Vi väcktes mycket tidigt och transporterades till färjan. Här mötte oss en oväntad syn. Bussarna hade under natten blivit vita, men med påmålade flaggor, röda kors och texter kvar. Efter att vi lämnat Hässleholm hade från de allierade kommit besked om att våra fordon måste vara vitmålade för att deras flygare skulle kunna skilja oss från tyskarna.
Den vita färgen skulle alltså vara som en livförsäkring. Under natten hade så många som möjligt av Malmös målare engagerats för att måla våra bussar vita. En del av målarna fick följa med över sundet för att avsluta arbetet. Tyvärr kunde det inte göras med någon hållbar färg utan den försvann efterhand i regnväder. Vi fick med oss färgburkar och penslar och på de få lediga stunder som gavs under de två följande månaderna var vi måna om att underhålla ”livförsäkringen”.
Färjan lade ut. Det var tidig marsmorgon, mörk, kylig och disig.