Våra fångar

Tidigt på morgonen kör vi in till koncentrationslägret där vi fick ställa upp bussarna på en stor öppen plats. Vår ledning hade namnlistor på de personer, danskar och norrmän som vi skulle ha med oss därifrån.

Vi fick vänta ganska länge på fångarna, som kom ut efterhand i mindre grupper och ställdes upp av tyskarna, enligt tysk ordning och noggrannhet. Alla stod med mössan i handen, ingen fånge fick ha huvudbonaden på när ett SS-befäl eller annan överordnad var i närheten. Till slut var tydligen alla samlade och överlämnades då reglementsenligt av en tysk officer till vår svenske chefsofficer.

Det första han gjorde var att hälsa dem på svenska och därefter be dem sätta på sig mössorna. Både tyskar och fångar såg förvånade ut, men sedan kom mössorna tveksamt på plats och tyskarnas ansiktsuttryck övergick troligen till något mera föraktfullt. Ilastningen skedde snabbt och effektivt och återfärden började. Våra passagerare var inte i speciellt dålig kondition. En del hade illa skötta sår och skador och bölder som våra Röda Kors-systrar tog hand om och skötte om under resan.

De flesta hade fångdräkter av längsgående ljus- och mörkrandiga tyg. Slitna och smutsiga. På ryggarna hade de stora vita kryss som var ditmålade med ett par penseldrag av en bred pensel. De sades vara till för att bättre synas i mörker om de försökte fly och då utgöra, riktpunkt för skott. De flesta hade vanliga, oftast mycket slitna och trasiga skor, men en del hade skosuleformade brädlappar med en fastspikad rem av sadelgjord tvärsöver.