Förintelsen
Bakgrunden till Förintelsen var den nazistiska ideologin där antisemitismen, fördomar och hat mot judar, var central. Antisemitismen var spridd i Europa och framträdande i nazisternas ideologi och propaganda redan från början.
Nazismens rasideologi byggde på en föreställning om ”den ariska rasens” överlägsenhet och om judar som ett existentiellt hot mot det tyska folket. Antisemitism kombinerades med konspirationsteorier, pseudovetenskap och ett totalitärt samhällssystem där minoriteter berövades sina rättigheter. Raslagar, framför allt Nürnberglagarna (1935), institutionaliserade diskrimineringen och genom dessa blev bland annat äktenskap mellan judiska statstillhöriga och ”ariska” medborgare förbjudna.
Efter nazisternas maktövertagande följde en stegvis exkludering av judarna i det tyska samhället. Judarna utsattes bland annat för trakasserier, yrkesförbud och våldsamma pogromer, där novemberpogromerna var de mest omfattande. Syftet med förföljelserna var att få judarna att lämna Nazityskland och skapa ett "rasrent" Tyskland. Efter krigsutbrottet 1939 ökade brutaliteten drastiskt. Judar tvingades bära Davidsstjärnan och tvångsförflyttades till områden som ockuperats av Nazityskland, där de tvingades leva i getton. I samband med Nazitysklands invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941 genomfördes masskjutningar av judar. Dessa masskjutningar genomfördes i huvudsak av tyska SS förband, så kallade Einsatzgruppen.
Den slutgiltiga lösningen.
1941 beslutade nazistledningen om den så kallade ”slutgiltiga lösningen på judefrågan” — ett industriellt organiserat och statligt sanktionerat massmordsprogram. Specialbyggda förintelseläger med gaskamrar och krematorier, främst Auschwitz-Birkenau, Treblinka, Sobibór, Bełżec, Chełmno och Majdanek, inrättades med syftet att döda människor i stor skala. I dessa läger mördades miljontals judar, men även andra grupper som exempelvis sinti och romer, homosexuella och politiska motståndare mördades. Sammanlagt mördades cirka 6 miljoner judar under Förintelsen.
När de allierade styrkorna befriade lägren 1944–1945 dokumenterades Förintelsen och nazisternas brott av soldater, journalister och medicinsk personal. Efter kriget följde Nürnbergrättegångarna, där ledande nazister dömdes för brott mot mänskligheten. Det stora flertalet som deltog i massmördandet ställdes aldrig inför rätta trots att rättegångar genomförts fram till våra dagar.
Sverige och Förintelsen
Antisemitismen fanns inte bara i Nazityskland utan återfanns i många länder, bland annat i Sverige. Förföljelserna och trakasserierna av judar beskrev tidigt i svensk press och trots en restriktiv flyktingpolitik både innan och efter krigsutbrottet lyckades ett mindre antal judar ta sig hit genom bland annat barnkvoter.
Efter deportationen av de norska judarna hösten 1942 svängde flyktingopinionen i Sverige och fler flyktingar välkomnades, ett känt exempel är flykten över sundet då de danska judarna lyckades ta sig till Sverige. De stora flertalet av de tusentals förintelseöverlevande som kom till Sverige gjorde det med någon av de storskaliga räddnings- och hjälpinsatser som genomfördes i slutet av kriget eller precis efter krigsslutet, exempelvis Vita bussarna. Många överlevande kom att stanna i Sverige och bygga upp ett nytt liv här.