Antiziganism och rasbiologi

Institutbyggnad
  1. Oberättat - digital fördjupning
  2. Antiziganism och rasbiologi
Antiziganismen, det vill säga hat och fördomar gentemot romska grupper, var sedan länge djupt rotad i Europa. I början av 1900-talet etablerades rasbiologin som en ny vetenskap. Enligt rasbiologin var kriminalitet och asocialt beteende ärftligt hos romska grupper, vilket kom att förstärka antiziganismen i Europa.

Antiziganism

Antiziganism är rasism riktad mot romska grupper. Den bygger på hat och fördomar om att romer ser ut eller är på ett speciellt sätt. Det handlar om gamla stereotypa föreställningar att de till exempel är asociala, kriminella och arbetsskygga. Nedlåtande skällsord för att benämna och kränka romer är en del av antiziganismen. 
Antiziganismen är en gammal företeelse. Romer har förföljts, diskriminerats och förtryckts i århundraden. Genom historien har romska grupper pekats ut som syndabockar vid negativa händelser och till exempel anklagats för spioneri i krigssituationer. Romska grupper har även anklagats för hedendom och trolldom av kyrkan.  
Under inflytande av rasbiologins idéer har romska grupper även utsatts för tvångsomhändertagande och tvångssteriliseringar. I Sverige drabbade detta särskilt gruppen resande. 

Rasbiologi

Under 1800-talet utvecklades rasbiologin och ansågs vara en vetenskap. Rasbiologin bygger på teorier om att människor kan delas in i raser baserat på olika ärftliga egenskaper. Det var ett försök att vetenskapligt bekräfta dessa teorier. Rasbiologin präglades av stereotyper och rasistiska föreställningar och har inget stöd i dagens vetenskap. 

Genom att undersöka och registrera människors huvudmått, hudfärg, ögonfärg och hårfärg skulle de olika raserna kartläggas. Utöver de fysiska egenskaperna menade rasbiologerna även att inre egenskaper och beteenden ärvdes och att dessa avspeglades i människors utseende. 

På detta sätt uppstod inom rasbiologin en tydlig värdeskillnad mellan olika raser. Enligt rasbiologer ansågs till exempel vissa “raser” vara asociala och kriminella medan andra betraktades som exotiska och mindre begåvade. 

År 1922 inrättade Sverige det statliga Rasbiologiska institutet vid Uppsala universitet. Läkaren och rasbiologen Herman Lundborg blev institutets första föreståndare.

Mätinstrument och hårfärgskarta


I slutet av 1920-talet gjordes olika undersökningar hos Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Institutets uppgift var att inventera svenska folket. Forskare utförde kartläggningar och mätningar av hårfärg, ögonfärg och huvuden. Romer var en av de grupper som undersöktes och kategoriserades.

Skallmätare / Bäckenmätare från Statens institut för Rasbiologi i Uppsala från 1900-talets början.
Hårfärgsprover. Hår i olika färger på en metallskena, Statens institut för Rasbiologi i Uppsala. Hårfärgskartan är till för att jämföras med hårfärgen på de personer som undersöktes. Varje hårtofs har en bricka med nummer eller bokstavsbeteckning.

Föremålen på bilden kommer från Medicinhistoriska museet i Uppsala


Två mätinstrument, ett i metall och det andra i metall och med hårprover i olika färger.
Foto: Ola Myrin, SHM (CC-BY)

Lagstiftning, registrering och sterilisering

I början av 1900-talet började flera länder i Europa att registrera romska grupper och stifta lagar som förhindrade ett kringresande liv. I Tyskland blev det bland annat förbjudet att slå läger, göra upp eld i skogen och släppa ut hästar på bete. I Sverige infördes år 1914 en ny utlänningslag som förbjöd utländska romska grupper att resa in i landet.  

I Tyskland upprättades ett register över sinti och romer där deras identitet kartlades. Registret utökades senare och användes av nazisterna när de genomförde folkmordet på sinti och romer under Förintelsen. Även den svenska polisen och andra statliga myndigheter inventerade och registrerade romska grupper.  

Rasbiologins teorier om olika rasers utseende och egenskaper ledde i flertalet länder, bland annat Sverige, till politiska åtgärder som baserades på rashygien.  

Rashygien är tanken om att vissa människor är “sämre” och att de därmed inte bör få skaffa barn. Enligt rashygienen skall delar av mänskligheten skyddas från anlag som inte är önskvärda eftersom de enligt rasbiologin kan försämra mänsklighetens framtida utveckling. I Sverige drabbades romska grupper av den steriliseringslag som infördes 1934. Enligt den kunde människor steriliseras av medicinska och “sociala” skäl. Många steriliserades genom tvång eller under andra påtryckningar vid ingreppen. Den romska grupp som drabbades särskilt hårt var resande.

Rasbiologins idéer om romska gruppers ärvda anlag och levnadssätt ansågs utgöra ett hot mot den svenska folkstammen och ett framtida sunt och friskt folk. 

Bokomslag med svartvita fotografier av personer.
Omslagsbild till boken Svensk raskunskap från 1927. Boken var ett resultat av de undersökningar som Herman Lundborg och Statens institut för rasbiologi hade genomfört mellan åren 1922–1927. Personerna på sidan är anonymiserade av respekt för efterlevande.

Huvudbild: Rasbiologiska institutet i Uppsala, Foto: Uppsala universitetsbibliotek

Upptäck mer

Introduktion

En liten barnsko i skinn

Nazismens syn på sinti och romer

En kvinna som undersöker en flickas ögonfärg