Dora Ajzensztajn

Dora levde i staden tillsammans med sin pappa Izak, mamma Rachala Peja, och sina äldre syskon Mendel, Simcha, Ester, Mirjam, Sara och Chaja. Pappan i familjen, Izak, gick bort 1937, när Dora var antingen 8 eller 10 år.

Familjen Ajzensztajn är ett exempel på svårigheterna som finns när man försöker efterforska och rekonstruera livsberättelser från Förintelsen. I deras fall så finns familjens medlemmar registrerade på flera olika platser, men nästan alltid med olika stavningar på namnen och framför allt, olika födelsedatum, speciellt olika födelseår. Det gör att det blir svårt att med säkerhet rekonstruera hur familjekonstellationen såg ut och hur gamla de faktiskt var. Ibland kan dessa olika uppgifter gällande födelseår bero på att man försökte göra sig yngre eller äldre för att överleva, men i flera av fallen gällande Doras syskon finns det inget tydligt mönster att luta sig mot. Nedanstående text är därmed ett försök att presentera deras berättelse så tydligt det går.

Dora var nog inte mer än i yngre tonåren, antingen 12 eller 14, när kriget bröt ut och tyska trupper marscherade in i hennes hemstad Łódź i september 1939. Det dröjde inte många månader innan judarna i staden tvingades in i ett getto som upprättades just i det fattiga och nedgångna kvarteret Bałuty. Vi vet tyvärr inte var i Łódź familjen Ajzensztajn levde innan upprättandet av gettot, men de var antagligen en av tusentals judiska familjer som tvingades flytta in i gettot i januari 1940.

Dora, tillsammans med sin mamma Rachala och syskonen, Mirjam, Sara och Chaja, flyttade nu in i en lägenhet i de södra delarna av gettot, nära ruinerna av den stora synagogan, som nazisterna bränt ned kort efter deras intåg i staden. Hennes äldre bror Simcha och äldre syster Ester fick flytta in med sina respektive i samma lägenhetshus i den östra delen av gettot, mot den stora judiska begravningsplatsen. Vi vet väldigt lite om familjens tid i gettot, om hur de levde och vad de gick igenom. Doras bror Simcha verkar ha deporterats år 1942 och mördats. Han lämnade efter sig sin fru Zosia och deras två barn.

Dora och större delen av hennes familj verkar ha varit några av de närmare 70 000 som fanns kvar i gettot till sommaren 1944. Ett getto som hade haft närmare 210 000 invånare som mest. Sovjets framgångar på östfronten och upproret i Warszawagettot, av de kvarvarande judarna där, gjorde att nazisterna bestämde att gettot i Łódź skulle tömmas och dess invånare deporteras i augusti 1944.

Auschwitz-Birkeanu, Bremen och Bergen-Belsen

Dora, hennes mamma och syskon samt de andra invånarna i gettot deporterades i godsvagnar till koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Vid ankomst skickades majoriteten direkt till gaskamrarna, men Dora och hennes systrar verkar ha klarat selektionen, men det verkar inte deras mamma, Rachala, ha gjort. Hon mördades antagligen kort efter ankomst. Hon var ungefär 60 år gammal. Även Doras äldre syskon Ester och Mendel, med sina familjer, verkar ha mördats. Mendel och hans fru, Mania, hade två söner, Avrom och Izak, som var 12 respektive 8 år gamla när de mördades. Zosia, Doras svägerska, överlevde även hon selektionen, men barnen Chava och Jicchak, som var 8 respektive 6 år gamla, mördades. Zosia kom att överleva Förintelsen och registrera stora delar av sin familj som mördade.

Dora förflyttades vidare från Auschwitz till ett koncentrationsläger i Bremen, antagligen koncentrationslägret Bremen-Farge, ett satellitläger till koncentrationslägret Neuengamme. Vi vet inte om hennes systrar fortfarande var med henne, men det är möjligt. I Bremen-Farge tvingades fångarna slavarbeta för att konstruera en enorm bombsäker fabrik för att bygga ubåtar. I Bremen blev Dora kvar i närmare tio månader.

I takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare, började tyskarna evakuera koncentrationslägren i öst och tvinga fångarna västerut, längre in i Tyskland. Många av fångarna som tvingades på de så kallade dödsmarscherna i den bittra kylan i januari och februari dog. De som överlevde sattes i nya koncentrationsläger, framför allt i Bergen-Belsen. Från Bremen flyttades Dora och antagligen även hennes systrar Chaja, Sara och Mirjam, nu dit. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals.

Befrielsen och tiden i Sverige

Dora hade varit i Bergen-Belsen i en vecka när brittiska styrkor befriade lägret den 15 april 1945. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Flera tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Dora hade fram till ankomsten i Bergen-Belsen lyckats förbli relativt frisk, men insjuknade nu i lunginflammation. Även hennes systrar verkar ha varit illa däran.

Dora, hennes systrar, och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. De var fyra av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs systrarna, svårt sjuka, på olika båtar till Sverige.

Det är inte helt tydligt vilka av båtarna som systrarna kom med till Sverige, då de finns med på flera listor, för flera olika båtar och på flera olika datum. Trots de svårtolkade uppgifterna verkar det dock som att Dora, Sara och Mirjam kan ha rest tillsammans med S/S Prins Carl den 28 juni 1945, som ankom till Kalmar efter några dagar. Chaja blev kvar i Lübeck, men verkar ha anlänt till Sverige med M/S Karskär, som avgick från Lübeck tre veckor senare, den 17 juli 1945.

Vid ankomsten läggs Dora och Sara in på ett beredskapssjukhus i Kalmar. Dora uppgav att hon kände sig fullt frisk, men hennes journaler pekar på att hon var hårt drabbad av tuberkulos. Hennes syster Sara verkar ha varit ännu sjukare. Samma dag som systern Chaja transporteras från Lübeck till Sverige, den 17 juli 1945, avlider systern Sara i Kalmar. Hon var i sena tjugoårsåldern, när hon dog, till följd av sina skador. Hon begravdes på Judiska begravningsplatsen i Kalmar.

Vi vet tyvärr inte vad som händer med systern Mirjam i detta skedde, men hon flyttade till Israel efter kriget. Chaja, som nu anlände till Sverige, skickades till beredskapssjukhuset i Katrineholm. Där får hon veta att hennes syster avlidit. I ett brev, skrivet av överläkaren Ingvar Eke på sjukhuset, ber han att systrarna Dora och Chaja ska få återförenas. Han föreslår att Dora ska flyttas till antingen Katrineholm eller att systrarna gemensamt ska flyttas till ett annat konvalescenthem. Chaja ville inte till Kalmar, då systern Sara avlidit där.

Tyvärr verkar det som att systrarna aldrig hann återförenas, men det är svårt att veta. Säkert är att Dora blev kvar på Smedby sjukhus utanför Kalmar, där hon avled i sviterna av lungtuberkulos den 5 januari 1946. Hon var bara några dagar ifrån att fylla år och dog antagligen 19 eller 21 år gammal.

Doras systrar Chaja och Mirjam överlevde kriget och Förintelsen, men vi vet endast om vad som hände med Mirjam. Hon flyttade till Israel, där hon gifte sig och tog namnet Zarember. Hon registrerade sina systrar och mördade släktingar i Yad Vashems namndatabas över Förintelsens offer år 1957. Även deras svägerska, Zosia, hade överlevt och flyttat till Israel efter kriget. Även hon registrerade så småningom sina släktingar hos Yad Vashem.