Eva Israel

Eva växte upp med sin familj i staden Duisburg i västra Tyskland. Där bodde hon tillsammans med sina föräldrar och sin storebror Walter. Pappa Gottfried var lärare i den judiska folkskolan och kantor i synagogan.

En morgon stövlade SS-soldater in i familjens kök och letade efter Gottfried. Tidigare hade han blivit varnad och hunnit gömma sig hos en vän. SS-männen hade redan gripit rabbinen och tänt eld på synagogan. Eva, hennes mamma Elsbeth och storebror Walter stod hand i hand och såg när SS-männen slog sönder och förstörde familjens hem.

Några dagar senare kom Gottfried hem igen. Faran var tillfälligt över, men Evas föräldrar vågade inte stanna i Tyskland. De väntade på inresetillstånd till USA, men bestämde sig för att försöka fly någon annanstans under tiden. Eva och mamma Elsbeth fick inresetillstånd till Sverige, men inte pappa Gottried. De planerade att återförenas i USA så fort det var möjligt.

I maj 1939 kom Eva och hennes mamma till prästgården i Munkfors i Sverige. Det var genom gemensamma bekanta som Evas föräldrar fått kontakt med kyrkoherde Einar Börjesson och när Elsbeth fick arbete och bostad i prästgården fick hon inresetillstånd till Sverige. Våren därpå, 1940, flyttade även Evas storebror Walter till prästgården. Han hade kommit till Sverige genom barnkvoten i mars 1939 och var först på ett barnhem utanför Stockholm.

Evas pappa Gottfried som inte fått något inresetillstånd till Sverige hade flytt till Belgien i samband med krigsutbrottet 1939, och sedan vidare till Frankrike. Där internerades han i ett transitläger, i St Cyprien i södra Frankrike. Från lägret skrev Gottfried brev till sin familj i Munkfors. Han skrev om vardagen i den franska lägret och bad Elsbeth berätta om hur barnen växte och hur familjen mådde.

När Eva är sex år har hon redan fått börja skolan i Munkfors. Hon, hennes mamma och storebror Walter har flyttat till en egen lägenhet. Elsbeth arbetar i olika hushåll och undervisar i tyska, franska, matematik och ger fiollektioner. Pappa Gottfried har flyttats till ett annat läger i Frankrike och fortsätter skriva brev till familjen. I ett brev daterat den 28 juli 1942 skriver han från interneringslägret S:t Cyprien och berättar att han arbetar med att plantera tomater och majs. Han frågade om barnen växte och hur de hade det med kläder. Han bad också Elsbeth ta nya kontakter för att skulle kunna få arbete och därmed uppehållstillstånd i Sverige. “Man måste ju försöka allting”, skrev han.

Sedan slutade breven från Gottfried att komma. I december 1942 kom ett meddelande från franska Röda Korset: Herr Gottfried Israel har lämnat Camp de Gurs med okänd destination tillsammans med många andra internerade. 
 
När kriget tog slut var Eva nio år och bodde i en lägenhet med mamma Elsbeth och storebror Walter i en lägenhet i Munkfors. Eva flyttade till Karlstad när hon skulle börja gymnasiet och sedan till Lund för fortsatta studier. I Lund träffade hon sin blivande man och de gifte sig 1959. Under hela sitt yrkesliv arbetade Eva som psykiater och företagsläkare. I dag har hon fyra barn och åtta barnbarn och bor i Skåne.

Gottfried Israel

När kriget tog slut visste familjen bara att Evas pappa Gottfried förts bort från interneringslägret i Gurs i södra Frankrike i augusti 1942. Elsbeth fortsatte att skriva till olika hjälporganisationer och fråga efter honom. I december 1945 kom ett meddelande från avdelningen för efterforskningar på World Jewish Congress med information om Gottfried. Han hade deporterades direkt från Drancy i Frankrike till Auschwitz den 10 augusti 1942. Det är det sista spåret efter honom. År 1962 fick Elsbeth besked från Tyskland att tingsrätten i Duisburg hade dödförklarat Gottfried.

Evas berättelse

Eva har delat sin berättelse med Sveriges museum om Förintelsen och skänkt föremål, dokument och brev till museets samling.