Ockupationen av Polen
I augusti 1939 kom Nazityskland och Sovjetunionen överens om att dela Polen mellan sig. Nazityskland invaderade Polen den 1 september. Två dagar senare förklarade Frankrike och Storbritannien krig mot Nazityskland. Den 17 september gick den sovjetiska armén in i östra Polen, i områden som idag ligger i Ukraina och Belarus. I början av oktober var Polen besegrat.
I Polen fanns cirka 3,3 miljoner judar 1939. Under krigsåren drabbades de hårt av nazisternas förföljelser och mord. När andra världskriget tog slut fanns bara cirka 380 000 polska judar kvar i livet. Utöver de polska judarna mördades ytterligare cirka 2 miljoner polska medborgare av nazisterna, bland dem politiska motståndare och polska intellektuella.
Czesław levde i polen med sin fru, när Tyskland attackerade Polen skickades Czesław till fronten. Han hamnade senare i sovjetisk krigsfångenskap, men blir frisläppt och tar sig tillbaka till Polen. 1943 greps han utan förvarning av Gestapo.
Getton
Efter ockupationen av Polen började nazisterna skapa så kallade getton i de polska städerna. De tvingade judar att bo i små, begränsade delar av städerna. Med tiden inhägnades och stängdes de flesta av dessa getton. I några av dem, till exempel i Warszawas getto, fanns även grupper av romer.
Invånarna blev tvingade att arbeta i gettots fabriker, både för privata företag och för den tyska krigsindustrin. Trångboddhet, sjukdomar och svält var en del av vardagen i gettot och dödligheten var extremt hög. Från våren 1942 fungerade många getton också som uppsamlingsplatser när nazisterna deporterade judar och romer till förintelseläger.
Kiwa växte upp i en judisk familj i Kielce i Polen, efter krigsutbrottet började nazisterna förfölja judar och Kiwas familj försökte gömma sig. Men efter en tid hamnade Kiwa med sin mamma i Kielce getto.
