Regina Bachner

Regina växte upp i Berlin tillsammans med sina föräldrar och en två år yngre bror, vars namn vi tyvärr inte vet. Hennes pappa Lewek arbetade som skräddare på en stor konfektionsverkstad i staden och familjen levde ett gott liv. Familjen bodde i en fyrarumslägenhet på Zehdenickergatan 2, i kvarteret Prenzlauer Berg, där närmare 11 procent av invånarna var judar. I kvarteret låg Tysklands största synagoga, Rykestrasse-synagogan, som var en av mycket få synagogor som överlevde Novemberpogromen.

Hemma hos familjen Bachner talades det tyska och även om föräldrarna ursprungligen var polska judar, kände de sig väldigt tyska. De var troende judar, men som många av Berlins judar var de inte ortodoxa. De flesta av deras vänner var icke-judar, även om Regina gick i en judisk skola. Regina hade en bra barndom och på somrarna brukade hon åka på sommarläger.

Under Reginas barndom började Tyskland förändras. Situationen för judarna i landet började raseras när nationalsocialisterna och Hitler kom till makten i Tyskland år 1933, och på kort tid blev landet en nazistisk diktatur. Långsamt började judar mer och mer diskrimineras och förföljas, något som trappades upp med åren. Lagar sattes in som gjorde att tyska judar snart förbjöds att tjänstgöra inom de flesta offentliga yrken, så som läkare, lärare och jurister. Judar stängdes också ute från olika organisationer och föreningar, såsom idrottsföreningar. I september 1935 antog nazisterna Nürnberglagarna, som nu såväl juridiskt som socialt skiljde judar åt från icke-judar i landet. Judar fick inte längre gifta sig med icke-judar och många judar förlorade sina medborgarskap.

Samtidigt som Tyskland skärpte sina lagar och började dra in medborgarskap, bestämde sig den polska regeringen för alla pass tillhörande polska judar som bodde utomlands, så som familjen Bachner, skulle bli ogiltiga den 29 oktober 1938. Den polska regeringen ville stoppa de judar som flyttat till Tyskland nu skulle återvända, i takt med att förföljelserna mot judar ökade i landet. Tyskland var inte sena med att reagera.

Mellan den 27–28 oktober 1938 greps närmare 17 000 polska judar och utvisades till Polen. En av dem som utvisades var Reginas pappa Lewek. Ungefär samtidigt tvingades Regina sluta i skolan. Kort efter pappans utvisning skedde nästa katastrof – Novemberpogromen.

Regina var 14 år när kriget bröt ut

Livet blev allt svårare efter Novemberpogromen och till slut deporterades även Regina, hennes mamma och hennes bror till Polen och tvingades lämna sitt hem bakom sig. Resan gick till staden Chrzanów, i Polen, lite väster om Krakow, där de återförenades med pappa Lewek. Åtta dagar senare bröt kriget ut, den 1 september 1939. Regina var då 14 år gammal.

Under de första dagarna av kriget skiljdes Regina från sina föräldrar och flydde ut på landet med en släkting, samtidigt som bomberna föll över området. Efter några dagar hade tyska styrkor intagit staden, men Regina kunde nu återförenas med sina föräldrar. Kort därefter annekterades staden av Nazityskland. I Chrzanów fortsatte Reginas pappa att arbeta som skräddare och familjen, trots omständigheterna, hade det skapligt. Hälften av stadens invånare var judar och det verkar som att det var Leweks hemstad.

År 1941 upprättade tyskarna ett getto i Chrzanów, där judarna tvingades leva, dock ej instängda bakom murar. Ett Judenrat (Juderåd) hade även upprättats för att styra gettot och den judiska befolkningen. Mot sommaren 1942 påbörjade tyskarna de första deportationerna från Chrzanów. Ungefär hälften av stadens judar, över 3 000 människor, deporterades, eller ”omförflyttades” som nazisterna kallade det, till Auschwitz. Familjen Bachner överlevde denna första selektion, men skickades i november 1942 till koncentrationslägret Neusalz an der Oder, i västra Polen, ett underläger till koncentrationslägret Gross-Rosen.

I lägret tvingades Regina slavarbeta i en garnfabrik. Familjen levde tillsammans med andra från hemstaden Chrzanów, i samma barack, och de levde där som en familj. I början av år 1943, bara några månader efter att de kommit till lägret valdes Reginas föräldrar, Lewek och Anna, ut vid en selektion. Hon såg dem aldrig mer. Utöver Reginas vittnesmål finns det nästintill inga spår efter Lewek eller Anna bevarade. Det är nästan som om de aldrig funnits. Vad som hände med dem är okänt, men vi antar att de mördades. Vi vet inte heller vad som hände med hennes bror, som vi tyvärr inte vet namnet på. Det går inte att finna några spår efter honom.

Regina blev kvar i lägret, tillsammans med de andra från Chrzanów, i två år. Hon togs omhand av några äldre syskon från staden, då tiden i lägret präglades av dålig mat och sjukdom. De som var sjuka deporterades till Auschwitz, men från Reginas uppgifter är det svårt att förstå om även hon skickades dit. I januari 1945 hade ryska styrkor börjat närma sig koncentrationslägren i Polen, vilket ledde nazisterna till att börja evakuera lägren och förflytta fångarna västerut, mot Tyskland. Lägret i Neusalz kom nu att tömmas och Regina och hennes medfångar tvingades nu ut till fots, i snön, i dåliga kläder, på en marsch västerut – en dödsmarsch. Under den långa marschen dog många av fångarna, i kölden, av utmattning, eller mördade av nazisterna. Efter fjorton dagar till fots kom Regina och de som hade överlevt att transporteras till Flossenbürgs koncentrationsläger. Därifrån skickades de nästan direkt vidare i godsvagnar, utan vare sig vatten eller mat, till Bergen-Belsen.

Till Belsen anlände Regina i mars 1945. Dit hade tusentals på tusentals judar, likt henne, förflyttats från andra koncentrationsläger i takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare. De som överlevt dödsmarscherna kom nu till det överbefolkade och trånga lägret, där det spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, typhus och tuberkulos och dödade tusentals. Regina var vid denna tidpunkt mycket svårt sjuk. I lägret separerades hon från många andra personer från Chrzanów, som trots allt de varit igenom lyckats hålla sig samman som en liten grupp. Regina hade tur att en av hennes vänner blev kvar tillsammans med henne och tog hand om henne.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vi befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Regina var stark nog när engelsmännen kom för att springa fram och möta dem, men fick svår diarré kort därefter. Regina och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. I detta registerkort finns några av de få spår som finns kvar efter hennes föräldrar, Lewek och Anna.

Regina var en av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Regina, sjuk, till Sverige på S/S Kastelholm den 27 juni 1945. Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Regina och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

Under sin tid i Sigtuna intervjuades Regina av den judiska psykiatrikern Esther Lamm, vars arkiv finns bevarat på Judiska museet i Stockholm. Utan den intervjun, som detta vittnesmål till stor del är baserat på, hade vi idag kunnat veta mycket lite om Regina Bachner och hennes familj. Hon verkar ha varit den enda ur sin familj som överlevde, bara för att till slut avlida i Sverige, i sviterna av skadorna hon fått under kriget.

Hon ville efter kriget inte återvända till Polen, hon ville gärna stanna i Sverige. Regina drömde om att få barn och kanske leva som hemmafru. Hon kände sig pessimistisk angående framtiden för judar, och uppgav att hon inte skulle ha haft något emot att assimileras och gifta sig med en kristen man. Hon kom aldrig att uppfylla några av dessa planer. I november 1945 förflyttades Regina från Sigtuna beredskapssjukhus till Rosöga sanatorium, där hon avled 03:46 den 22 mars 1946, 21 år gammal.