Abraham Müller föddes den 30 augusti 1911 i staden Kaunas i Litauen, som son till Daniel och Chawa (född Becker). Abraham växte upp i en judisk familj och blev, som många andra judar i Kaunas, välutbildad. Han studerade i 13 år och behärskade förutom litauiska även tyska, italienska, ryska och jiddisch. Som egen företagare specialiserade han sig på produktion av kork. Abraham var gift med Taiba Pitler, och tillsammans hade de ett barn.

När andra världskriget bröt ut 1939 var Abraham 28 år gammal. Vid den tiden var Kaunas Litauens tillfälliga huvudstad, och ungefär 25 procent av befolkningen i staden var judar. Kaunas var också ett viktigt judiskt centrum med över 100 judiska organisationer och mer än 40 synagogor. Litauen försökte hålla sig neutralt i kriget, men det stoppade inte Sovjetunionen från att invadera landet i juni 1940. De judiska organisationerna stängdes ned och livet blev svårare för många, inklusive Abraham och hans familj.

Abraham arresterades, familjen tvingades in i gettot

Ett år senare, i juni 1941, bröt Nazityskland Molotov-Ribbentroppakten och attackerade Sovjetunionen. De tyska trupperna tog snabbt kontroll över Kaunas, och nazisterna upprättade snart ett getto för stadens judiska befolkning. Gettot skulle förse den tyska krigsindustrin med slavarbetare. Abraham arresterades den 15 augusti 1941 och tvingades in i Kaunas getto tillsammans med sin familj. Där bodde de på Schaulinstrasse 14, och som mest fanns det 30 000 personer i gettot. Vi har ingen information om Abraham och hans familjs situation i gettot, men det finns en hel del generell information om de fruktansvärda förhållanden som gällde. Trängseln var stor, och det fanns inte rinnande vatten. Arbetsföra, inklusive Abraham, tvingades utföra slavarbete, främst med att bygga den militära flygbasen Aleksotas.

År 1943 omvandlades SS gettot till ett koncentrationsläger, KZ Kauen. När de sovjetiska trupperna började närma sig staden hösten 1944, deporterades Abraham till Dachau och hans fru Taiba till Stutthof. De hade då överlevt i gettot och lägret i närmare tre år. Men nu separerades de, för att aldrig återse varandra och Taiba verkar ha mördats någon gång därefter. Många av de som inte ansågs vara arbetsföra hade redan tidigare mördats i lägret. Vi vet inget om hans föräldrar eller barns öde. Vid ankomsten till Dachau beskriver Abraham att föräldrarna ”saknas”, men det står inget om hans barn. Det är troligt att de var bland de mördade.

Abraham deporterades till Kaufering-Landsberg, Bayern

Abraham var en av cirka 5 000 judar från Kaunas getto som deporterades till lägret Kaufering-Landsberg i Bayern, ett satellitläger till det större koncentrationslägret Dachau. Här tvingades han, tillsammans med de andra fångarna, bygga bunkrar under omänskliga förhållanden. Abraham, som hade erfarenhet av byggarbete, fick troligen använda sina kunskaper som murare. Förhållandena i lägret var fruktansvärda, och många dog dagligen på grund av svält, sjukdomar och hårt arbete. När de amerikanska trupperna befriade lägret den 27 april 1945, hade endast drygt 600 av de deporterade litauiska judarna överlevt. Abraham var en av dem, men han hade förlorat större delen av sin familj.

Med krigets slut blev det forna arbetslägret i Landsberg ett av de största så kallade ”Displaced Person”-lägren för judar som inte hade något hem att återvända till, alltså ett stort flyktingläger. Abraham stannade där fram till december 1945. Trots att han från början uppgett att han ville resa till dåvarande Palestina, tog han sig istället till Trieste i Italien, där hans syster bodde. Vid den tiden var Abraham troligen redan svårt sjuk, efter de år han tillbringat under slavliknande förhållanden. Skadorna från Förintelsen ledde till att han år 1948 lades han in på sjukhus i Trieste. Han kom att vårdas närmare två år på sjukhuset i Trieste, samt på sjukhus i Florens och Merano.

Tiden i Sverige

I juni 1950 ansökte Abraham om att få uppehållstillstånd i Sverige, för att få vård för sina skador. Med hjälp av International Refugee Organization ankom han den 4 november 1950 till Sverige. Han lades in på Garphyttans sanatorium i Närke, där man huvudsakligen behandlade tuberkulos.

Han avled den 22 oktober 1951 på Karlskoga lasarett, inte ens ett år efter ankomsten till Sverige. Abraham blev 40 år gammal och begravdes på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Vi vet nästan inget om hans liv i Sverige, eller vad som faktiskt hände med hans familj. Abraham är ett av fallen där det lilla som finns bevarat i de svenska arkiven ger oss möjligheten att återskapa i alla fall delar av hans berättelse.