Folkmordet på sinti och romer

I Europa har det sedan medeltiden funnits en utbredd romsk befolkning med ett varierande sätt att leva. Antiziganismen, det vill säga hat och fördomar gentemot romska grupper, var sedan länge djupt rotad i Europa och i Sverige. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet etablerades rasbiologin som en ny vetenskap. Enligt rasbiologin var kriminalitet och asocialt beteende ärftligt hos romska grupper, vilket kom att förstärka antiziganismen.

Den nazistiska ideologin delade in människor i olika grupper och var starkt influerad av rasbiologin. Nazisterna förföljde grupper som ansågs mindre värda än så kallade “ariska” tyskar. När nazisterna tog makten i Tyskland 1933 förvärrades snabbt situationen för sinti och romer. De pekades ut som en underlägsen ras enligt Nürnberglagarna från 1935. Romska grupper drabbades också hårt av de nazityska lagar som riktades mot kriminalitet, lösdriveri och asocialt beteende. Från 1938 börjar stora mängder sinti och romer att fängslas i koncentrationsläger på grund av sin etnicitet.

När Nazityskland invaderade Polen och stora delar av Östeuropa kom ett stort antal romska grupper under nazityskt styre. Sinti och romer deporterades från Nazityskland till ockuperade områden i Polen eftersom nazisterna ville skapa ett “rasrent” Tyskland. Sinti och romer tvingades också att bosätta sig i de judiska getton som nazisterna inrättade efter ockupationen. Länder som var allierade med Nazityskland började samtidigt att förfölja, förflytta och fängsla sin romska befolkning. 

Redan vid Nazitysklands invasion av Polen hösten 1939 förekom det att sinti och romer mördades i masskjutningar. När Nazityskland sedan invaderade Sovjetunionen sommaren 1941 hade speciella SS-förband, så kallade Einsatzgruppen, fått i uppgift att samla ihop och skjuta politiska motståndare, judar samt sinti och romer i de erövrade områdena av Östeuropa. Hur många som mördades i masskjutningar är oklart och mörkertalet är stort.

1942 började sinti och romer deporteras till och mördas i olika förintelseläger. I Auschwitz-Birkenau inrättades 1943 en speciell romsk avdelning där romska grupper gjorde motstånd den 16 maj 1944. Tack vare motståndet den 16 maj 1944 förflyttades ett antal sinti och romer till andra läger och kom på så sätt att överleva.  Den romska avdelningen i Auschwitz-Birkenau likvideras natten mellan den 2 och 3 augusti 1944 då cirka 4 300 sinti och romer fördes till gaskamrarna och mördades.

Hur många sinti och romer som mördades av nazisterna är svårt att veta och mörkertalet är stort. I de flesta fall registrerades inte masskjutningar av romska grupper och det saknas bevarad dokumentation och vittnen kring dessa händelser. Forskningen är dock överens om att majoriteten av de sinti och romer som mördades dödades i masskjutningar på landsbygden. Uppskattningsvis mördade nazisterna mellan 250 000 och 500 000 sinti och romer.