Czarna Ber

Czarna växte upp med sin familj i den blomstrande staden Łódź i centrala Polen, en stad där över en tredjedel av invånarna, likt familjen Ber, var judar. Staden Łódź var känd för sin framstående textilindustri och både Czarnas pappa Majer och storebror Abram arbetade som skräddare i staden. Czarnas mamma Golda var hemmafru medan den yngre brodern, Lejb, studerade. Czarna själv var nog i slutet av sin skolgång, 16 år gammal, när tyska trupper marscherade in i hennes hemstad Łódź i september 1939.

Det dröjde inte många månader innan judarna i staden tvingades in i ett getto som upprättades just i det fattiga och nedgångna kvarteret Bałuty. Vi vet tyvärr inte var i Łódź familjen Ber levde innan upprättandet av gettot, men de var antagligen en av tusentals judiska familjer som tvingades flytta in i gettot i januari 1940. Familjen Ber flyttade in i en liten lägenhet på Krotkagatan (Kurzgasse), nära gettots mittpunkt. I lägenheten bodde, förutom Czarna, hennes föräldrar och två syskon, även två pojkar, Szulem och Icek. De har samma efternamn som mamma Golda hade haft ogift (Frum) och det verkar som att de två pojkarna var kusiner till Czarna, som familjen Ber nu tog hand om.

Varenda del av det gamla och slitna kvarteret fylldes av uppemot tiotusentals judar. Det rådde svält och köld, medan sjukdomar spred sig i de trångbodda husen. Avrättningar skedde öppet på gatan, samtidigt som gettot fortsatt fylldes på med människor från olika delar av det ockuperade Europa. Łódź kända industrier var gettots livlina, och större delen av gettots befolkning tvingades jobba i dem. Bara de som arbetade eller gick i skolan, som Czarnas lillebror Lejb och släktingen Icek, fick ta del av matransonerna, som nazisterna ständigt minskade mängden på. Icek kom att avlida i gettot i juni 1942, blott 8 år gammal.

Trots den stora misären och svälten fortsatte livet i gettot, i alla fall fram till eftermiddagen den 5 september 1942, då tyskarna utlyste utegångsförbud över hela gettot och som varade i flera dagar. Tyskarna gick från hus till hus, lägenhet för lägenhet, med listor på gettots invånare, och valde ut alla som de inte längre fann arbetsföra, som nazisterna ansåg inte kunde bidra. Den 7 september nådde soldaterna familjen Bers lägenhet. Czarnas mamma Golda, lillebror Lejb och den unga släktingen Szulem valdes ut. Det var sista gången Czarna såg dem.

På lägenhetslistan går det att utläsa hur deras namn bockats av. Czarnas mamma, bror och unga släktingar togs, tillsammans med tusentals andra, till tågstationen Radogoszcz (Radegast) i norra utkanten av gettot. Där lastades de på godsvagnar som tog dem till förintelselägret Chełmno, där de mördades i gasvagnar. Ungefär 180 000 människor mördades i Chełmno. Golda var 46 år gammal när hon mördades. Czarnas bror Lejb var blott 14 år gammal, och den unge Szulem endast 10 år gammal, när nazisterna brutalt mördade dem.

Czarna var kvar i gettot tillsammans med sin pappa Majer och äldre bror Abram, och tvingades fortsätta arbeta i gettot för att överleva. Under sommaren 1944 dog storebrodern Abram av tuberkulos. Czarna och hennes pappa Majer var nu två av de närmare av de 70 000 som fanns kvar i gettot, som hade haft närmare 210 000 invånare som mest. Sovjets framgångar på östfronten och upproret i Warszawagettot, av de kvarvarande judarna där, gjorde att nazisterna bestämde att gettot i Łódź skulle tömmas och dess invånare deporteras i augusti 1944.

Czarna, Mejer och de andra invånarna deporterades i godsvagnar, från samma station som deras familjer hade skickats till döden, till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Vid ankomst skickades majoriteten direkt till gaskamrarna, men Czarna och Majer verkar båda ha klarat selektionen men separerades. De såg aldrig mer varandra. Majer verkar ha skickats vidare till koncentrationslägret Dachau och det är oklart vad som hände med honom, men han kan även ha skickats tillbaka till Auschwitz. Spåren tystnar och vi vet inte vad som hände med honom. 

Czarna var kvar i Auschwitz i tio dagar, innan hon skickades vidare till ett arbetsläger för att arbeta i en ammunitionsfabrik. Senare uppgav hon i ett förhör att lägret hette Neuken, men det är svårt att förstå vilket läger det var. Det är möjligt att det var ett satellitläger till ett av de större koncentrationslägren, såsom Gross-Rosen, Buchenwald eller Ravensbrück. Czarna berättade senare att hon skickades tillbaka till Ravensbrück efter nio månader i lägret, vilket kanske pekar på att ammunitionsfabriken var kopplat till Ravensbrück.

Befrielsen och tiden i Sverige

I takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare, började tyskarna evakuera koncentrationslägren i öst och tvinga fångarna västerut, längre in i Tyskland. Många av fångarna som tvingades på de så kallade dödsmarscherna i den bittra kylan i januari och februari dog. De som överlevde sattes i nya koncentrationsläger, framför allt i Bergen-Belsen. I Ravensbrück hade man börjat tömma lägret på samma sätt under april 1945, när räddningen kom i form av Svenska Röda Korsets vita bussar.

Czarna var en av 7 000 kvinnor, den stora majoriteten av dem icke-judar, som räddades från Ravensbrück av vita bussarna. Hon ankom till Malmö den 28 april 1945, som enda överlevande ur sin familj. Czarna hamnade i ett flyktingläger i Doverstorp utanför Norrköping, som hade upprättats just för de överlevande från Förintelsen, och hon började försöka bygga upp sitt liv igen. Hon sökte arbetstillstånd för att arbeta som fabriksarbeterska i Motala på Engelfabrikerna, med intyg om att hon var vid god hälsa. Hon fick hjälp av arbetsförmedlingen i Doverstorp med att få lite kläder.

Vi vet dock inte om Czarna hann börja jobba i fabriken innan hon blev sjuk. Redan i februari 1946 lades hon in på Söderby sjukhus söder om Stockholm. Hon verkar ha förblivit boende på olika sjukhus och när hon igen sökte om att få uppehållstillstånd i Sverige 1950 står hon som inlagd på Sundby sjukhus i Strängnäs. Här står det noterat av sjukhuspersonalen att ”sökande är sinnessjuk”. Vi vet inga mer detaljer om Czarnas mentala ohälsa. Det är allra troligast en konsekvens av det trauma hon tvingades uppleva under kriget. Hon är dock den enda av de överlevande som begravdes på Norra judiska begravningsplatsen som är beskriven på detta sätt.

Czarna avled på Sundby sjukhus den 20 februari 1950, 26 år gammal. I Judiska församlingens gravböcker finner vi att hon dog i sviterna av tuberkulos. Czarna verkar vara den enda ur sin familj som överlevde. Utöver spåren i arkiven har ingen släkting registrerat henne som saknad. Hade det inte varit för det passfoto hon skickade in med sin ansökan för uppehållstillstånd hade vi nog aldrig vetat hur hon såg ut.

Om Czarna Ber

Om Czarnas pappa Majer Ber

Om Czarnas mamma Golda Ber

Om Czarnas bror Abram Ber

Om Czarnas bror Lajb Ber

Om Czarnas unga släktingar