Oberättat - Bronislaw

Bagir har delat med sig av sin, sin pappas, sin farfars och gammelfarfars historia och hur de på olika sätt försökte hjälpa sin familj och andra att överleva Förintelsen.

Familjen

Bronislaw Kwiek föds när löven faller från träden och kriget har startat i Polen. Med familjen bor även farfar Janko som är smed och farmor Mara. Jankos släkt är Kelderasha. De bor i Tarnów i Polen. När ett syskon blir sjuk bestämmer sig Bronislaws pappa Kolja för att åka till Warszawa för att köpa medicin. Han kommer aldrig tillbaka. Farfar Janko åker för att ta reda på vad som har hänt men inser att det inte går. Familjen måste fly.

Under flykten stoppas familjen och ställs mot en vägg för att skjutas. Janko och Mara börjar prata ungerska. När en ungersk soldat hör att de pratar ungerska och förstår att de bor i närheten av honom ändrar han sig. Familjen får ett dokument att de är ungrare och kan resa vidare.

Längre fram på flykten så blev de återigen stoppade och förda till en kyrka och blir hopfösta med flera andra människor. Bronislaw är instängd i kyrkan väldigt länge, flera timmar, kanske en dag och sedan kommer soldaterna och för ut dem i olika grupper. Det blir en jättelång karavan som vandrade. Det var väldigt många människor, både judar och romer från olika grupper.

Vägen slingrade sig och precis när de kom till hörnet av en sväng så tar Janko och Mara chansen och tar så många de kunde och sprang in i buskar för att gömma sig. De täcker över sig och barnen får inte göra ett ljud på flera timmar. De lyckades gömma sig i skogen. I skogen stöter de på partisanerna som de byter till sig mat med och får hjälp att veta vilken väg de ska gå och vilka vägar att undvika.

Bronislaw och Bagir 

På 1960-talet lämnade Bronislaw Polen med sina farföräldrar. I Jugoslavien träffade han sin fru och bildade familj.  

När sonen Bagir, född 1971, växte upp frågade han om farfar som försvann när han skulle köpa medicin. Gammelfarmor Mara sa att man inte ska prata om gamla tider för då kommer det onda tillbaka. Det var en tystnad bland de äldre men när Bagir läste om andra världskriget i skolan och ställde frågor om kriget forsade minnena fram. 

När Bagir var i tjugoårsåldern hjälpte han äldre romer att söka skadestånd för kriget. Han hade en skrivmaskin och kunde skriva på engelska. Först hjälpte han personer från den egna familjen. Sen bad även andra äldre om hjälp. Romer som inte tillhörde Bagirs romska grupp. Det var tungt att höra alla vittnesmål. 

Det var väldigt få som fick ersättning. Många kunde berätta vilka städer de kom ifrån, men saknade övrig dokumentation. Det krävdes en fast adress och yrkesbevis, vilket många romer saknade.