Antiziganism
Antiziganism är rasism riktad mot romska grupper. Den bygger på hat och fördomar om att romer ser ut eller är på ett speciellt sätt. Det handlar om gamla stereotypa föreställningar att de till exempel är asociala, kriminella och arbetsskygga. Nedlåtande skällsord för att benämna och kränka romer är en del av antiziganismen.
Antiziganismen är en gammal företeelse. Romer har förföljts, diskriminerats och förtryckts i århundraden. Genom historien har romska grupper pekats ut som syndabockar vid negativa händelser och till exempel anklagats för spioneri i krigssituationer. Romska grupper har även anklagats för hedendom och trolldom av kyrkan.
Under inflytande av rasbiologins idéer har romska grupper även utsatts för tvångsomhändertagande och tvångssteriliseringar. I Sverige drabbade detta särskilt gruppen resande.
Rasbiologi
Under 1800-talet utvecklades rasbiologin och ansågs vara en vetenskap. Rasbiologin bygger på teorier om att människor kan delas in i raser baserat på olika ärftliga egenskaper. Det var ett försök att vetenskapligt bekräfta dessa teorier. Rasbiologin präglades av stereotyper och rasistiska föreställningar och har inget stöd i dagens vetenskap.
Genom att undersöka och registrera människors huvudmått, hudfärg, ögonfärg och hårfärg skulle de olika raserna kartläggas. Utöver de fysiska egenskaperna menade rasbiologerna även att inre egenskaper och beteenden ärvdes och att dessa avspeglades i människors utseende.
På detta sätt uppstod inom rasbiologin en tydlig värdeskillnad mellan olika raser. Enligt rasbiologer ansågs till exempel vissa “raser” vara asociala och kriminella medan andra betraktades som exotiska och mindre begåvade.
År 1922 inrättade Sverige det statliga Rasbiologiska institutet vid Uppsala universitet. Läkaren och rasbiologen Herman Lundborg blev institutets första föreståndare.
Lagstiftning, registrering och sterilisering
I början av 1900-talet började flera länder i Europa att registrera romska grupper och stifta lagar som förhindrade ett kringresande liv. I Tyskland blev det bland annat förbjudet att slå läger, göra upp eld i skogen och släppa ut hästar på bete. I Sverige infördes år 1914 en ny utlänningslag som förbjöd utländska romska grupper att resa in i landet.
I Tyskland upprättades ett register över sinti och romer där deras identitet kartlades. Registret utökades senare och användes av nazisterna när de genomförde folkmordet på sinti och romer under Förintelsen. Även den svenska polisen och andra statliga myndigheter inventerade och registrerade romska grupper.
Rasbiologins teorier om olika rasers utseende och egenskaper ledde i flertalet länder, bland annat Sverige, till politiska åtgärder som baserades på rashygien.
Rashygien är tanken om att vissa människor är “sämre” och att de därmed inte bör få skaffa barn. Enligt rashygienen skall delar av mänskligheten skyddas från anlag som inte är önskvärda eftersom de enligt rasbiologin kan försämra mänsklighetens framtida utveckling. I Sverige drabbades romska grupper av den steriliseringslag som infördes 1934. Enligt den kunde människor steriliseras av medicinska och “sociala” skäl. Många steriliserades genom tvång eller under andra påtryckningar vid ingreppen. Den romska grupp som drabbades särskilt hårt var resande.
Rasbiologins idéer om romska gruppers ärvda anlag och levnadssätt ansågs utgöra ett hot mot den svenska folkstammen och ett framtida sunt och friskt folk.
Huvudbild: Rasbiologiska institutet i Uppsala, Foto: Uppsala universitetsbibliotek
