Nazisternas förföljelse av Jehovas vittnen

Sågs som ett hot mot den ”nationella gemenskapen”

Redan vid nazisternas maktövertagande år 1933 började Jehovas vittnen att förföljas av nazisterna. Material som publicerats av Jehovas vittnen beslagtogs, möten upplöstes och deras lokala möteslokaler plundrades samt ockuperades. Anledningen till detta var att nazisterna såg gruppen som ett hot mot den ”nationella gemenskapen” (”Volksgemeinschaft”), eftersom Jehovas vittnen utifrån sin religiösa övertygelse inte ville erkänna statens auktoritet, salutera Hitler och flaggan eller delta i nazistiska organisationer och möten. Dessutom styrdes Jehovas vittnen av Sällskapet Vakttornet som var en internationell organisation med huvudkontor i USA.

I juni 1933 förbjöds Jehovas vittnen att predika, hålla möten och sprida sina publikationer. Till en början försökte ledarskapet för Jehovas vittnen i Tyskland övertyga nazistregimen om att de var en politiskt neutral kristen grupp, och de uppmanade sina anhängare att följa de nya lagarna. Trots detta fortsatte förföljelserna.

I oktober 1934 reagerade Jehovas vittnen offentligt på förföljelserna. Trossamfundet skickade då ett öppet brev till den nazistiska regeringen där de förklarade sig politiskt obundna och tog avstånd från de restriktioner som införts på att utöva deras religion. Ungefär samtidigt uppmuntrade Jehovas vittnens ledarskap anhängare i Tyskland att trotsa nazisternas förbud mot möten och predikan.

Bar en lila triangel

I april 1935 förbjöds Jehovas vittnen att organisera sig. Nazitysklands inrikesminister Wilhelm Frick beordrade en upplösning och kriminalisering av Sällskapet Vakttornet i Nazityskland. Nazisternas hemliga polis (Gestapo) fick i uppdrag att registrera alla Jehovas vittnen i Nazityskland. När allmän och obligatorisk värnplikt infördes i Nazityskland våren 1935, vägrade Jehovas vittnen att utföra militära uppgifter, eftersom det strider mot deras tro. Detta ledde till ett ökande antal arresteringar av Jehovas vittnen som fängslades och fördes till olika koncentrationsläger.

Vid tiden för krigsutbrottet 1939 satt uppskattningsvis cirka 6 000 Jehovas vittnen fängslade i fängelser och koncentrationsläger runt om i Nazityskland.

I koncentrationslägren bar fångar symboler så att vakter skulle känna igen vilken grupp de tillhörde. Jehovas vittnen bar en lila triangel och ibland också en ”IBV” symbol som var en förkortning av organisationens tyska namn, Internationale Bibelforscher - Vereinigung (Internationella bibelforskarföreningen).

Minst 3 000 fördes till olika koncentrationsläger

I koncentrationslägren har det vittnats om att Jehovas vittnen fortsatte mötas, be och söka konvertiter. De höll sig vid liv av det stöd de gav varandra och av sin tro på att deras lidande var en del av deras arbete för Gud. Bland SS-personal i lägren sågs Jehovas vittnen som pålitliga, då de vägrade fly eller göra våldsamt motstånd. Detta ledde till att Jehovas vittnen ofta valdes ut för att utföra hushållsarbete åt SS-officerare och deras familjer utanför lägren.

Till skillnad från andra grupper som utsattes under nazitiden kunde Jehovas vittnen i vissa fall skriva under ett formulär där de tog avstånd från sin religiösa övertygelse och lovade att inte umgås med andra Jehovas vittnen. För de flesta blev denna ”möjlighet” en omöjlighet eftersom det skulle innebära att de svek Gud och den starka gemenskap som de var en del av.

Vid tiden för nazisternas maktövertagande år 1933 beräknas 25 000–30 000 tyskar ha varit Jehovas vittnen. De allra flesta av dessa förblev, trots förföljelserna, aktiva Jehovas vittnen under nazitiden. Ungefär hälften av alla tyska Jehovas vittnen fängslades under någon tidsperiod på grund av sin tro och när Nazityskland ockuperade stora delar av Europa förföljdes Jehovas vittnen även i dessa områden.

Sammanlagt fördes minst 3 000 Jehovas vittnen till olika koncentrationsläger. Av dessa dog eller mördades ungefär hälften i lägren. Dessutom dömdes och avrättades flera hundra i nazityska militärdomstolar på grund av vägran att göra militärtjänst.