Alice Grosz 

Mössa med Röda arméns emblem, skjorta och intyg för anställning som tolk tillhörande Alice Grosz.
Alice bär en förklädnad, men änkedräktens slöja är uppvikt och ansiktet syns när hon möter en bekant på gatan. Han känner igen henne och vet att Alice är judinna, han byter bara några ord med henne och önskar henne lycka till.

I mars 1944 ockuperade Nazitysklands arméer Ungern. 30-åriga Alice Grosz bodde i huvudstaden Budapest och drev en mjölkbutik. Alice var ogift och levde ensam. Det fanns en man i hennes liv, Sándor. Men han bodde med sin fru och tre döttrar i staden Jászberény öster om Budapest.

Alice klarade sig från deportationen av Budapests judar hösten 1944. Hon klädde sig som en katolsk krigsänka och skaffade en dubblett av identitetshandlingarna från en av sina anställda. Mannen som hon mötte på gatan bytte bara några ord och önskade henne lycka till. Hon kunde behålla sin falska identitet.

I november 1944 nådde den sovjetiska armén fram till Budapest. Utöver ungerska och jiddisch talade Alice både ryska och tyska. Hon blev anlitad av den sovjetiska armén som tolk och arbetade för dem fram till krigsslutet.

En dag kommer Sándor tillbaka till Budapest och till Alice. Hans bröder, som också överlevt, är med honom. Men Sándors hustru och de tre döttrarna ha mördats i gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau.

Efter den tyska ockupationen av Ungern var Sándor i olika arbetsläger. När de sovjetiska trupperna närmade sig tvingades han ut på en så kallad dödsmarsch. Sándor befriades av den amerikanska armén i maj 1945.

Porträtt på Alice Grosz
Foto: Sveriges museum om Förintelsen/SHM (CC-BY).

Alice och Sándor i Ungern

Porträtt på Alice Grosz
Foto: Helena Bonnevier, Sveriges museum om Förintelsen/SHM.

Alice Grosz

När han kom till Budapest återförenades Sándor och Alice och året därpå gifte de sig. 1948 flyttade de till Sándors hemstad Jászberény. Paret öppnade en klädbutik och år 1954 fick de sonen Tomas. Före kriget fanns det cirka 600 judar i Jászberény. Nu fanns bara ett hundratal av dem kvar.

En höstdag år 1956 såg Alice orden: ”Jude, vi för dig inte till Auschwitz” skrivna på en vägg i Jaszberény. Hon förstod det antisemitiska klottret som ”vi mördar er här på plats”. Det fick Alice att bestämma sig. Hon och hennes lilla familj skulle inte stanna i Ungern. I juli 1957 steg Alice och Sándor av färjan i Trelleborg tillsammans med lille Tomas som snart skulle fylla tre år.

Alices berättelse

Tomas Kertész har delat sina föräldrars berättelse med Sveriges museum om Förintelsen och lånat ut föremål och fotografier ur sin privata samling. 

Sju liv

I utställningen Sju liv som visas på Sveriges museum om Förintelsen från och med den 21 juni 2023 kan du läsa mer om Alice och ta del av föremål med koppling till hennes berättelse.

Identifikationshandlingar tillhörande Kiwa Zyto, Eva Lecerof, Alice Grosz, Hanna Dimitri, Lieselotte Jacks, Walter Brünn och Czesław Aredzki.

Källor

  • Tomas Kertész har delat sina föräldrars berättelse med Sveriges museum om Förintelsen och lånat ut föremål och fotografier ur sin privata samling.