Unika bilder från Łódź getto

Łódź getto var ett av de största gettona i Polen. På grund av de hundratals fabrikerna i staden kom det att fungera som ett arbetsläger som försörjde Nazityskland med arbetskraft och produkter, bland annat uniformer till den tyska armén.

Förhållandena i gettot var fruktansvärda och präglades av trångboddhet och brist på mat och vatten. Samtidigt fanns en fungerande administration med både folkbokförings-, statistik- och postkontor.

Tre fotografer, Henryk Grossman, Mendel Ross och Nachman Zonabend ingick i en grupp som bland annat hade i uppdrag att ordna identitetskort till gettots invånare. Zonabend arbetade på postkontoret och Grossman och Ross på statistikkontoret. Det gjorde att de hade god tillgång till kameror och filmrullar. Med fara för sitt och sina familjers liv, dokumenterade de i hemlighet livet i gettot.

När gettot skulle likvideras ingick Nachman Zonabend och Henryk Ross i den grupp som hade till uppgift att röja upp lägret. Zonabend lyckades gömma stora delar av gettoadministrationens arkiv, fotografier och konst genom att kasta allt i en torrlagd brunn som han sedan fyllde med bolster i hopp om att de skulle skydda från väta och upptäckt. Även Ross och Grossman lyckades gömma negativ och andra artefakter.

När Polen hade befriats av Röda armén lyckades både Zonabend och Ross ta sig tillbaka till Łódź och rädda det som gömts undan. Mendel Grossman hade avlidit strax före befrielsen vid en dödsmarsch från Sachsenhausen utanför Berlin, men hans syster Rozka letade fram det som brodern gömt.

Nachman Zonabend deltog även i arbetet med att dokumentera spår av nazisternas brott mot mänskligheten efter befrielsen. Dessa bilder blev tillsammans med de tidigare bevarade fotografierna och Łódźadministrationens arkivhandlingar viktiga för den Judiska historiska kommissionen, som använde materialet som bevisföring i åtal av nazistiska krigsbrottslingar.

År 1947 skänkte Nachman Zonabend Łódź gettoadministrations arkiv till YIVO, Yivo Institute for Jewish Research, och de tre fotografernas bilder har spridits till flera Förintelsemuseer och institut runt om i världen. Materialet är en viktig dokumentation och bevis för eftervärlden om livet i gettot och Förintelsen.

Zonabend, som kom till Sverige 1947, ägnade resten av sitt liv åt att sprida information om hans och vännernas stora gärning.