Margit Polgar

Stará Ďala låg halvvägs mellan den slovakiska huvudstaden Bratislava och den ungerska huvudstaden Budapest, inte långt från den stora floden Donau. I staden bodde såväl slovaker, ungrare och judar. I Stará Ďala levde Margit tillsammans med sin mamma Sofia och tre syskon: Clara, Elizabet och Georg. Tillsammans drev de ett värdshus i Stará Ďala. Deras pappa, Julius, hade gått bort när Margit var 12 år gammal.

När Margit var 18 år gammal, år 1938, hade Tjeckoslovakien tvingats ge upp hela regionen, i vilken staden Stará Ďala låg, till Ungern, efter påtryckningar från Nazityskland. Staden hamnade nu under ungerskt styre. När kriget bröt ut ett år senare allierade sig Ungern med axelmakterna och Nazityskland. Judarna i Ungern började utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna, som tog ifrån judar deras rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ännu inte att jämföra med vad som samtidigt började ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina.

I takt med att Ungern aktivt stred för axelmakterna mot de allierade på östfronten, började Ungern tvångsrekrytera de flesta dugliga judiska männen till arbetsbataljoner. Dessa arbetsbataljoner tvingades utföra hårda och farliga arbeten, inte sällan vid fronten. De judiska männen utsattes för fysiskt våld och brutaliteter, under usla förhållanden, och närmare 30 000 judiska män dog där. En av dem judiska män som greps och skickades till arbetsbataljonerna var Margits bror Georg, som hon aldrig kom att återse.

Det är svårt att veta hur livet fortskred för Margit i den lilla staden under de första krigsåren, men säkert är att allt kom att förändras under våren 1944. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade, efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern i mars 1944, för att stoppa fredsförhandlingarna. Med detsamma upprättade nu tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop, för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

I juli 1944 deporterades först Margits mamma Sofia och en av hennes systrar till Auschwitz. De mördades, troligen, direkt vid ankomsten. Dagen därpå tvingades även Margit och hennes andra syster upp på en av godsvagnarna. Resan från Ungern tog flera dagar. Från vittnesmål från andra ungerska förintelseöverlevande vet vi att resorna var rent lidande, med överbefolkade godsvagnar utan tillräckligt med luft, mat och vatten. Både Margit och hennes syster överlevde selektionen. Ingenstans i den överlevande dokumentationen går det att lista ut om det var systern Clara eller Elizabet som var med Margit. 

Efter två månader i Auschwitz förflyttades Margit och hennes syster till koncentrationslägret Płaszów i Krakow, inte långt från Auschwitz, där de tvingades arbeta. Lägret var ökänt för sin sadistiske kommendant Amon Goeth och för den sudettyska industrimannen Oscar Schindlers emaljfabrik. Efter lite mer än två månader i lägret skickades systrarna Polgar västerut. De skickades till koncentrationslägret Gross-Rosen, ett gigantiskt system av många mindre små koncentrationsläger och som alla fungerade som satellitläger till det större lägret i byn Rogoźnica i sydvästra Polen. Systrarna placerades i satellitlägret i Gräben för arbete i en av alla de ammunitionsfabriker som genom slavarbete stödde den nazistiska krigsmakten.

Efter fyra månader i lägret hade de allierade styrkorna börjat komma närmare. Margit och de andra fångarna tvingades, i den bittra kylan som höll i sig in i mars månad, att marschera mot Tyskland till fots. Fångarna var vid denna tid svårt utmärglade, och många dog av utmattning, köld eller svält under de långa marscherna, som fått namnet dödmarscherna. De som inte orkade hålla tempot under dödsmarscherna sköts ihjäl. Till slut kom Margit, hennes syster och de andra fångarna att transporteras till koncentrationslägret Bergen-Belsen. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysentri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. Margit blev svårt nedkyld av dödsmarschen och utvecklade en svår hosta. När hon och systern kom till Bergen-Belsen insjuknade de båda i fläcktyfus. Margits syster klarade sig inte igenom sjukdomen och dog i lägret.

Befrielsen och tiden i Sverige

Margit överlevde både tiden i Belsen och tyfusen, men var därefter svag, hade hosta och led av diarré när britterna den 15 april 1945 befriade Bergen-Belsen. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Margit och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som var vid liv.

Margit var en av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Margit, svårt utmärglad, till Sverige på SS Kastelholm den 11 juli 1945, tillsammans med bland annat Klara Schwartz och Rozsi Hirschl. Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Margit och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. När Margit lades in på sjukhuset i Sigtuna vägde hon ynka 28 kg. Sjukhuspersonalen antecknar att hon är utmärglad, blek och aptitlös, lider av andningssvårigheter och hungerödem (vätskeansamling i samband med långvarig svält). Hon ges diagnosen lungtuberkulos. Knappt två månader senare, den 10 september 1945 klockan 13.25 avled Margit Polgar i Sigtuna i sviterna av sina skador. Hon blev 24 år gammal.

Margit önskade återvända till sin hemstad Stará Ďala, möjligen för att söka efter sin bror Georg, som hon trodde kunde ha överlevt. Georg hade överlevt och flyttade efter kriget till Israel. Han registrerade så småningom sin familj i Yad Vashem, men från de dokumenten är det tydligt att han aldrig fick reda på att hans syster överlevt och tagits till Sverige, och att hon är begravd på Norra begravningsplatsen.

Om Margit Polgar

Om Margits mamma Sofia Polgar

Om Margits pappa Julius Polgar

Om Margits syster Clara Polgar

Om Margits syster Elizabet Polgar

Om Margits bror Georg Polgar