Sara hade flera syskon, men verkar ha levt tillsammans med sin äldre syster Malka och yngre systrar Raszi och Esther. De hade även en till syster, Chana, som verkar ha bott på en annan plats, enligt de rätt otydliga dokumenten möjligen i det brittiska mandatet Palestina. Släkten Tessler verkar ha varit en stor släkt, med många fastrar, mostrar, kusiner och sysslingar i byn och i de närliggande byarna.

Under sin uppväxt gick Sara i folkskola i fyra år. Efter avslutad skolgång hjälpte hon till både i hemmet och som affärsföreståndarinna i sin fars butiker. Hennes systrar var också skolflickor, och familjens döttrar kunde tala flera språk, inklusive rumänska, tyska, jiddisch och ungerska. Senare, när Sara befann sig i Sverige, antecknade polisen att hon talade mycket god tyska.

Sara var 16 år gammal när kriget bröt ut i Europa. Maramureș-regionen var en del av området som tillfallit Rumänien efter första världskriget, men nu, 1940, kom Ungern att annektera hela området och byn. Invånarna i området hamnade under ungerskt styre.

Innan kriget bröt ut hade Ungern ställt sig nära Nazityskland och var nu allierade med dem. Judarna i Ungern och de områden Ungern erövrat och annekterat började nu utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna, som tog ifrån judar rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ändå inte att jämföra med vad som samtidigt hade börjat ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina. Vi vet väldigt lite om hur familjen Tessler genomlevde dessa år. Det var inte ovanligt att många av männen skickades till tvångsarbete i de ungerska arbetsbataljorna, från vilka många inte återvände.

Den 19 mars 1944 förändrades allt för familjen Tessler och alla andra judar i det som nu var Ungern, när Nazityskland ockuperade landet. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern för att stoppa fredsförhandlingarna. Med detsamma upprättade tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Kort därefter, i maj 1944, deporterades Sara tillsammans med sin familj till Auschwitz. Tillsammans med sina föräldrar och systrar, samt antagligen stora delar av sin släkt, medlemmar ur släkterna Tessler, Farkas och Perl, lastades de nu på boskapsvagnar, med lite mat och vatten, innan de stängdes in. Tågen rullade nu västerut, mot Polen, mot Auschwitz, mot döden. Resan från Ungern tog flera dagar. Från vittnesmål från andra ungerska förintelseöverlevande vet vi att resorna var rent lidande, med överbefolkade godsvagnar utan tillräckligt med luft, mat och vatten.

Vid ankomsten verkar Sara, tillsammans med sin mamma Rachel och systrar Raszi och Esther ha överlevt selektionen. Även en kusin till Sara, vid namn Ita, som var i ungefär samma ålder som syskonen Tessler, verkar ha varit med dem. Saras pappa, Mendel, hennes äldre syster Malka och Itas föräldrar och bror, samt många andra släktingar, verkar ha mördats i Auschwitz.

Vi vet inte exakt vad som hände med familjen härnäst. Saras syster Raszi uppger att modern var med dem i lägret, men att hon sedan dog. Till slut hamnade syskonen Tessler och kusinen Ita i koncentrationslägret Bergen-Belsen, i norra Tyskland. Till lägret hade tusentals på tusentals judiska fångar tvingats i takt med att de allierade kom närmare. Många av fångarna hade tvingats ut på dödsmarscher från olika arbetsläger, under fruktansvärda förhållanden i den svåra kylan under vintern 1944 och 1945. Det är möjligt att även Sara och hennes familj hade tvingats genomlida en sådan dödsmarsch, men vi vet inte. I Bergen-Belsen tvingades Sara arbeta som sömmerska.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Tusentals döda fångar låg obegravda i lägret, en syn som chockerade de allierade styrkorna. De överlevande flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt.

Syskonen Tessler och kusinen Ita verkar vara tillsammans när deras registerkort skrivs, då de är närmast identiska med varandra. Allihopa uppger att de inte ville tillbaka till Rumänien, utan vill försöka ta sig till New York, där de hade syskon till sina föräldrar i livet. Syskonen Tessler uppger att deras föräldrar är döda, men Ita uppger att hon fortfarande söker efter sina föräldrar och sin bror, Moise, som vi idag vet hade mördats i Auschwitz.

Sara, Raszi, Esther och Ita var några av de över 9 000 överlevande som kom att hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna, då de alla var svårt sjuka efter den långa tiden i koncentrationsläger. Den 7 juli 1945 togs de från det svenska fältsjukhuset i Lübeck till Sverige ombord på båten M/S Karskär. Flickorna anlände tillsammans till Helsingborg den 8 juli 1945. Efter ankomsten flyttades Sara och fick vård i Växjö. Sara flyttades runt mellan flera utlänningsläger och flyktingförläggningar i Sverige, i bland annat Småland och Hälsingland. Samtidigt försökte hon och syskonen, med hjälp av släktingar i USA, se till att systrarna kunde flytta dit.

Under 1946, något år efter att hon och syskonen kommit till Sverige, ansökte Sara om uppehålls- och arbetstillstånd som köksbiträde i Sverige, och enligt uppgifter skulle hennes lön vara 75 kronor i månaden med mat och husrum inkluderat. Det är oklart om hon faktiskt började arbeta som köksbiträde, eller om hennes hälsotillstånd gjorde att hon ständigt behövde vård under sin tid i Sverige.

Den 16 juli 1947 avled Sara på Bollnäs sjukhus, endast 24 år gammal. Enligt läkaren var dödsorsaken någon typ av frätning i matstrupen och magsäcken.

Efter Saras död verkar systern Raszi ha flyttat till USA. Hon kom att leva resten av sitt liv i New York. Raszi och gick bort den 6 oktober 2023, 95 år gammal. Även Esther överlevde, men vi vet inte var hon flyttade efter kriget. Det verkar som att Ita till slut flyttade ned och bosatte sig i Israel. I Israel, på 50-talet, kom en syster till Sara, vid namn Chana, att registrera större delen av sin familj som mördades i Yad Vashems databaser. Var hon var under kriget är för oss okänt, men hon verkar väl ha känt till sin familjs öde.