Rozi Weinberger

Där, i gränslandet mellan vad som idag är Ungern, Slovakien, Ukraina och Rumänien, växte Rozi upp med sina föräldrar och antagligen en bror. Det är möjligt att hon hade fler syskon, men tyvärr är våra källor inte tillräckliga för att ge svar på det. Vi vet inte heller vad hennes bror hette. Men vi vet att hennes pappa Márton var butiksägare medan hennes mamma Szerén var hemmafru.

Rozi hade nyss fyllt 15 år när kriget bröt ut i Europa. Det är svårt att veta hur livet fortskred för Rozi i den lilla staden under de första krigsåren, men redan 1940 allierade sig Ungern med axelmakterna och Nazityskland. Judarna i Ungern började utsättas för diskriminerande, anti-judiska lagar, inspirerade av de tyska Nürnberglagarna, som tog ifrån judar deras rättigheter och förbjöd judar från att bland annat inneha vissa arbeten och gifta sig med icke-judar. Detta betydde för många judiska barn och ungdomar att de inte längre fick gå i skolan, varav barnen och kvinnorna ofta gick hemma under krigets första år.

Kemecse var en liten ort med knappt 400 judar, cirka 10 procent av befolkningen. Drygt fem kilometer längre söderut låg den större staden Nyiregyhaza, med en större judisk befolkning. Här levde den judiska befolkningen under svåra förhållanden, och värre blev det våren 1944. Ungern hade, trots stora påtryckningar från nazisterna och trots sina anti-judiska lagar, fram till nu vägrat deportera ungerska judar till döden. Den ungerska regeringen hade i stället försökt förhandla med de allierade, efter axelmakternas tunga förluster på östfronten 1943. Nazityskland valde därför att invadera och ockupera Ungern i mars 1944, för att stoppa fredsförhandlingarna. Med detsamma upprättade nu tyskarna getton i de större ungerska städerna, dit judarna tvingades. Allt detta var en del av den plan som en av de högst uppsatta SS-ledarna Adolf Eichmann hade satt ihop, för att så snabbt som möjligt mörda de ungerska judarna.

Deporterades till Auschwitz

Den 17 april 1944 arresterades Rozi i Kemecse, möjligen tillsammans med sin familj, men det är oklart. Hon och de andra judarna från staden deporterades i godsvagnar till Auschwitz. Resan från Ungern tog flera dagar. Från vittnesmål från andra ungerska förintelseöverlevande vet vi att resorna var rent lidande, med överbefolkade godsvagnar utan tillräckligt med luft, mat och vatten. Enligt vittnesmål från Rozis svägerska mördades båda hennes föräldrar, Márton och Szerén, i Auschwitz gaskammare.

Rozi verkar ha överlevt ankomsten till Auschwitz, då hon antagligen tack vare sin ålder ansågs vara arbetsför. Hon verkar ha blivit kvar i koncentrationslägret under sommaren och hösten, och sattes antagligen i tvångsarbete, som de andra fångarna. Mot slutet av oktober 1944, efter att ha överlevt närmare ett halvår i lägret, deporterades Rozi vidare. Hon togs till Kauferings slavarbetsläger i Bayern i Tyskland, ett satellitläger till Dachaus koncentrationsläger. I Kaufering tvingades fångarna gräva stora bombsäkra bunkrar åt den tyska armén, där tyskarna kunde fortsätta producera flygplan för sin krigsmaskin. Av alla satellitläger till Dachau, var Kaufering det absolut värsta. Närmare 30 000 judiska fångar, många av dem kvinnor och till och med barn, tvingades att slava i lägret.

I takt med att de allierade styrkorna börjat komma närmare, transporterades Rozi och många andra fångar djupare in i Tyskland. Den 17 december 1944 anlände hon till Bergen-Belsen. Till Bergen-Belsen kom under våren 1945 tusentals på tusentals judar att deporteras och i det snart överbefolkade och trånga lägret spreds sjukdomar som dysentri, difteri, tyfus och tuberkulos och dödade tusentals. I Belsen verkar Rozi ha drabbats av såväl tyfus som lungtuberkulos.

Befrielsen och tiden i Sverige

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska styrkor. Vid befrielsen fanns i lägret över 60 000 fångar, de flesta judar och de flesta i fruktansvärt tillstånd av svält och sjukdom. Tusentals döda fångar låg obegravda i lägret. Rozi och de andra fångarna som överlevt flyttades ut ur lägret och fick vård, under tiden som de allierade styrkorna försökte registrera alla som överlevt. I hennes registerkort uppger Rozi att hon önskar återvända hem till Ungern och hemstaden Kemecse. Sammanlagt hade hon lyckats överleva närmare 14 månader i olika koncentrationsläger.

Rozi var en av de över 9 000 överlevande som kom att hämtas till Sverige för att få vård genom UNRRA-transporterna. Efter en tid i transitlägret och svenska fältsjukhuset i Lübeck togs Rozi, svårt sjuk, till Sverige på en av S/S Kastelholms första turer till Sverige, den 28 juni 1945. När Kastelholm ankom till Frihamnen i Stockholm var Rozi i så dåligt skick att hon direkt skickades till Epidemisjukhuset i Roslagstull, bara någon kilometer därifrån.

När hon blev intagen den 1 juli 1945 var hon svårt sjuk i tyfus och lungtuberkulos, och vägde knappa 32 kg. I hennes journal antecknades det att hon hostade mycket under första veckan på sjukhuset. Senare beskrevs Rozi vara blek, led av dysfori, alltså nedstämdhet/depression, och reagera starkt vid beröring. Hon var bland annat drabbad av hungerödem på fötterna, en slags vätskeansamling orsakad av den långvariga svält hon utsatts för. Efter två veckor på sjukhuset beskrevs hennes tillstånd som mycket dåligt, med rosslande andning. Den 18 juli 1945, bara några dagar efter hennes 21-årsdag, avled Rozi klockan 18.30 på Epidemisjukhuset i Stockholm.

Rozis bror, vars namn vi tyvärr inte vet, verkar ha överlevt Förintelsen. Han kom efter kriget att bosätta sig i USA och gifte sig där med en kvinna vid namn Clara, som kom att registrera familjen i Yad Vashems databaser. Även en ingift farbror till Rozi överlevde och registrerade familjen. Rozi är ett av fallen där vi har extremt lite information om familjen, om släktingarna, och om livet innan Förintelsen.