Friedrichsruh

Revelj kl. 02.30. Trettiosex bussar, tjugo lastbilar jämte stab och tross. Det är en lång kolonn som lämnar Odense och kör över Middelfart och Kolding in i Tyskland genom Flensburg-Schleswig och vidare. Vi ser blågula vimplar uppsatta på träd och byggnader vid vägkanten. Hedrar de oss? Senare får vi veta att blågula vimplar varnar för flyganfall.

Staden Kiel är mycket hårt bombad, men bron har klarat sig. När vi kommer till Lübeck börjar det bli mörkt och plötsligt har vi förlorat kontakten med framförvarande fordon. Tar befälet och kör på mörka vägar mot målet, förläggningen i Friedrichsruh. Inga vägskyltar finns. Kartan danskarna gav oss liknar en skolatlas, men på något sätt kommer vi rätt.

Vid framkomsten anmäler jag mig till Folke Bernadotte:
- Ursäkta att vi kommer så sent.
Folke Bernadotte klappar mig på axeln:
- Det ska du inte vara ledsen för; de andra har inte kommit än.
Sover hårt på golvet efter en lång dag och en färd på ca 40 mil.