Förlorade röster

Porträtt Rozsi och Lazlo Hirschl med repor och synliga veck.
På Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm står rad efter rad av små, enkla gravstenar. Gravstenar över de personer som överlevt Förintelsen och kom till Sverige efter andra världskrigets slut 1945, men som dog kort efter ankomsten. Deras röster har gått förlorade, men inte minnet av dem. Vilka var de och vad går att berätta om deras liv?

Projektet Förlorade röster – spåren efter 1945 års räddade, omfattar ett sextiotal överlevande från Förintelsen som dog i Stockholmsområdet kort efter ankomsten till Sverige. De kom att benämnas som "1945 års räddade" och blev begravda på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Totalt kom uppemot 300 av "1945 års räddade" att dö till följd av sina skador, på olika platser runt om i Sverige. De begravdes i den mån det var möjligt på judiska begravningsplatser, så som i Malmö, Göteborg, Karlstad och Norrköping, men även på andra begravningsplatser, som i Örebro och i Lärbro på Gotland.

Bakom projektet står Daniel Leviathan, doktorand i judaistik, och materialet publiceras i samarbete med Sveriges museum om Förintelsen. Det är ett pågående projekt som kommer att publiceras i etapper. Till en början berättar vi om tio överlevanden, bland annat Rywka Posladek och Rozsi Hirschl. Rywka var bara 14 år när kriget bröt ut 1939 och hennes hemstad Łódź i Polen ockuperades av Nazityskland. Rozsi levde i Budapest med sin man Laszlo med nyfödda dottern Edit när Förintelsen nådde Ungern 1944.

Deras röster är för evigt förlorade för oss, men inte minnet av dem. Minnet som vi, genom att berätta om dem, håller levande. Minnet av vilka de var, var de kom ifrån och vad som hände dem. Minnet av människor, de flesta av dem unga, från olika bakgrunder och platser, som alla utsattes för nazisternas grymheter, för att de var judar.

Under våren och sommaren 1945, mot slutet av andra världskriget och kort därefter, utförde Sverige en rad räddnings- och evakueringsaktioner som kom att föra judiska förintelseöverlevande till Sverige. Den mest omtalade är Svenska Röda Korsets stora aktion känd som vita bussarna, ledd av Folke Bernadotte. Under mars till maj 1945 kom aktionen att rädda tusentals ur nazistiska fångläger, däribland även judiska fångar. 

Kort efter vita bussarnas slut kom Sverige, på förfrågan från de allierades flyktingorganisation United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA), att ta emot över 9 000 så kallade ”displaced persons”, alltså överlevande, före detta koncentrationslägerfångar. De kom till Sverige för att få vård, så att de med tiden kunde återvända till sina hemländer, det vill säga repatrieras. De som kom, kom att benämnas ”repatriandi” av svenska myndigheter, och som ”1945 års räddade” av de judiska församlingarna.

Bild på båten Rönnskär
Foto: Okänd fotograf. Sjöhistoriska museet/Public Domain

Rönnskär

Hertha Heyman var en av över 9 000 överlevande som kom att hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs hon till Sverige på M/S Rönnskär den 25 juli 1945.

De flesta som kom var judar, främst unga kvinnor, från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Dit hade nazisterna mot krigets slutskede transporterat fångar, inte sällan via dödsmarscherna från andra koncentrationsläger, så som Auschwitz, i takt med att de allierade närmade sig. När Bergen-Belsen befriades av britterna den 15 april 1945 fanns där närmare 60 000 fångar och närmare 13 000 obegravda människokroppar. Efter lägrets befrielse upprättades i närheten ett uppsamlingsläger för nästan 30 000 före detta fångar från olika koncentrationsläger. De överlevande från koncentrationslägren led ofta av svår svält och undernäring, dessutom hade Bergen-Belsen drabbats av massiva epidemier av TBC, tyfus, difteri och dysenteri, som dödat närmare 35 000 människor under våren 1945, både före och efter befrielsen.

Toppbild: Rozsi och Laszlo Hirschl. Foto: Yad Vashem.

Mottagandet i Sverige

Det var från Bergen-Belsen som över 9 000 personer kom att hämtas till Sverige. De flesta var judar från Polen, Ungern, Rumänien och Tjeckoslovakien, och många var svårt sjuka.

I Sverige förberedde man mottagandet av ”1945 års räddade” med att etablera ett antal beredskapssjukhus, varav ett i Sigtuna, med syftet att ta emot dem som kom till Frihamnen i Stockholm. När de första överlevande kom till hamnen var dock några så pass sjuka att de inte klarade transporten till Sigtuna, i stället fick de läggas in på Epidemisjukhuset i Roslagstull. Där, endast någon kilometer från hamnen, avled de första av de befriade, bara några dagar efter ankomsten till Sverige.

De kom inte att bli de sista som avled av de skador som nazisterna och Förintelsen orsakat dem. Under de kommande månaderna och åren kom några hundratals Förintelseöverlevande att avlida till följd av sina svåra skador i Sverige, varav över ett sextiotal i Stockholmsområdet. Och de fortsatte göra det in på 1950-talet och i några fall, senare än så. Vilka var de? Var kom de ifrån? Vad hade hänt dem och deras familjer?

Norra judiska begravningsplatsen

De överlevande som dog kort efter ankomsten i Stockholm kom att begravas på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm, sida vid sida den svenska judenheten.

Norra judiska begravningsplatsen med träd i bakgrunden
Postwar Registration Card
Foto: Arolsen Archives.

Renia Wilt

Regeristerkort-Gauting-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Moses Fajtel

Moses föddes 1901 i Równe, då en del av Tsarryssland.

Ottilia-Registerkort-American-Joint-Distribution-Committee-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Ottilia Adorjan

Ita-Brill-Postwar-Registration-Card-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Ita Brill

År 1916 föddes Ita i Pabianice. Hon hade flera syskon.

Malvina-Registerkort-American-Joint-Distribution-Committee-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives..

Malvina Hochstadt

Malvina föddes i Dés i Nord-Transylvanien 1907.

Dora-Registerkort-American-Joint-Distribution-Committee-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives

Dora Ajzensztajn

Dora växte upp i industristaden Łódź.

Eugenie-Weinberger-Postwar-Registration-Card-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Eugenie Weinberger

Eugenie föddes i maj 1919 i Jasina.

Sara-Postwar-Registration-Card-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Sara Lederman

År 1920 föddes Sara i Polen.

Jetty-Registerkort-American-Joint-Distribution-Committee-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Jetty Einsiedler

Jetty föddes 1915 i Polen.

Regina-Postwar-Registration-Card-Foto-Arolsen-Archives-560x380px
Foto: Arolsen Archives.

Regina Bachner

Regina föddes 1924 i den tyska huvudstaden Berlin.

Dokument med namnet Lia Stark
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Lia Stark

Lia föddes i Sighet, idag norra Rumänien. Hon var inte ens 17 år när hon och familjen deporterades till Auschwitz.

Foto:

Rozsi Hirschl

Rozsi levde i Budapest med sin man Laszlo med nyfödda dottern Edit när Förintelsen nådde Ungern 1944.

Rywka_Posladek_560x380px
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Rywka Posladek

Rywka var bara 14 år när kriget bröt ut 1939 och och hennes hemstad Łódź i Polen ockuperades av Nazityskland.

Dokument med Margit Polgars namn
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Margit Polgar

Margit föddes på juldagen 1920 och växte upp i dåvarande Tjeckoslovakien. 1944 deporterades hennes familj till Auschwitz.

Arkivmaterial med namnet Czarna Ber
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Czarna Ber

Czarna var i 16-årsåldern när när nazistiska trupper intog hennes hemstad  Łódź i september 1939.

Arkivmaterial med namnet Gerte Lorie
Foto: Arolsen Archives

Gerte Lorie

Gerte växte upp i Prag. Hon var 20 år när nazisterna intog hennes hemstad den 15 mars 1939.

Herbert_Pinkus_560x380px
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Herbert Pinkus

Herbert föddes som den äldsta sonen till Max och Johanna Pinkus i Dresden i Tyskland. 1935 infördes Nürnberglagarna, som för alltid kom att förändra hans liv.

Arkivdokument Hertha Heyman
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Hertha Heyman

Hertha bodde i Stettin, i dåvarande tyska Pommern, med sina man och deras söner när nazisterna kom till makten i Tyskland 1933.

Vittnesmålsblanket, Page of Testimony
Foto: Yad Vashem

Klara Schwarcz

Klara växte upp i staden Tokaj, i nordöstra Ungern nära den Slovakiska gränsen, där hennes fader var rabbin.

Sabina_Krautwirt_560x380px
Foto: United States Holocaust Memorial Museum

Sabina Krautwirt

Sabina växte upp i Krakow i Polen där familjen drev ett bageri. Hon var 25 år när tyska trupper marscherade in i Krakow den 6 september 1939.

Arkivmaterial och fotografier

Förintelsen var inte bara det faktiska mordet på sex miljoner judar, utan även ett försök till att absolut förinta alla spår efter att dessa människor någonsin funnits. Många av de överlevande har gjort sina röster hörda om vad som hände under Förintelsen, men hur gör man med de som aldrig fick möjlighet att göra sina röster hörda, vars röster är förlorade?

Utifrån de spår som finns i form av arkivmaterial träder en bild fram och som ger oss möjlighet att berätta om dessa människors öden. Beroende på materialet träder en i olika grad klar och tydlig bild fram, men där bilden som berättas är ett fragment av vem personen var.

Ibland kan dessa spår vara ett inresekort till Sverige, stämplat i Trelleborg eller Malmö, på ankomstdagen med en av vita båtarna. Ibland är det några rader allmän information som en läkare antecknat i den överlevandes medicinjournal. I en del fall kan det finnas en liten kort intervju som gjorts av Polisen, om den befriade överlevt i Sverige länge nog för att kunna berätta om vad som hänt en.

En stor källa till information går att finna bland de registerkort som de allierade upprättade efter att ha befriat Bergen-Belsen, i ett försök att förstå vilka människor man befriat och vad som hänt dem. I andra, mer sällsynta fall, finns det bevarad information från en del av koncentrationslägren, så som Buchenwald, information nedskriven som en del av nazisternas systematiska utrotning av judarna. I de fall där personen kom från staden Łódź finns den annars så sällsynta informationen om var personen bodde i gettot, tack vare att gettots adressböcker överlevde kriget.

Men som ofta är det också de överlevande släktingarna som skickat in information om sina anhöriga. I de flesta fall har dessa släktingar inte ens vetat om att deras syster, bror, eller kusin, överlevt och hamnat i Sverige. Många gånger har de anhöriga levt vidare, utan att någonsin få veta att deras släkting överlevde för att sedan gå bort och begravas i Sverige.

Rywka_Posladek_1380x909px
På Rywka Posladek finns inget fotografi bevarat. Här syns arkivmaterial med hennes namn. Foto: State Archive in Łódź/United States Holocaust Memorial Museum.

Det är också från överlevande släktingar som det i sällsynta fall kan finnas fotografier av de överlevande. En del av Förintelsen var att även utrota spåren efter de judar som mördades. När familjer skickades till döden förstörde nazisterna, eller gjorde sig av med, de fotografier som familjerna hade haft med sig. Familjefotografier som så många familjer tog med sig i sina fickor eller väskor när de steg på tågen som ledde dem till förintelse. Om ingen annan överlevde och hade kopior på dessa foton, har de för alltid gått förlorade.

I vissa fall finns det fotografier tagna i Sverige, efter kriget, på ett av sjukhusen där de hamnade. Men, även där, är det slumpmässigt vilka som finns på bild. Många av de som dog kort efter ankomsten var för sjuka och hann aldrig bli fotograferade, medan de som levde lite längre hade större chans att fastna på bild. Det betyder att de som är de sista överlevande ur sin familj och som dog kort efter ankomsten, som Rywka Posladek, inte finns på bild, medan andra, som Rozsi Hirschl, vars syskon överlevde, finns det fotografier på. I de flesta fall är det ovanligt att det finns fotografier bevarade på de överlevande.


Judiska namn

Judar har under århundraden använt namn som oftast har sitt ursprung i de judiska källorna, framför allt den Hebreiska Bibeln och Talmud. Namn så som Abraham, David, Sara eller Ester. Med tiden kom man även att plocka upp namn från det omgivande samhället, inte sällan med en judisk twist.

Under 1800-talet i Europa blev det vanligt att man hade dubbla namn, ett judiskt och ett sekulärt. Ofta var det judiska namnet på hebreiska, men det kunde även vara på ett judiskt språk, till exempel jiddisch. Det sekulära namnet var oftast på det språk som omgivningen talade, så som tyska, polska eller ungerska, men kunde även vara på jiddisch eller andra judiska språk. 

Ibland var namnen rena översättningar av namnen, som till exempel Arye-Leib, där ordet lejon på hebreiska är Arye och på jiddisch är Leib. Ibland valde man namn som lät relativt lika varandra, som Rywka-Regina eller Perla-Paula. Inom familjen användes ofta det judiska namnet, men i officiella dokument står i de flesta det sekulära namnet. Utöver de dubbla namnen var det också vanligt med flera mellannamn. Inom askenasisk-judisk tradition ger man ofta barnen mellannamn till minne av döda släktingar, till exempel en mor- eller farförälder. Det var också vanligt att man hade smeknamn, både bland familj och vänner men även i samhället. En person vid namn Fajga-Fela kunde till exempel kallas Fajgale, ”lilla Fajga”, av de flesta i sin omgivning. 

I de kvarvarande källor som finns om de överlevande och deras familjer är det därmed inte ovanligt att det står olika namn i olika källor, beroende på vilken källa det är. Dessutom kan det ibland vara att samma namn dyker upp för olika individer inom samma familj, ofta till följd av att de givits samma mellannamn. Inom judiska källor, till exempel de vittnesmål som skickats in till Yad Vashem, är det vanligt att personens judiska namn används, medan i till exempel de svenska arkiven, eller i arkiven som bevarar de allierades dokumentation, är det mer vanligt att hitta det sekulära namnet. Därför kan en person som Rywka-Regina Posladek vara skriven som Rywka i vissa källor, men Regina i andra.

Referenslista

Referenslista Förlorade röster

United States Holocaust Memorial Museum. “Bergen Belsen.” Holocaust Encyclopedia. https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/bergen-belsen

United States Holocaust Memorial Museum. “United Nations Relief and Rehabilitation Administration.” Holocaust Encyclopedia. https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/united-nations-relief-and-rehabilitation-administration 

Birke, Sune (2003). De vita skeppen: en svensk humanitär operation 1945. Forum navale. Nr 58, s. 9-38, 94-97

Roos, L. (2008). Barmhärtiga svenskar och tacksamma flyktingar. Nordisk Judaistik - Scandinavian Jewish Studies26(1-2), 133-156.

Rudberg, Pontus (2017). The Swedish Jews and the Holocaust. Routledge

Referenslista Arkivmaterial och fotografier

Riksarkivet, bland annat Utlänningskommissionens arkiv och Medicinalstyrelsens arkiv

Arolsen-arkiven: https://arolsen-archives.org/en/about-us/who-we-are/ 

Yad Vashems namninsamling: https://www.yadvashem.org/archive/hall-of-names/shoah-victims-names.html 

USHMMs samlingar: https://collections.ushmm.org/search/

Referenslista Norra begravningsplatsen och gravarna

Judiska församlingen i Stockholm. ”Judiska begravningsplatser”.
https://jfst.se/judendom-judar/det-judiska-stockholm/judiska-begravningsplatser/

Referenslista Judiska namn

G. L. Esterson, 2001. The Given Names Data Bases (GNDBs), JewishGen: https://www.jewishgen.org/databases/givennames/ (hämtad 12 april)
https://www.jewishgen.org/databases/givennames/hebnames.htm 
https://www.jewishgen.org/databases/givennames/yidnames.htm

Om projektet Förlorade röster

Projektet initierades av Judiska församlingen i Stockholm och har genomförts av Daniel Leviathan, arkeolog och doktorand i judaistik, som själv bär på minnena av sina många släktingar som mördades under Förintelsen. Texterna är framtagna av Daniel Leviathan och materialet publiceras i samarbete med Sveriges museum om Förintelsen. Detta är ett pågående projekt som kommer att publiceras i etapper.

Projektet har kunnat realiseras och genomföras tack vare 2021 års stipendium från Micael Bindefelds Stiftelse till minne av Förintelsen. Tack vare stipendiet kan vi nu synliggöra livsberättelserna från de som kom till Sverige 1945 men inte överlevde skadorna från Förintelsen.

Projektet har vidare fått stöd av Riksantikvarieämbetet, Stockholms stad, Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse, Yad Vashem, Stiftelsen Clas Groschinskys Minnesfond, Robert Molander, Siv Finkelstein och Adele Fajntuch. Arbetet har genomförts med hjälp av Anna Nachman och Judiska Församlingen i Stockholm, Hanna Nir, Forum för levande historia, Judiska Museet och Föreningen Förintelsens Överlevande.