Barndom

Rosa föddes i Krakow i Polen i en judisk familj. Hon, hennes sju syskon och mamma och pappa bodde i en lägenhet om ett rum och kök. När kriget kom 1939 hade hennes far nyss dött och hennes mor dog strax efter att tyskarna ockuperade Polen. Alla Rosas syskon, förutom hennes lillebror, hade redan flyttat hemifrån och gift sig.

Kriget kommer

Två av Rosas bröder brev inkallade till militärtjänst. Hon själv blev kvar i Krakow med sin lillebror. Rosa fick arbeta med att röja ur hus och lägenheter som de tyska soldaterna hade beslagtagit från judiska familjer. Livet var svårt och Rosa och några av hennes vänner beslutade sig för att gömma sig i skogen tills det värsta var över. De lyckades hålla sig borta i två veckor innan de blev upptäcka och tillfångatagna.

Rosa tvingades in i en boskapsvagn och reste i tre dagar innan hon kom fram till Auschwitz-Birkenau, dödslägret. Rosa blev kvar i Auschwitz under ett och ett halvt år där hon arbetade i en ammunitionsfabrik.

Endast de starkaste överlevde någon längre tid. Det var ju inte heller meningen att vi skulle leva länge, bara så länge de krafter räckte, som vi kunde ha när vi anlände till lägret.

Rosa blev sedan skickad till ett militärflygfält för att arbeta med att städa flygplan och hangarer. Det var ett farligt arbete eftersom engelsmän och amerikanare oupphörligen bombade flygfältet.

Efter någon månad transporterades Rosa till Ravensbrück, ett koncentrationsläger för enbart kvinnor och här blev Rosa till slut befriad av Röda Korset. Innan befrielsen blev fångarna i Ravensbrück tillsagda av SS-soldaterna att riva bort de fångnummer de fått fastsydda på kläderna. Rosa rev bort numret men gömde det och nekade att lämna över det. SS-soldaten sa att han skulle komma tillbaka och hämta fångnumret, om hon nekade igen skulle hon med all sannolikhet bli skjuten, men SS-soldaten kom aldrig tillbaka.

När grindarna till lägret öppnades stod vita bussar utanför. Rosa var först rädd att det hela var en fälla, men Röda Kors-personalen talade så vänligt till de frisläppta att Rosa och de andra till slut vågade gå ombord . Där fick de veta att de skulle föras till Sverige.

Resan till Sverige

Under resan blev Rosas kolonn attackerad. Antagligen var det samma attack där chauffören Ringman dödades och Hallquist skadades. Rosa och de andra fångarna gömde sig i skogen och fick efter ett tag gå på bussarna igen och åker vidare. Rosa och de andra passagerarna på bussen drack bara vatten, de varken fick eller vågade äta något då de hade svultit så länge så deras kroppar antagligen inte skulle klara av fast föda.

Sverige

Rosa kom först till Malmö och blev sedan skickad till Lund och fick bo på en skola tillsammans med många andra frisläppta fångar. Rosa flyttades sedan till Ambjörngården i Nässjö och till Visingsö. På Visingsö träffade Rosa sin blivande make, Gunnar Gustafsson. Efter det fick Rosa jobb på Stensholms fabrik.

Rosa och Gunnar gifte sig och fick en son, Lars-Åke. Rosa arbetade senare som lotta och var aktiv i kyrkan och i olika föreningar.

Rosa har besökt Polen flera gånger och även gjort ett besök i Auschwitz. Hon har gjort flera försök att ta reda på vad som hände hennes sju syskon och deras familjer men hittade aldrig något. När hon blev äldre reste Rosa runt i olika skolor och berättade om sina upplevelser: Efter Rosas död fortsatte hennes son Lars-Erik att berätta sin mammas historia.