Malvina Hochstadt

Området Dés i Nord-Transylvanien hade bytt landstillhörighet flera gånger, men då Malvina föddes tillhörde det Ungern. När kriget bröt ut i september 1939 var Malvina 32 år gammal och gift med David Hochstadt. David arbetade som mjölnare, medan Malvina var hushållerska. De bodde tillsammans på adressen Zápolya Utca 7, med sina två barn Judith och Sándor. Vi vet väldigt lite om familjens liv innan kriget, men Sándor hade gått i folkskola och fyra år i grundskolan.

Malvina och familjens liv i Dés under kriget präglades antagligen till stor del av konflikten mellan den ungerska och den rumänska delen av detta splittrade område. I början av 1930-talet utgjorde judarna cirka 6 procent av befolkningen i Nord-Transylvanien, och de hamnade ofta i kläm mellan både ungrare och rumäner.

I september 1940 annekterades provinsen av Ungern, som allierat sig med axelmakterna och Nazityskland, och förföljelser och terror mot den rumänska delen av befolkningen började mer eller mindre direkt. I regionen utfördes flera massakrer av rumäner och tusentals skickades till arbetsläger österut.

Samtidigt utsattes judarna i Ungern för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna. Lagarna tog ifrån judar rättigheter och förbjöd judar från att bland annat utöva vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ändå inte att jämföra med vad som samtidigt började ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina.

I takt med att Ungern nu aktivt stred för axelmakterna mot de allierade på östfronten, började Ungern tvångsrekrytera de flesta dugliga judiska män till arbetsbataljoner. Dessa arbetsbataljoner tvingades utföra hårda och farliga arbeten, inte sällan vid fronten. De judiska männen utsattes för fysiskt våld och brutaliteter, under usla förhållanden, och närmare 30 000 judiska män dog i arbetsbataljonerna. Det verkar som att David, Malvinas make, greps och skickades till en av dessa arbetsbataljoner. Han kom aldrig tillbaka, utan uppges ha dött antingen år 1942 eller 1943.

Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till våren 1944 vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen förhandlade istället med de allierade efter de tunga förlusterna på östfronten 1943. Som svar invaderade och ockuperade Nazityskland Ungern i mars 1944. Med detsamma upprättade tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Malvina och barnen deporterades till Auschwitz

Ett getto upprättades den 3 maj 1944 i Bungar-skogen utanför staden. Gettot var avsett för runt 9 000 judar från Dés och närliggande städer. Redan efter tre veckor påbörjades deportationerna till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. På bara tre månader deporterades över 400 000 ungerska judar till Auschwitz, nästan alla mördades direkt vid ankomsten. Malvina och hennes två barn arresterades den 6 juni 1944, och deporterades till Auschwitz, dit de ankom den 18 juni 1944. Från vittnesmål från andra ungerska förintelseöverlevande vet vi att resorna var rent lidande, med överbefolkade godsvagnar utan tillräckligt med luft, mat och vatten.

Vid ankomsten till Auschwitz separerades Malvina och dottern Judith från sonen Sándor. Han kom att skickas till Buchenwald, där står det i hans registreringsdokument att han är tandtekniker. Det är oklart om detta är hans yrke ursprungligen eller om detta var ett yrke han jobbade med i lägret.

Malvina uppgav efter kriget att hon fortfarande trodde att han levde, men Sándor dör antingen i Buchenwald eller i Auschwitz, antingen mördad eller på grund av de fruktansvärda omständigheterna.

Malvina, och förmodligen även Judith, var kvar i Auschwitz under flera månaders tid och fördes under tidig vår 1945 till Bergen-Belsen.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Malvina, Judith och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt.

Malvina och dottern flyttades till det svenska fältsjukhuset i Lübeck. De var två av de över 9 000 överlevande som skulle hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna, men Judith kom aldrig att nå fram. Den 1 juli 1945 avled Judith av lungsot på fältsjukhuset, inte ens 20 år fyllda. Hon begravdes på den judiska begravningsplatsen Moislinger Friedhof i Lübeck.

Några dagar senare transporterades Malvina till Sverige och ankom till Stockholm. Malvina och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Hon lades in på sjukhuset i Sigtuna med bland annat hungerödem på grund av undernäring och diarré. Sjukhuspersonalen beskriver Malvina som svag och utmärglad. Hon kan inte heller vägas då hon inte klarar av att stå på vågen. Den 31 juli 1945, efter runt tre veckor i Sverige, avlider Malvina. Hon blev 38 år gammal.

Malvina, David och barnen har registrerats av överlevande vänner och släktingar, men med många uppgifter som inte överensstämmer med varandra. Detta är ett typexempel på hur svårt det ibland kan vara att rekonstruera dessa livsöden, då det helt enkelt är svårt att veta vilka uppgifter – till exempel födelsedatum, föräldrars namn och annat – som faktiskt stämmer. I Malvinas fall verkar uppgifterna från Malvinas svägerska, som överlevde och har bevarat foton på barnen, vara de mest pålitliga.