Eugenie Weinberger

När Eugenie föddes 1919 var Jasina en del av en kortlivad ukrainsk utbrytarrepublik, men blev i samband med Trianon-fördraget år 1920 en del av det nybildade Tjeckoslovakien. Senare, i mars 1939, ockuperades och annekterades Jasina av Ungern. Dessa olika byten av styren reflekteras väl i de källor vi har om Eugenie, som ibland nämner henne som tjeckoslovakisk judinna och ibland som ungersk.

Eugenie växte upp i Jasina tillsammans med sin pappa, Adolf Altenchaus, som var sadelmakare, och sin mamma Jolan Weinberger. Av oklar anledning använde sig Eugenie av sin moders efternamn, något som var ovanligt på denna tid. Hon hade syskon som är okända för oss, förutom en syster vid namn Dora som var bosatt i Tel Aviv. Eugenie var ogift och arbetade som apotekare i staden.

När Eugenie var 20 år gammal bröt kriget ut i Europa. Hur hennes liv såg ut under de första åren av kriget vet vi inte mycket om. Det större området som Jasina låg i kallades för Rutenien och där var förhållandena mellan den lokala slaviska befolkningen och den judiska minoriteten bättre än på många andra håll i Östeuropa. Judarna var främst bosatta i städerna och utgjorde cirka 14 procent av befolkningen vid krigsutbrottet.

I mars 1944 tog Nazityskland kontroll över Ungern, vilket omedelbart förändrade situationen för den judiska befolkningen i Rutenien. 17 olika getton skapades mellan maj och juni 1944 i de olika städerna i området, och den 19 maj deporterades Eugenie tillsammans med sin familj till Auschwitz. Detta öde delade de med i stort sett hela den judiska befolkningen i Rutenien. Getto efter getto tömdes, och invånarna deporterades till Auschwitz.

Från Auschwitz till Buchenwald

Eugenie uppger själv att hennes hela hennes familj skickades till döden. Eugenie valdes ut för arbete. Efter ett antal månader i Auschwitz deporterades hon i oktober 1944 vidare till koncentrationslägret Buchenwald i Weimar, Tyskland.

Koncentrationslägret Buchenwald hade en stor mängd satellitläger, som var slavläger där fångarna tvingades arbeta i olika delar av Tysklands vapenindustri under förhållanden som ibland var värre än i koncentrationslägren. Vissa av dessa läger var för kvinnor, bland annat Krupp-Essen, dit Eugenie skickades. I Krupp-Essen användes slavarbetarna i de gigantiska stålverken.

Eugenie uppger själv att hon är laboratorieassistent när hon kommer till Sverige, något hon förmodligen valdes ut till på grund av sin bakgrund som apotekare. Nazisternas ökända laboratorium var bland annat placerade just i Buchenwald. Här utfördes inhumana pseudo-experiment på fångar. Dessa involverade bland annat tyfus. Det kunde även handla om att injicera olika typer av gift i levande människor, medan andra skadades medvetet för att låta sår bli infekterade, därpå testades olika typer av behandlingar. Om offren för experimenten inte dog under behandlingen mördades de ofta med syftet att deras kroppar skulle obduceras. Laboratoriet hade en stor personalstyrka som var under strikt disciplin och absolut sekretess och bestod nästan uteslutande av fångar.

Under början av 1945 närmade sig de allierade styrkorna Essen västerifrån, och den tyska krigsmakten bestämde sig för att tömma lägret Krupp-Essen, där 520 kvinnliga judiska fångar hade varit slavarbetare. Vi känner till från andra vittnesmål från Buchenwald, att denna grupp kvinnor tvingades marschera till fots från den sönderbombade Essen till staden Bochum – en så kallad dödsmarsch. Den 17 mars avgick ett tåg mot Bergen-Belsen via Buchenwald med fångar, och det är mycket troligt att Eugenie är med på den transporten.

Bergen-Belsen

Till Bergen-Belsen hade tusentals judar förflyttats från andra koncentrationsläger i takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare. Många av fångarna, likt Eugenie, hade tvingats på dödsmarscher i den bittra kylan i januari och februari, innan de som överlevt nådde fram till Bergen-Belsen. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. Eugenie blev nu sjuk i feber, diarré och även tyfus, som medförde svår hosta.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Flera tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Eugenie och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. Eugenie uppger till de allierade att hon önskar komma till sin syster i Tel Aviv.

Hon var en av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Det var efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck som Eugenie togs till Sverige på S/S Kastelholm den 11 juli 1945.

Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Eugenie och många av de andra svårt sjuka befriade fångarna transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. För sjukhuspersonalen i Sigtuna uppger Eugenie att hon har smärtor i hela buken. Hon lider av lungtuberkulos och lungsäcksinflammation. Hon känner sig mycket svag och har ingen aptit. Sjukhuspersonalen antecknar att hennes allmäntillstånd är ”något påverkad” och att hon är ganska avmagrad.

Den 28 juli blev Eugenie ytterligare sämre. Hon hade låg syresättning och svårare med andningen. Den 30 juli 1945 klockan 16.25 avled hon på sjukhusförläggningen i Sigtuna, 26 år gammal. Vi vet inte om systern Dora kände till Eugenies tragiska öde. Inga familjemedlemmar verkar ha registrerats av någon anhörig. Spåren i de svenska och tyska arkiven är därmed de enda spår som finns kvar av Eugenie och hennes familj.