Walter Brünn

Walter, 1938 Berlin, Tyskland

Walter och Lilli Brünn bodde i Berlin, där Walter drev ett framgångsrikt varuhus som Walter hade tagit över efter sin far. Som många andra judiska män fängslades Walter i samband med Novemberpogromen 1938, då synagogor, judiska affärer och hem förstördes i hela Nazityskland.

Walter sattes i arbetslägret Sachsenhausen, fyra mil norr om Berlin. Han hade inte begått något brott. Nazisterna grep honom för att han var jude. För att bli frisläppt tvingas Walter överlåta sitt varuhus till en så kallad arisk tysk. Efter två veckor i Sachsenhausen släpptes Walter och en ny ägare tog över familjeföretaget.

En del av Nazitysklands antijudiska politik under 1930-talet innebar att stänga ute judar från arbetsmarknaden, genom att beslagta deras företag och förbjuda judar från att arbeta inom olika yrken. Nazisterna ville göra det svårt för judar att leva i Tyskland. Allt fler judar försökte emigrera, men nekades tillstånd att komma in i andra europeiska länder eller i USA. Gränsen till Sverige var aldrig stängd men det var svårare för judiska flyktingar att få uppehållstillstånd än för icke-judar.

Paret Brünn hade inte längre någon möjlighet att försörja sig. Nazisternas förföljelser av de tyska judarna var ett växande hot. De tvingades lämna sitt hemland och söka uppehållstillstånd i ett annat land.

Walter och Lilli, 1939 Berlin, Tyskland

Walter fick inresetillstånd till Sverige sommaren 1939 och lämnade Berlin i augusti. I september samma år fick Lilli besked om att även hon hade tillstånd att resa in i Sverige. Paret flyttade in i en lägenhet på Södermalm i Stockholm.

Identitetskorten utfärdades 1 januari 1939. I walters id-kort står också tillnamnet ”Israel" och i Lillis kort står tilltalsnamnet "Sara". År 1938 utfärdades en lag i Nazityskland som gjorde Israel till obligatoriskt namn för alla judiska män. Alla tyska judars id-handlingar märktes med ”J”.