Körde vidare till lägret i Luckau, där fängelsedirektören blivit tokig. Han skrek och hade sig, var väl psykiskt pressad eftersom fronten låg så nära. Efter vilda scener fick vi ut åtta av de människor som fanns på våra listor. Körde till Belzig och lämnade människorna där för vidaretransport. Fick order om att hämta de människor som fortfarande fanns kvar i lägren i Cottbus, Luckau och Dresden.