I slutskedet när vi fått tillstånd att transportera skandinaverna från koncentrationslägret Neuengamme upp till Danmark för vidare transport med tåg till Sverige och likaså få hämta ut icke-skandinaver, mest kvinnor, från andra läger i Tyskland, då räckte vår transportkapacitet inte till. Danska bussar och andra fordon även de vitmålade och med röda kors, med danska förare, fick då förstärka kapaciteten.

När vi från en sådan resa kom ”hem” till Friedrichsruh för ett kort besök stod långa rader av danska bussar på våra parkeringsslingor i skogen, mer eller mindre sönderskjutna och skadade. De hade blivit beskjutna av nattjaktplan natten innan. Flera danska förare hade blivit skadade, men jag tror inte att någon blev dödad. Man kunde inte låta bli att tänka på att vi själva flera gånger hade övernattat där, liggande på de relativt bekväma sjukbårarna i bussarna.

En annan intressant företeelse var att se hur den tyska personalen förändrades när krigsslutet närmar sig och utgången var helt klar även för de mest rättrogna. Gestapo-männen som i början hade varit hårda och kalla och följt sina regler perfekt, började nu alltmer att bara tänka på sin egen bekvämlighet. Nu gällde det mest att få mat och cigaretter och efterhand försvann de en efter en spårlöst.

När vi hade rastat eller gjort uppehåll någonstans var de borta och vi fick köra vidare utan dem. Vi antog att vi då varit i närheten av deras hem eller hemtrakt och att de då ville försvinna i kaoset. Likadant var det med de beväpnade soldaterna som åkte med i bussarna. Ibland från Waffen-SS med dödsskalleemblem på uniformerna och ibland mera normala soldater från Wehrmacht.

Den siste jag hade i min buss talade om att han var från landsbygden någonstans i norra Tyskland. Han var i trettioårsåldern och lät förstå att han inte hade några sympatier för nazisterna. Han åkte med på flera resor och när vi rastade bar han pliktskyldigast med sig sitt gevär, men när vi var inne i bussen ställda han det i ett fack bakom föraren där vi hade bussens mörkläggningsskivor.

En gång när vi hade gjort ett kort uppehåll någonstans i norra Tyskland var och förblev han borta, men hans gevär stod kvar i bussen.