Regionen Transkarpatien, med de vackra Karpatiska bergen, var ett område som under många århundraden tillhört och styrts av det ungerska kungadömet, men under mellankrigstiden tillfallit Tjeckoslovakien. Idag ligger regionen och byn Zlatary, som idag kallas Zolotarvo, i Ukraina.
I Transkarpatien växte Ida upp tillsammans med sin pappa David och mamma Teréz, även kallad Tova, och sina tre yngre syskon: Otto, Helen och lilla Blanka, även kallad Bluma. David arbetade som transportör medan mamma Teréz var hemmafru. Familjen bosatte sig i närbelägna orten Bustyaháza, idag Bushtyno i Ukraina, under Idas uppväxt.

Ida var 18 år gammal när kriget i Europa bröt ut. Redan i mars 1939, innan det stora krigsutbrottet, hade Ungern ställts sig nära Nazityskland och erövrat området Transkarpatien. Det är möjligt att det var i samband med detta som Ida och hennes syster Helen kom att lämna hembyn för att bo hos deras fastern Margit i Budapest. Det är möjligt att även brodern Otto följde med, men det är inte helt tydligt. Bara något år efter krigsutbrottet kom Ungern att alliera sig med axelmakterna och Nazityskland.

Judarna i Ungern började nu utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna. Lagarna tog ifrån judar rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. Lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det verkar som att flytten till Budapest räddade livet på Ida, Helen och Otto.

När Nazityskland anföll Sovjetunionen i juni 1941 förklarade även Ungern, som nazisternas allierade, krig. I Transkarpatien, som alltid legat i gränslandet mellan Ungern, Tjeckoslovakien och Ukraina, började nu de ungerska myndigheterna deportera och lämna över tusentals judar, de flesta med utländska medborgarskap, till nazisterna. Många ungerska judar deporterades också, däribland David, Teréz och Blanka. Sammanlagt deporterades mellan 14 000–18 000 judar till staden Kamianets-Podilskyi i sydvästra Ukraina.

Massakern vid Kamianets-Podilskyi

Under loppet av två dagar, mellan den 27 och 28 augusti 1941, kom nazisternas mobila dödspatrueller, Einsatzgruppen, att mörda 23 600 judar. Den stora majoriteten var ungerska judar, däribland dem Idas föräldrar David och Teréz och lillasyster Blanka. David var 46 år gammal och Teréz var 42 år gammal när de mördades. Lilla Blanka var bara fyra år gammal. Massakern vid Kamianets-Podilskyi var en av de första större organiserade massmorden på judar under andra världskriget, en av de första aktionerna i nazisternas ”Slutgiltiga lösning”.

Det verkar inte som om Ida och hennes syskon kände till vad som hänt med deras familj. Ida, systern Helen och kanske även med brodern Otto befann sig förmodligen hos sin faster Margit i Budapest fram till 1944. Trots att Ungern var lierade med Nazityskland, hade judar fram till nu kunnat fortsätta och leva ett relativ drägligt liv, de antijudiska lagarna till trots.

Men allt kom att förändras under våren 1944. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern i mars 1944, för att stoppa fredsförhandlingarna. Under sena våren och sommaren 1944 kom hundratusentals ungerska judar att deporteras med godståg till främst Auschwitz-Birkenau, där den absoluta majoriteten mördades.

Ida deporteras till arbetsläger, sedan till Bergen-Belsen

Vi vet inte helt vad som hände Ida och hennes kvarvarande familj i Budapest under denna tid. Mot hösten 1944 deporterades Ida till ett för oss okänt arbetsläger där hon förmodligen arbetade som sömmerska, men i januari 1945 flyttades hon vidare till ett annat läger, troligen Hohne, ett av Bergen-Belsens satellitläger. Ida uppgav själv att hon anländer till vad som verkar vara huvudlägret Bergen-Belsen ungefär i mars 1945. Där befann sig även hennes syster Helen och fastern Margit. Det är oklart om syskonen och deras faster lyckades hålla ihop under den här tiden, eller om de återförenades i Belsen. Situationen i koncentrationslägret Bergen-Belsen var mycket svår. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Ida verkar bara ha hunnit vara i lägret i en dryg månad, men hade där insjuknat i tuberkulos. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Ida, Helen, Margit och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. I deras registerkort uppger alla tre ur familjen Hoffman att de önskade återvända till Budapest.

Ida, Helen och Margit var bland de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Ida och Margit till Sverige på S/S Kastelholm den 11 juli 1945, tillsammans med bland annat Rozsi Hirschl och Klara Schwarcz. Helen anlände till Sverige två dagar senare, med båten M/S Rönnskär.

Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Ida och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Ida lades in på sjukhuset i Sigtuna med tuberkulos den 15 juli 1945. Till läkarna uppgav hon att hon under ett tag lidit av diarré, haft feber i tre månader och upplevt smärta vid djupandning, samt hade dålig aptit och buksmärtor. Lite mer än en vecka efter hennes ankomst noterades ytterligare försämring i hennes tillstånd. Tidigt på morgonen den 31 juli 1945 avled Ida i Sigtuna av tuberkulosen hon hade insjuknat i under tiden i Bergen-Belsen. Hon blev 24 år gammal.

Margits öde efter ankomsten till Sverige är tyvärr okänt för oss. Systern Helen kom med tiden att gifta sig med en man vid namn Vilmos Rostas och tillsammans emigrerade de till USA den 25 november 1949. Brodern Otto, vars upplevelser under Förintelsen är okända för oss, överlevde också Förintelsen. Han verkar möjligen ha blivit kvar i Ungern och befann sig efter kriget, år 1946, i Budapest, där han verkar ha bott på adressen Dohany 22. Han kom att gifta sig med en annan överlevande, Maria Guttman. Otto kom senare att byta namn till Asher Ben David, där förnamnet kom från hans farfar och efternamnet från hans far. Han kom att flytta till Israel och bosatte sig i Nahariya, i norra Israel. Det var han som kom att registrera sina mördade föräldrar och syskon i Yad Vashems databas.

Toppbild: Postwar Registration Card för Ida Hoffman. Foto: Arolsen Archives.