Antonia Roth

Antonia, vars judiska namn verkar ha varit Pesel, växte upp i byn med föräldrarna. Antonia hade även minst fyra bröder, Ferdinan, Khaim Mekhel, Froim och Zigmunt, samt en syster, Gizela.

Under deras uppväxt, efter första världskriget, blev området de levde i en del av den nya Tjeckoslovakiska republiken. Brodern Ferdinand gifte sig med en kvinna som hette Anna och Khaim Mekhel gifte sig med en kvinna vid namn Seren. Gizela gifte sig med en man vid namn Chaim, och fick två barn. Brodern Froim arbetade som lärare, medan Antonia själv arbetade som brodös, alltså med broderihantverk.

Under dessa år gifte sig Antonia med Jenö Roth, som kom från den närbelägna byn Trebisov. Han var stenhuggare, specialiserad på att arbeta med marmor. Det finns olika uppgifter om var exakt de bodde före kriget, men det är klarlagt att det var nära Trebisov och hembyn Giraltovce, i gränslandet mellan dagens Slovakien, Ungern och Ukraina. Antonia och Jenö fick två söner, Lipman, vars smeknamn var Lipnele, och Arie, kallad Arosh. Tyvärr saknar vi uppgifter om hur gamla de var

men när kriget bröt ut i Europa i september 1939 var Antonia 37 år gammal. Det är troligt att pojkarna var någonstans i tonåren vid denna tidpunkt.

Redan ett år tidigare, 1938, hade Tjeckoslovakien tvingats ge upp hela området, där familjen Roth och släkten Heller levde, till Ungern, efter påtryckningar från Nazityskland. Området hamnade nu under ungerskt styre. När kriget bröt ut ett år senare allierade sig Ungern med axelmakterna och Nazityskland. Judarna i Ungern började utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna, som tog ifrån judar deras rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. De anti-judiska lagarna gjorde livet för judarna i Ungern svårt, men det gick ännu inte att jämföra med vad som samtidigt började ske mot judarna i Polen, Baltikum och Ukraina.

Det är svårt att veta hur livet fortskred för Antonia, Jenö och sönerna under de första krigsåren, men säkert är att allt kom att förändras under våren 1944. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade, efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern i mars 1944, för att stoppa fredsförhandlingarna. Med detsamma upprättade tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop, för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Inom ett par veckor inleddes massiva deportationer av judar till koncentrationsläger och i maj 1944 registreras både Antonia och Jenö i Auschwitz. De hade förmodligen blivit deporterade dit, tillsammans med sina söner och sina släktingar i godsvagnar, som så många andra av de ungerska judarna. Här försvinner alla spår av hennes söner, Lipman och Arie, och allt tyder på att de mördades vid ankomsten till Auschwitz. Antonias broder Ferdinand hade redan deporterats till Auschwitz i maj 1942 och mördats där. Vad som hände med resten av syskonen är okänt, men från Antonias systerdotters vittnesmål blev alla bröder mördade.

Från Auschwitz till arbetsläger

Både Antonia och Jenö överlevde selektionen i Auschwitz. Jenö ansågs arbetsför och deporterades vidare till arbetslägret Mauthausen i Österrike, för tvångsarbete. Dit ankom han den 27 maj 1944, antagligen ovetandes om vad som hänt med sin familj. Mauthausen var ett av de mest grymma av nazisternas arbetsläger, dit främst män deporterades. Lägrets slavarbetare producerade mer än de andra arbetslägren tillsammans. I lägret fanns inte gaskammare, här i lägret tvingades fångarna att slavarbeta tills de dog. Närmare hälften av lägrets 190 000 fångar mördades på detta sätt. Trots detta lyckades Jenö överleva i lägret i nästan ett år. Han mördades den 28 april 1945. Bara en vecka senare befriades lägret av amerikanska soldater.

Antonia skickades också troligen vidare till ett arbetsläger efter ankomsten till Auschwitz, då hon ju var yrkeskunnig, men vi vet inte vilket. Runt nyåret 1944/1945 tvingades Antonia på en dödsmarsch till fots till Bergen-Belsen från lägret hon befunnit sig i. I det överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysenteri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. I mars började Antonia bli sjuk och hon drabbades bland annat av svår diarré och tyfus.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Över tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Antonia och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. I hennes registerkort uppger Antonia att hon önskar resa hem till Trebisov, nu när kriget var slut. Hon visste att hennes föräldrar var döda, men inte vad som hänt med hennes man och deras söner.

Antonia var en av de över 9 000 överlevande som kom att hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs hon till Sverige på S/S Kastelholm den 5 juli 1945. På samma båt färdades även Gerte Lorie. Antonia och många av de andra svårt sjuka transporterades genast till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Hon led av TBC, hade haft måttlig feber i månader, led av smärtor i bröstet och var mycket mager. Mot slutet av augusti, när beredskapssjukhuset i Sigtuna stängde ned, flyttades hon vidare till Söderby sjukhus söder om Stockholm.

Antonia repade sig aldrig från skadorna hon fick under kriget. Efter närmare nio månader på Söderby sjukhus avled hon den 24 maj 1946. Hon blev 43 år gammal. Av hennes släkt verkar hennes syster Gizela möjligen ha överlevt, då hennes dotter Antonia kom att registrera familjen i Yad Vashems databaser. Det är möjligt att Gizelas dotter just fick sitt namn till minne av sin moster Antonia, enligt vanlig judisk sed.

Toppbild: Postwar Registration Card för Antonia Roth. Foto: Arolsen Archives.