Ockupation och getton

Svartvit stadsbild. En gata med hus där människor går.
digital utställningsju liv

Ockupationen av Polen

I augusti 1939 kom Nazityskland och Sovjetunionen överens om att dela Polen mellan sig. Nazityskland invaderade Polen den 1 september. Två dagar senare förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Nazityskland. Den 17 september gick den sovjetiska armén in i östra Polen, i områden som idag ligger i Ukraina och Belarus. I början av oktober var Polen besegrat.

I Polen fanns cirka 3,3 miljoner judar 1939. Under krigsåren drabbades de hårt av nazisternas förföljelser och mord. När andra världskriget tog slut fanns bara cirka 380 000 polska judar kvar i livet. Utöver de polska judarna mördades ytterligare cirka 2 miljoner polska medborgare av nazisterna, bland dem politiska motståndare och polska intellektuella.

Czesław levde i polen med sin fru, när Tyskland attackerade Polen skickades Czesław till fronten. Han hamnade senare i sovjetisk krigsfångenskap, men blir frisläppt och tar sig tillbaka till Polen. 1943 greps han utan förvarning av Gestapo.

Czesław Aredzki

Svartvitt porträtt av Czesław Aredzki. Han tittar in i kameran.

Getton

Efter ockupationen av Polen började nazisterna skapa så kallade getton i de polska städerna. De tvingade judar att bo i små, begränsade delar av städerna. Med tiden inhägnades och stängdes de flesta av dessa getton. I några av dem, till exempel i Warszawas getto, fanns även grupper av romer.

Invånarna blev tvingade att arbeta i gettots fabriker, både för privata företag och för den tyska krigsindustrin. Trångboddhet, sjukdomar och svält var en del av vardagen i gettot och dödligheten var extremt hög. Från våren 1942 fungerade många getton också som uppsamlingsplatser när nazisterna deporterade judar och romer till förintelseläger.

Kiwa växte upp i en judisk familj i Kielce i Polen, efter krigsutbrottet började nazisterna förfölja judar och Kiwas familj försökte gömma sig. Men efter en tid hamnade Kiwa med sin mamma i Kielce getto.

Samtidigt i Sverige

Nedan kan du följa vad som händer Walter, Eva och Lieselotte.

Walter Brünn

Hösten 1941, Bondegatan, Stockholm

Walter får nyheter från Tyskland. Hans far Aaron skriver om hur Nazitysklands regim behandlar landets judar. Aaron skriver att han väger 49 kilo på grund av undernäring. Alla judar tvingas bära en gul stjärna.

När Walter kom till Sverige sommaren 1939 fick han arbete på godset Fogelstad i Södermanland som trädgårdsarbetare och hushållshjälp. Godsetsägaren, ElisabethTamm, var en vänsterliberal riksdagskvinna. Hon gav flyktingar arbete och bostad. I november kunde även Lilli resa till Sverige och återförenades med Walter på Fogelstad.

Walter och Lilli fick också stöd av Amelie Posse, en känd svensk grevinna som hjälpte många flyktingar. Hon var en av grundarna till den anti-nazistiska Tisdagsklubben.
Paret Brünn flyttade till en lägenhet på Bondegatan 44 i Stockholm. Väl där försökte de hjälpa sina föräldrar, som var kvar i Tyskland. Walter skrev till svenska utrikesdepartementet och bad att hans far skulle få inresetillstånd till Sverige. Han lovade att i så fall försörja honom.

I en grannlägenhet hörde Walter och Lilli hur en flicka i sexårsåldern övade på piano. Det gemensamma musikintresset blev en första kontakt med de nya grannarna och början på en livslång vänskap.

Gult dokument med text skriven på en skrivmaskin.

Eva Lecerof

Sommaren 1940, Munkfors, Värmland
På fredagskvällarna firar Eva och mamma sabbat i prästgårdens pigkammare. Elsbeth arbetar som hembiträde i prästgården. Eva lär sig snabbt svenska och leker mycket med Ingmar, prästparets son.

Evas pappa, Gottfried, fick inte inresetillstånd till Sverige. Han flydde till Belgien vid krigsutbrottet och sedan vidare till Frankrike. Där internerades han i ett transitläger, i St Cyprieni, södra Frankrike. Från lägret skrev Gottfried brev till sin familj i Munkfors.

"Har barnen vuxit mycket? De lyder väl också? (…) Men de bör helst, så mycket som möjligt, obekymrat njuta av den härliga barndomstiden, och därför är jag glad att de i denna svåra tid är så väl skyddade, (…) Snälla du, svara så fort som möjligt. (…) Jag älskar er. Tusen hälsningar och kyssar i innerlig kärlek."
Brev från Gottfried Israel, 27 juli 1940 transitlägret i St Cyprien

Stor villa med två personer utanför och blommande rabatter.

Lieselotte Jacks

Hösten 1940, Olivedalsgatan, Göteborg

Breven från Tyskland kommer med ojämna mellanrum. Lilo skriver tillbaka till sina föräldrar och släktingar. Alfred och Gertrud oroar sig för att deras dotter ska frysa och förmanar henne att använda sina varma kläder.

"Ur de trevliga raderna framgår gudskelov att min guldskatt mår bra och jag hoppas det här brevet når dig med hälsan på topp. Från oss kan vi bara berätta goda nyheter och vi är pigga och krya. Det har redan blivit rätt kallt och vårt stora bekymmer är att du klär dig tillräckligt varmt och att du inte bli förkyld. Ta på dig sockorna och leta äntligen fram dina vintersaker."
Brev till Lilo från pappa Alfred 28 oktober 1940

I januari 1942 fick Lilo ett meddelade från tyska konsulatet i Göteborg att hon inte längre hade ett tyskt medborgarskap. Enligt en ny förordning förlorade alla tyska judar som vistades utomlands sina medborgarskap. Det innebar att artonåriga Lilo var statslös. Hon ansökte om ett svenskt så kallat ”främlingspass”.

I juni samma år fick Lilo en plats som sömnadselev på Salon Erle i Centrumhuset på Östra Hamngatan i Göteborg. När hon började arbeta kunde hon försörja sig själv. Hon flyttade ifrån sina släktingar och var under de kommande åren hyresgäst och inneboende på olika adresser.

Detalj av texten på ett vykort.

Fortsätt utforska Sju liv

Koncentrationsläger, Novemberpogromerna och barntransporter

Gatubild. Människor går förbi ett korssat skyltfönster.

Masskjutningar och deportationen av Ungerns judar

massgraven efter massakern i Babyn jar.