Sabina Krautwirt

Sabina växte upp tillsammans med sina föräldrar David och Anna Abrahamer, och sina yngre syskon Jakub och Irena. De var några av de närmare 70 000 judar som levde i den anrika staden Krakow. Familjen ägde ett bageri, där fadern David arbetade som bagarmästare, och både Sabina och Jakub verkar ha hjälpt till i bageriet. Familjen Krautwirt levde centralt i staden, vid den stora Rakowicki-kyrkogården, lite norr om Krakows gamla stad.

Sabina var 25 år gammal när tyska trupper marscherade in i Krakow den 6 september 1939, knappt en vecka efter att tyska styrkor invaderat Polen. Tyskarna ville etablera Krakow som säte för den tyska ockupationen och önskade rensa staden på dess judiska befolkning. Stadens judar började förföljas och diskrimineras. De tvingades bära vita armbindlar med blåa davidsstjärnor och många judar tvingades till tvångsarbeten. Alla judar i staden registrerades och tvingades även registrera sina ägodelar. Synagogorna stängdes igen och judar förbjöds beträda vissa platser och använda viss kollektivtrafik.

Under våren 1940, lite mer än ett halvår efter den tyska invasionen, började tyskarna fördriva stora delar av Krakows judar österut, till landsbygden och området närmare den polska staden Lublin. Till en början erbjöds judarna att få behålla sina egendomar om de självmant flyttade, men det dröjde inte länge innan de blev tvångsförflyttade. Totalt fördrevs över 50 000 judar från Krakow. De flesta av judarna som fördrevs mördades senare i Förintelsen, många av dem i förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka.

Kvar i Krakow fanns bara 15 000 judar, bland dem Sabina och hennes familj, de judar som tyskarna ansåg ”ekonomiskt användbara”. Men, det dröjde bara några månader, till mars 1941, tills de kvarvarande judarna tvingades in i det getto tyskarna nu etablerade i staden. Området som valdes ut var det slitna kvarteret Podgórze, på andra sidan floden Wisla från Krakows gamla stad och det judiska kvarteret Kazimierz. Det gamla judiska kvarteret, där judar bott sedan 1300-talet, skulle istället bli en del av den nya ”arifierade” staden tyskarna ville etablera.

När gettot i Krakow etablerades hade Sabina precis hunnit gifta sig med en man vid namn Mojesz Krautwirt. Det är inte helt klart om Mojesz och hans föräldrar redan levde i det område som blev gettot, eller om de precis tvingats att flytta dit. Sabina flyttade in hos familjen Krautwirt i Krakows getto. Säkert är att Sabinas familj tvingades flytta in gettot. Varje person fick endast ta med sig 25 kg egendom, medan resten av egendomarna och tillgångarna judarna hade kvar beslagtogs av tyskarna. 15 000 människor skulle nu leva i det lilla kvarteret Podgórze, där det tidigare inte levt fler än 3 500 personer. Då och då fylldes gettot på med fler judar som deporterats dit.

Till en början var gettot inte ett stängt getto och vissa judar tilläts till och med arbeta utanför, men i oktober 1941 murades gettot in. Judar som lämnade gettot utan tillåtelse straffades med döden. Fram till denna punkt hade vardagslivet i gettot ändå fortsatt, mycket tack vare att många judar hade tillåtelse att arbeta utanför gettot och därmed kunnat köpa mat och varor till sina familjer. Utan tillgång till tillräckligt med mat och med enorm trängsel började misären bli svår i gettot. Många av gettots judar tvingades till slavarbete i koncentrations- och arbetslägret Płaszów, som tyskarna etablerade söder om gettot.

Med flytten till gettot börjar spåren efter Sabina och hennes familj försvinna. Under våren och sommaren 1942 började tyskarna officiellt förflytta folk från gettot ned till lägret Płaszów, men i verkligheten deporterades tusentals till förintelselägret i Bełżec, där de mördades omgående. Under sommaren och hösten 1942 mördades närmare 15 000 judar från Krakows getto. Det verkar som att större delen av familjerna Abrahamer och Krautwirt var bland de mördade. I listor från gettot på arbetsföra personer finns Sabinas bror och make registrerade, men inte hennes föräldrar, systern Irene eller Mojesz föräldrar. Efter kriget uppgav Sabina att hennes föräldrar var döda. Brodern Jakub verkar ha flyttat in hos Sabina och hennes man Mojesz, men kort därefter upphör spåren efter Mojesz. Vid krigsslutet uppger Sabina att hon är änka.

Sabina och Jakub var ensamma kvar i det hårt ansatta gettot, fram till att gettot tömdes i mars 1943. Under tömningen av gettot sköts nästan 2 000 judar medan de kvarvarande 2 000, inkluderat syskonen Abrahamer, förflyttades till koncentrationslägret Płaszów. I Płaszów tvingades judarna utföra hårda slavarbeten, i bland annat fabriker. Efter 1,5 år tillsammans i lägret flyttades Jakub, Sabinas yngre bror, till koncentrationslägret Flossenbürg i Bayern den 16 oktober 1944. Jakub och de andra fångarna tvingades till arbete i stenbrott, vilket innebar att omständigheterna var värre än i många andra arbetsläger, med oerhört fysiskt krävande arbete. Fångarna i lägret plågades av brist på rent vatten och usel hygien samtidigt som de var dåligt klädda för det kalla vädret. Den 3 mars 1945 mördades Jakub i koncentrationslägret Flossenbürg och kremerades där. Han blev 27 år gammal.

Sabina verkar ha överlevt i Płaszów ända fram till januari 1945, detta trots dagliga skjutningar, deportationer och fruktansvärda förhållanden. De flesta av fångarna i lägret hade redan mördats eller likt Jakub deporterats vid denna tidpunkt, men Sabina verkar ha varit en av de drygt 600 fångar som var kvar i lägret. De sovjetiska styrkorna kom nu allt närmare, och Sabina och de andra tvingades utrymma läget och vandra till Auschwitz till fots i den bittra kylan, en sträcka på närmare 50 kilometer.

Från Auschwitz verkar Sabina ha transporterats vidare västerut, tills hon hamnade i Bergen-Belsen, dit även andra tiotusentals judar förflyttades i takt med att de allierade styrkorna kom närmare och närmare. Likt Sabina hade många av fångarna tvingats på dödsmarscher i den bittra kylan i januari och februari, innan de som överlevt nådde fram till Bergen-Belsen. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysentri, difteri, tyfus och tuberkulos. Sjukdomarna dödade tusentals och Sabina blev svårt sjuk i feber, diarré och tyfus.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vi befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Sabina och de andra som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård. Samtidigt försökte de allierade styrkorna att registrera alla som överlevt. I registerkortet anger hon att hennes föräldrar och make är döda, men att hon har en faster eller moster i Bolivia som närmast anhörig.

Sabina var en av de över 9 000 överlevande som hämtades till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Sabina, svårt sjuk, till Sverige på SS Kastelholm den 11 juli 1945. Kastelholm ankom till Stockholm efter fyra dagars färd. Sabina var då i så dåligt skick att hon direkt skickades till Epidemisjukhuset i Roslagstull, bara någon kilometer från Frihamnen dit båten anlänt. Vid sjukhuset försökte läkarna desperat rädda livet på henne, men den 5 augusti klockan 14:25 avled hon av sina svåra skador, 32 år gammal. 

Det verkar som att Sabina var den enda ur sin familj som var vid liv vid befrielsen. I hennes och familjens fall finns det ingen överlevande som har registrerat några av familjens medlemmar. De spår som berättar om att Sabina och familjerna Abrahamer och Krautwirt levt är några få dokument som finns i arkiven.

Om Sabina Krautwirt

Om Sabinas make Mojesz Krautwirt

Om Sabinas pappa David Abrahamer

Om Sabinas mamma Anna Abrahamer

Om Sabinas bror Jakub Abrahamer

Om Sabinas syster Irena Abrahamer