Sara Lederman

Postwar Registration Card
Sara föddes år 1920 i byn Żarnowiec i Polen som dotter till Chaim och Elka Lederman.

Sara hade en tvillingbror, Kalman och fyra äldre syskon, Yosef, Chaia, Icek och Abraham. Hon hade även två yngre syskon, Naftali och Moses. Chaja dog väldigt ung, i en tragisk fallolycka. Sara var gift med Abraham Zelinger, men tyvärr vet vi nästan ingenting om honom, utöver att han verkar ha varit några år äldre än Sara.

Med tiden kom familjen Lederman att flytta från den lilla byn Żarnowiec till den lite större orter Sosnowiec, inte långt från städerna Krakow och Katowice, i södra Polen, men det är oklart vilket år detta skedde och om flytten i sig hade något med kriget att göra. I Sosnowiec kom familjen att flytta in på Malchowskagatan 30. I staden Sosnowiec bodde närmare 30 000 judar, vilka utgjorde ungefär 20 procent av stadens invånare.

Porträtt på Sara Lederman med en av hennes bröder.
Sara med en av hennes bröder. Foto: Privat.

När kriget bröt ut var Sara 19 år fyllda. Det tog bara några dagar efter krigsutbrottet till att Sosnowiec erövrats av de tyska styrkorna och stadens stora synagoga brändes. Saras äldre bror Yosef lyckades fly österut, till Sovjetunionen, samtidigt som brodern Icek var inkallad i den polska armén.

Resten av familjen Lederman tvingades, som reste av judarna i staden, att år 1940 trängas in i ett getto i stadens norra utkant. Gettots invånare tvingades slavarbeta, bland annat med att sy uniformer åt den tyska armén. Gettot fortsatte att fyllas med fler och fler människor fram till 1942, när tyskarna började tömma gettot.

Från Sosnowiec getto till olika arbetsläger

Sara, och antagligen stora delar av syskonskaran, deporterades från Sosnowiec getto till olika arbetsläger. Brodern Icek, som tjänstgjort i polska armén men gripits av tyskarna, skickades till ett av koncentrationslägret Gross-Rosens satellitläger, Markstädt. Saras tvillingbror Kalman hade lyckats ansluta sig till en sionistisk motståndsgrupp, men drunknande tragiskt i floden Sola år 1941. Bröderna Abraham, Naftali och Moses skickades alla till olika läger. Även Saras man, Abraham, deporterades till ett arbetsläger. Det var sista gången de såg varandra och hans öde förblir okänt för oss.

Vad som hände med Saras föräldrar vet vi inte heller. Kvar i gettot i Sosnowiec blev många av dem som inte var arbetsföra till samma grad som de unga. Det är möjligt att föräldrarna därför blev kvar i gettot. Sommaren 1943 stängde tyskarna ned gettot i Sosnowiec och några andra närliggande getton. De närmare 30 000 judarna, de flesta av dem äldre och barn, skickades i godsvagnar den relativt korta resan till Auschwitz. Där mördades nästan alla vid ankomst.

200 g bröd och tunn rovsoppa

Sara skickades västerut, till Tyskland, till ett slavarbetsläger i Gräben. Lägret Gräben, som låg några mil sydväst om Berlin, var ett satellitläger till det större koncentrationslägret Gross-Rosen. Där tvingades hon och 450 andra polsk-judiska fångar slavbeta i en fabrik som tillverkade maskiner. Sara och fångarna i lägret fick dagligen ungefär 200 g bröd och en halv liter tunn rovsoppa att klara sig på. I lägret blev Sara kvar i närmare två och ett halvt år, fram till början av 1945. Då evakuerades hon och de andra fångarna västerut, till koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Bergen-Belsen

Till Bergen-Belsen hade tusentals på tusentals judar förflyttats från andra koncentrationsläger i takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare. Många av fångarna hade tvingats på dödsmarscher i den bittra kylan i januari och februari, innan de som överlevt nådde fram till Bergen-Belsen. Så möjligen även Sara. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. I Belsen fick Sara först svår ledinflammation och senare, efter att hon tillfrisknat något, drabbades hon av fläcktyfus. Till lägret hade även Saras bror Icek förflyttats från ett annat av Gross-Rosens satellitläger.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Icek var en av dem som blev beordrad att begrava de döda. Det var nu Sara och Icek återförenades. Icek fann den knappt levande Sara liggande bland de redan avlidna. Sara hade nästan svultit ihjäl, då hon inte fått mat sista månaden innan lägret befriades.

Sara, och de många andra fångarna som överlevt, flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. Sara och Icek var några av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna.

Båten Rönnskär
Sara var svårt sjuk när hon reste till Sverige på M/S Rönnskär den 19 juli 1945 och ankom dagen efter. Foto: Okänd fotograf. Sjöhistoriska museet/Public Domain.

Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Sara, svårt sjuk, till Sverige på M/S Rönnskär den 19 juli 1945. Hon ankom till Malmö dagen efter, den 20 juli, men kom bara några dagar senare att flyttas till beredskapssjukhuset i Katrineholm. När hon ankommer till Sverige och sjukhuset i Katrineholm var Sara svårt sjuk i både TBC och ledsmärtor. Läkarna såg bättring framåt oktober 1945 och Sara flyttas vidare till Rosöga sanatorium och Löts sanatorium, utanför Strängnäs.

Brodern Icek hade även han kommit till Sverige med hjälp av UNRRA-transporterna. Han togs till Sverige två dagar tidigare, den 17 juli 1945, med M/S Kronprinsessan Ingrid. Till en början sattes han i karantän i Helsingborg, men flyttades sedan runt mellan olika flyktingläger och förläggningar, i både Mölle och Bollnäs.

Under tiden som Sara låg inlagd på sjukhus och Icek var i flyktingläger brevväxlade syskonen. Breven har nyligen översatts och publicerats av Iceks dotter, Ellen Lederman i  boken ”Finding Sara: Against all Odds”. Breven, genom boken, är ett unikt material som ger en djup inblick i den svåra situation de överlevande levde i direkt efter kriget. Breven i original har skänkts till Sveriges museum om Förintelsen.

Brodern Icek hade även han kommit till Sverige med hjälp av UNRRA-transporterna. Han togs till Sverige två dagar tidigare, den 17 juli 1945, med M/S Kronprinsessan Ingrid. Till en början sattes han i karantän i Helsingborg, men flyttades sedan runt mellan olika flyktingläger och förläggningar, i både Mölle och Bollnäs.

Under tiden som Sara låg inlagd på sjukhus och Icek var i flyktingläger brevväxlade syskonen. Breven har nyligen översatts och publicerats av Iceks dotter, Ellen Lederman i boken ”Finding Sara: Against all Odds”. Breven, genom boken, är ett unikt material som ger en djup inblick i den svåra situation de överlevande levde i direkt efter kriget. Breven i original har skänkts till Sveriges museum om Förintelsen.

Sara blev framåt vintern 1945 sämre. Läkarna antecknar att hon är blek, sover dåligt på nätterna, har hög feber och är orolig. Hennes sista brev till brodern Icek skickar hon den 25 november 1945, där hon bland annat inkluderar en dikt av den tyske poeten Cäsar Flaischlen. Den 4 december 1945 klockan 16.00 dör Sara i Lungtuberkulos. Hon blev 25 år gammal.

På 60-talet fann Icek att syskonen Abraham och Yosef överlevt

Icek blev efter Saras död kvar i Helsingborg, där han senare gifte sig med en annan polsk-judisk överlevande, Chana. De flyttade senare till Kanada, där dottern Ellen föddes. Först på 60-talet upptäckte Icek att hans och Saras syskon Abraham och Yosef överlevt kriget. Abraham hade överlevt och befriats av amerikanerna i Dachaus koncentrationsläger, medan Yosef överlevt genom att fly till Ryssland. Abraham hade efter kriget flyttat till Israel, där han och Icek senare kunde återförenas. Yosef gifte sig och fick barn i Ryssland, men flyttade på 80-talet till Kanada.

Saras brev

Sara Ledermans berättelse är en av väldigt få där projektet Förlorade röster har lyckats nå efterlevande till de avlidna och där mer information, såsom Saras brev, har kunnat komma fram tack vare projektet. Saras brorsdotter Ellen Lederman fick kontakt med projektet och genom kontakten har både kunskapen om Saras liv kunnat berikas, men även familjen Lederman har fått information som de ej kände till. Detta är ett av projektets viktigaste mål.

Sara Ledermans gravsten
Sara Ledermans gravsten på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Foto: Miranda Solvang, Sveriges museum om Förintelsen/SHM.

Referenslista

För att återskapa Saras livsberättelse har källmaterial samlats in från olika arkiv i Sverige, Tyskland, USA och Israel.

På det svenska Riksarkivet finns Kungliga Medicinalstyrelsens arkiv, där akterna om “1945 års flyktingsjukvård” finns bevarade, där information om tiden i Sverige går att finna. På Riksarkivet finns också Utlänningskommissionens arkiv, där de överlevande som överlever första året i Sverige ofta har en personakt. 

I det tyska Arolsenarkivet finns de allierades registrering av de överlevande efter krigets slut bevarade, de så kallade “Displaced Person Registration Record”. I Arolsensarkivet finns även dokumentation från många koncentrationsläger bevarade, som Dachau, Buchenwald och Ravensbrück. 

Det amerikanska förintelsemuseet United States Holocaust Memorial Museum (USHMM) har bevarat och digitaliserat listorna på alla de som överlevde Förintelsen och framför allt bevarar museet listorna som uppfördes i Bergen-Belsen och senare av UNRRA. USHMM har också digitaliserat stora delar av materialet från gettot i Lodz, bland annat skolregister och framför allt, gettots folkbokföringsregister.

Slutligen, på det israeliska förintelsemuseet Yad Vashem finns så kallade “Pages of Testimony”, blanketter där de överlevande kunnat registrera sina mördade anhöriga. I många fall har överlevande anhöriga trott att de som kom till Sverige 1945 mördades i Förintelsen och många ur gruppen “1945 års räddade” är alltså felregistrerade. Vittnesmålen från de anhöriga är den viktigaste källan för att rekonstruera namnen på de som mördades.

Historiska faktan om andra världskriget och Förintelsen är tagna ur Yehuda Bauers “A History of the Holocaust” (2001) och Saul Friedländers verk “The Years of Extermination: Nazi Germany and the Jews 1939-1945” (2007).

Du kanske också vill läsa om

Norra judiska begravningsplatsen

De överlevande som dog kort efter ankomsten i Stockholm kom att begravas på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm, sida vid sida den svenska judenheten.

Norra judiska begravningsplatsen med träd i bakgrunden