Masskjutningar av judar
I samband med att Nazityskland invaderade Sovjetunionen sommaren 1941 började en ny fas i nazisternas mördande. Hittills hade de främst dödat judiska män, ledare och politiska motståndare. I träsken på gränsen mellan dagens Belarus och Ukraina började de mörda även judiska kvinnor och barn.
Vid en konferens i Wannsee i januari 1942 samlade den nazistiska ledaren Reinhard Heydrich byråkrater och tjänstemän. Syftet med konferensen var att samordna det systematiska dödandet av Europas judar. Det nazisterna kallade” den slutgiltiga lösningen av judefrågan”.
I det tyskockuperade Polen skapades renodlade förintelseläger; Belzec, Chelmno, Sobibor och Treblinka, med enda syfte att mörda de människor som nazisterna förde dit. Samtidigt skedde massmord på många andra platser. I byar och städer, i skogar, på fält och på stränder. Platser som ofta också blev de mördades gravar.
I en ravin utanför staden Babyn jar i Ukraina sköt nazister ihjäl över 33 000 ukrainska judar under de sista två dagarna i september 1941. Totalt mördades cirka 100 000 människor där. Den här platsen och många andra är idag minnesplatser. På andra ställen syns idag inga spår av det som hände.
Masskjutningar av sinti och romer
Nazisterna ansåg att sinti och romer var arbetsskygga, asociala och kriminella och trodde att dessa egenskaper var ärftliga. Enligt nazisterna var de därför ett hot mot det tyska folket. Redan 1934 började tysk polis arrestera romer och tvinga dem att bo i speciella läger. Vid Nazitysklands invasion av Polen hösten 1939 förekom det att sinti och romer mördades i masskjutningar.
Hur många sinti och romer som mördades genom masskjutningar är svårt att veta eftersom mörkertalet är stort. I de flesta fall registrerades inte skjutningar av romska grupper och det saknas bevarad dokumentation och vittnen kring dessa händelser. Forskningen är dock överens om att majoriteten av de romer som mördades under Förintelsen dödades i masskjutningar på landsbygden.
Hanna och hennes familj levde ett kringresande liv. Hennes pappa ville flytta familjen längre bort från fronten, men Hanna och hennes lillasyster Anita orkade inte gå och skulle därför lämnas kvar hos en faster. När Hannas pappa och övriga syskon skulle lämna Hanna och Anita möts de av nazityska soldater.
Deportationen av Ungerns judar
Ungern var en av Nazitysklands bundsförvanter. Men i mars 1944 invaderade Nazityskland landet när den ungerska regeringen ville förhandla om fred med de Allierade.
Nazisterna och den ungerska polisen deporterade därefter 440 000 judar från den ungerska landsbygden till förintelselägret Auschwitz-Birkenau och till arbetsläger i Österrike. Deportationen av Ungerns judar skapade protester i många länder. Genom insatser från diplomater från flera länder räddades minst 10 000 ungerska judar. I räddningsaktionen deltog svenska diplomater i Budapest.
Alice bodde i Budapest när Nazityskland invaderade Ungern. Hon levde under falsk identitet för att undvika att bli deporterad.
