Sinti och romer som fångar i läger
År 1935 började nazisterna uppföra särskilda interneringsläger för romska grupper. De användes för att samla, registrera, begränsa och isolera dessa grupper från övriga samhället. Dessutom utnyttjades sinti och romer i dessa läger för tvångsarbete och som studieobjekt i rasbiologisk forskning. I praktiken fungerade interneringslägren som koncentrationsläger för den romska befolkningen.
Ledande nazister diskuterade internt “en slutgiltig lösning på den romska plågan” och år 1938 började sinti och romer gripas för att de ansågs tillhöra en främmande och underlägsen ras. Tusentals över 12 år greps och fördes till stora koncentrationsläger som Dachau, Buchenwald, Sachsenhausen, Ravensbrück och Mauthausen.
Huvudbild: Eva Justin jämför en kvinnas ögonfärg med en ögonfärgskarta. Foto: Bundesarchiv, R 165 Bild-244-64 / CC-BY-SA 3.0
Film från barnhemmet S:t Josefspflege i Tyskland år 1943. Tillgänglig på United States Holocaust Memorial Museum, med tillstånd av Bundesarchiv Filmarchiv.
Rashygieniska forskningsinstitutet i Berlin
År 1936 inrättade nazisterna det Rashygieniska forskningsinstitutet i Berlin. Som chef för institutet utsågs rasbiologen doktor Robert Ritter. Institutets uppdrag var bland annat att registrera och samla information om sinti och romer som var bosatta i Nazityskland.
Utifrån insamlad information och undersökningar klassificerade institutet vilka romska grupper som räknades som renrasiga, respektive blandras. Robert Ritter och hans medarbetare arbetade utifrån den rasbiologiska teorin att kriminalitet och asocialt beteende var ärftligt betingat och att det var en del av sinti och romers medfödda egenskaper.
Robert Ritter blev naziregimens ledande expert när det gällde romanifolk i Nazityskland. Register, information och resultat som presenterades av rashygieniska forskningsinstitutet blev senare vägledande i det kommande folkmordet på sinti och romer.
Lagar
Vid tiden för nazisternas maktövertagande år 1933 bodde det cirka 30 000 sinti och romer i Tyskland. Redan samma år infördes en steriliseringslag som ledde till tvångssterilisering av vissa romska grupper. Även en lag om ”särskilt farliga och professionellt kriminella” stiftades år 1933. Den kom att drabba sinti och romer särskilt hårt eftersom nazister och rasbiologiska forskare ansåg att dessa var kriminella från födseln.
Den nazistiska staten införde tidigt olika åtgärder och propaganda mot människor som ansågs vara “lösdrivare”, “asociala” och “arbetsskygga”. Detta resulterade i att sinti och romer som levde som kringresande tvångsförflyttades till boplatser som i praktiken blev koncentrationsläger.
År 1935 antogs de så kallade Nürnberglagarna i Nazityskland. Dessa raslagar gällde till att börja med judar men redan samma år inbegrep de även sinti och romer. Enligt nazismen sågs sinti och romer som en främmande, underlägsen ras som utgjorde ett hot gentemot ett “renrasigt” Tyskland. Nürnberglagarna ledde även till att bofasta sinti och romer drabbades av raspolitiska åtgärder.
