Rozsi Hirschl

Rozsi hade, troligen, fyra eller fem äldre systrar, de flesta av dem boendes i Budapest. Det var där äldsta systern Ema arbetade som kontorsansvarig och mellansystern Margit arbetade som servitris. I huvudstaden bodde också systern Erzebet med sin man Imre. Rozsi hade potentiellt också en syster vid namn Gynla, som även hon levde i Budapest, men de överlevande källorna gör det svårt att vara helt säker på deras släktband. Den enda systern som, förmodligen, inte bodde i Budapest var systern Yanka som levde med sin man Ilesh i staden Mako, på gränsen till Rumänien och Serbien i östra Ungern.

Efter uppväxten i den medelstora staden Nagykanizsa, inte långt från gränsen till Kroatien, träffade Rozsi musikern Laszlo Hirschl, uppvuxen i en förort till Budapest. De gifte sig och levde tillsammans i Budapest. Den ungerska huvudstaden hade på denna tid en stor judisk befolkning, nära 15 procent av stadens invånare.

När kriget bröt ut i september 1939 var Rozsi 24 år gammal. Redan innan dess hade Ungern ställt sig nära Nazityskland och år 1940, bara något år efter krigsutbrottet, allierade sig Ungern med axelmakterna och Nazityskland. Judarna i Ungern utsattes för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna. Lagarna tog ifrån judar rättigheter och förbjöd judar från att bland annat utöva vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ändå inte att jämföra med vad som samtidigt började ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina.

Rozsi och Laszlo levde fortsatt, som det verkar, i Budapest och mitt under kriget, antingen 1942 eller 1943, fick de en liten dotter, Edit. I takt med att Ungern nu aktivt stred för axelmakterna mot de allierade på östfronten, började Ungern tvångsrekrytera de flesta dugliga judiska män till arbetsbataljoner. Dessa arbetsbataljoner tvingades utföra hårda och farliga arbeten, inte sällan vid fronten. De judiska männen utsattes för fysiskt våld och brutaliteter, under usla förhållanden, och närmare 30 000 judiska män dog i arbetsbataljonerna. Det verkar som att Laszlo, inte långt efter Edits födelse, greps och skickades till en av dessa arbetsbataljoner. Han kom aldrig tillbaka. Laszlo verkar ha mördats där runt år 1944, enligt hans anhörigas uppgifter. Rozsi tog med sig lilla Edit och flyttade från Budapest hem till sina föräldrar i Nagykanizsa.

Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till våren 1944 vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen förhandlade istället med de allierade efter de tunga förlusterna på östfronten 1943. Som svar invaderade och ockuperade Nazityskland Ungern i mars 1944. Med detsamma upprättade tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Rozsi, Edit och Rozsis föräldrar Mikhai och Sidonia tvingades in i gettot i Nagykanizsa, där de fick bo i drygt en månad. Under loppet av två dagar, 16–17 maj, tömdes gettot och Rozsi, Edit och hennes föräldrar, samt alla gettots invånare, tvingades på godsvagnar, med slutdestination Auschwitz. Deportationen från Nagykanizsa var den allra första deportationen av ungerska judar. På bara tre månader deporterades över 400 000 ungerska judar till Auschwitz, nästan alla direkt till döden. Resan från Nagykanizsa tog fem dagar, och från vittnesmål från andra ungerska förintelseöverlevande vet vi att resorna var rent lidande, med överbefolkade godsvagnar utan tillräckligt med luft, mat och vatten. Direkt efter ankomsten till Auschwitz separerades, troligen, Rozsi från båda sina föräldrar och sin lilla dotter, som förmodligen mördades direkt efter ankomsten, i Auschwitz-Birkenaus gaskammaren. Edit var ett eller två år gammal när nazisterna mördade henne.

Rozsi valdes ut för att arbeta och skickades efter några månader i Auschwitz till ett av arbetslägren tillhörande koncentrationslägret Buchenwald, dit hon ankom i oktober 1944. Hon hamnade borta i Essen, i västra Tyskland, på en fabrik tillhörande stål och ammunitionsföretaget Krupp. Många av de överlevande från slavarbetet i Krupps fabriker har efter kriget vittnat om de fruktansvärda arbetsförhållandena. Till slut, tidigt i april 1945, flyttades Rozsi vidare till koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Till Bergen-Belsen hade tusentals på tusentals judar förflyttats från andra koncentrationsläger i takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare. Många av fångarna hade tvingats på dödsmarscher i den bittra kylan i januari och februari, innan de som överlevt nådde fram till Bergen-Belsen. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. Rozsi hade, trots de svåra omständigheterna, hållit sig relativt frisk fram till ankomsten i Bergen-Belsen, men blev nu svårt sjuk i diarré och feber, samt led av svår undernäring.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Rozsi och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt.

Rozsi var en av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Rozsi, svårt sjuk, till Sverige på SS Kastelholm den 11 juli 1945. Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Rozsi och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Hon lades in på sjukhuset i Sigtuna med tuberkulos och tyfus. Inte långt därefter, den 21 augusti samma år, fördes hon vidare till Söderby sanatorium utanför Stockholm. Där var hon inlagd till den 9 december 1946, då hon avled 31 år gammal.

Rozsi var inte den enda ur sin familj som levde vid befrielsen. Även fyra av hennes systrar hade överlevt. Erzebet och Yanka överlevde båda Förintelsen mirakulöst i Budapest och dess getto. Efter kriget levde Erzebet kvar i Budapest, tills hon gick bort, 103 år gammal, år 1993. Även Yanka bodde kvar i Budapest, fram tills hon gick bort år 1974. Hennes dotter, Ilana,  flyttade till Israel och där på Yad Vashem registrerade hon en stor del av familjen som mördades under Förintelsen. Det är via henne som det finns bevarade fotografier på Rozsi, Laszlo, deras dotter Edit och Rozsis föräldrar. Systern Margit deporterades, verkar det som, av tyskarna men överlevde Förintelsen. Hon fritogs mot slutet av kriget och bosatte sig i Israel.

Rozsis äldsta syster, Ema, deporterades även hon till Auschwitz och överlevde. Hon fördes förmodligen vidare till andra koncentrationsläger, men räddades till Sverige med Svenska Röda Korsets vita bussar. Hon ankom till Sverige den 5 maj 1945 och placerades på Flickskolan i Landskrona. Efter kriget tog Ema hjälp av World Jewish Congress i ett försök att hitta sina släktingar. Det är tyvärr oklart om hon lyckades få reda på att hennes lillasyster Rozsi överlevde och kom till Sverige. Vi vet därför inte om de någonsin hann återförenas.

Om Rozsi Hirschl

Om Rozsis make Laszlo Hirschl

Om Rozsis dotter Edit Hirschl

Om Rozsis pappa Mikhai Singer

Om Rozsis mamma Sidonia Singer

Om Rozsis syster Ema Singer

Om Rozsis syster Yanka Koti

Om Rozsis syster Elizabet Fürst

Om Rozsis syster Margit Singer