Eva Fürst

Eva Fürst föddes 1926 i Odorhei, en liten stad i hjärtat av Transsylvanien, som då befann sig i gränslandet mellan Rumänien och Ungern. På ungerska heter staden Székelyudvarhely, och under Evas uppväxt identifierade sig majoriteten av befolkningen som ungrare. Den politiska och etniska kartan över denna region var komplicerad, präglad av ett historiskt rivaliserande mellan ungrare och rumäner. Transsylvanien, som hade varit en del av Ungern fram till första världskrigets slut, tillföll efter kriget Rumänien.

Eva föddes in i en judisk familj, till föräldrarna Franzis och Irena. Hon verkar ha haft systrar, men mer än det är svårt att veta. Odorhei var en relativt liten stad med en blygsam judisk befolkning, särskilt i jämförelse med andra större judiska centra i regionen.

När Eva var 13 år gammal bröt andra världskriget ut i Europa i september 1939. Inom ett år, under 1940, kom Ungern att annektera hela området där staden låg. Eva och hennes familj hamnade nu under ungerskt styre. Innan kriget bröt ut hade Ungern ställt sig nära Nazityskland och var nu allierade med dem. Judarna i Ungern och de områden Ungern erövrat och annekterat började nu utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna, som tog ifrån judar rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ändå inte att jämföra med vad som samtidigt hade börjat ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina.

Nazityskland ockuperade landet 1944

Den 19 mars 1944 förändrades allt för Evas familj och alla andra judar i Ungern när Nazityskland ockuperade landet. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern för att stoppa fredsförhandlingarna. Den tyska ockupationen innebar en dramatisk försämring av situationen för Ungerns judar. Tyska och ungerska myndigheter inledde snabbt deportationer av judar till koncentrations- och förintelseläger. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Eva och antagligen hennes familj var bland de över 400 000 judar som deporterades under kommande månader. Eva verkar ha deporterats under senvåren eller sommaren 1944, till Auschwitz. Det var här som majoriteten av Ungerns judar mördades i gaskamrarna. Vi vet väldigt lite om vad som hände med Eva och hennes familj. Mot slutet av kriget befann hon sig, ensam, i koncentrationslägret Bergen-Belsen i norra Tyskland. Till Bergen-Belsen hade tusentals på tusentals judiska fångar tvingats i takt med att de allierade kom närmare. Många av fångarna hade tvingats ut på dödsmarscher från olika arbetsläger, under fruktansvärda förhållanden i den svåra kylan under vintern 1944 och 1945. Det är möjligt att även Eva hade tvingats genomlida en sådan dödsmarsch.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Eva och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. I hennes registerkort uppger Eva att hon önskar återvända hem till sin hemstad, till Odorhei. Vid det laget hade hon varit fånge i koncentrationsläger i 13 månader. Innan det hade hon varit frisk, men nu led hon av feber, magsmärtor, diarré och hade drabbats av tyfus, en sjukdom som spreds snabbt i de överfyllda lägren under de sista månaderna av kriget.

Eva var en av de över 9 000 överlevande som kom att hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs hon till Sverige på S/S Kastelholm den 28 juni 1945. Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Vid ankomsten togs hon till Sigtuna beredskapssjukhus, där hon behandlades för tyfus och tuberkulos (TBC). Dessa sjukdomar var vanliga bland överlevande från lägren på grund av de extrema förhållandena de levt under. Trots vården på sjukhuset försämrades Evas hälsa, och hon flyttades senare till Ribbingelund, ett specialsjukhus för tuberkulosbehandling utanför Eskilstuna. Den 16 januari 1946 noterade sjukhuspersonalen att hennes tillstånd hade försämrats ytterligare. Två dagar senare, den 18 januari, avled Eva lugnt och stilla, 19 år gammal.

Vi vet nästan ingenting om vad som hände med resten av familjen Fürst. Från anteckningarna i hennes så kallade “Displaced Person Registration Record” verkar det stå skrivet att hon hade en syster, men anteckningarna är svårtydda och det är möjligt att ordet “sister” är överstruket. Den lilla mängd information som finns om hennes familj har samlats genom den omfattande forskningen av René Kenoshi, som har dokumenterat över 400 namn från det judiska samfundet i Székelyudvarhely (Odorhei). Bland dessa finns ett antal med efternamnet Fürst, där en möjligen är Evas mamma Irene. Bland René Kenoshis material finns även ett fotografi på en ung kvinna vid namn Eva Fürst från Odorhei, som är registrerad som två år äldre än vår Eva. Det finns ingen annan med samma namn registrerad från den platsen, så det är möjligt och kanske till och med troligt att bilden föreställer henne.

Toppbild: Postwar Registration Card för Eva Fürst. Foto: Arolsen Archives.