Nazismens framväxt

NSDAP och Hitlers väg till makten

Partiet blev internationellt uppmärksammat efter ett misslyckat kuppförsök i München 1923, vilket ledde till att Hitler dömdes till fängelse. Där skrev han boken Mein Kampf, där han öppet presenterade sina idéer om nationalism, rasöverlägsenhet, antisemitism och tysk expansion österut. Trots bokens radikala innehåll togs den inte på allvar av omvärlden.

År 1932 blev NSDAP Tysklands största parti. Efter politisk oro utsågs Hitler till rikskansler den 30 januari 1933. Kort därefter använde nazisterna branden i riksdagshuset som skäl för att införa undantagslagar, vilket ledde till förföljelse av politiska motståndare och judar. SA och SS, som nyligen utsetts till hjälppoliser, genomförde arresteringar och övergrepp.

I mars 1933 hölls nyval, men nazisterna fick bara 44 % av rösterna och tvingades bilda samlingsregering. Genom att driva igenom fullmaktslagen kunde Hitler ändå få diktatorisk makt, och alla andra partier förbjöds. Med starkt folkligt stöd, särskilt från dem som drabbats av Versaillesfördraget och depressionen, avskaffades demokratin snabbt.

Oliktänkande tystades, antisemitism institutionaliserades och Tyskland förvandlades till en diktatur. Omvärlden reagerade svagt när Hitler bröt internationella avtal, militariserade Rhenlandet och annekterade Österrike och Tjeckoslovakien. Först vid invasionen av Polen 1939 blev motståndet tydligt – men då var grunden för diktaturen redan lagd.

Denna period visar att farliga idéer ofta växer i krisens skugga – och att passivitet inför tidiga varningssignaler kan få förödande konsekvenser.

Pressen reagerar

Professor Julius Tomaseth skrev i Aftonbladet (1923-02-12) redan innan kuppförsöket att det var svårt att ”spåra något klart och skarpt utpräglat partiprogram”. Veckotidningen Hvar 8 dag (nr 9, 1924) beskrev NSDAP som ” höger-revolutionära”.

Högerpolitikern Erik Arrhén skrev i sin tur i Aftonbladet (1930-11-11) att de var ”ett streck till vänster” om tyska socialdemokratiska partiet. Den norske vänsterpolitikern Ragnar Vold menade i Provinstidningen Dalsland (1930-08-19) att det var ”den proletariserade medelklassen som har slutit upp kring dem.”
Signaturen C.R.P. skrev i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1931-12-18) ” oklarare och dimmigare grundprinciper knappast kan tänkas” om NSDAP:s partiprogram.

Socialisten Herbert Tingsten avfärdade NSDAP:s socialism i tidningen Tiden (1935-10-28) såsom ”till intet förpliktigande” och att ordet socialism för dem endast innebar ”kamratskap, solidaritet, folkgemenskap, pliktkänsla mot det allmänna, preussisk anda, nationell självhävdelse”.